Nino Mick har i ett Youtube-klipp uppmärksammat ett intressant, ja faktiskt helt bisarrt svar som Svenska Psykologförbundets etikråds ordförande Per Magnus Johansson, gett i ett läsarbrev i förbundets tidning. Frågan är från en psykolog som ibland blir uppmanad av patienter (som det verkar) att använda sig av ett könsneutralt språk. Det verkar som om psykologen ifråga inte är villig att göra detta, till och med som att denne verkar vara förolämpad i sin yrkesroll av detta krav. Utifrån detta har etikrådets ordförande gett ett svar som närmast kan beskrivas som ett försvar för att psykologen med gott samvete kan skicka patienten vidare, eftersom "ordet hen inte finns i Svenska akademins ordlista". Varför blir nu jag med flera upprörda över detta?
|
Hippokrates |
För det första kan vi ju undra, eftersom det nu är etikrådets ordförande som svarat, vem som bör vara i centrum för en vårdetik? Är det utövaren? Bör en kardiolog kunna välja bort kvinnliga patienter för att de har "så diffusa symtom vid hjärtinfarkt"? Eller ska vårdpersonal i allmänhet välja vilka deras patienter bör vara utifrån vad de tycker om dem? Vanligtvis brukar vi inte resonera så - vi brukar mena att patienten är i fokus.
Hippokrates ed, som vanligtvis brukar ses som den första vårdetiska texten, beskriver vårdgivarens skyldigheter gentemot sin omgivning. Vad Per Magnus Johansson beskriver verkar snarare vara det motsatta: Patientens skyldigheter mot psykologen. Skyldighet ett - Du ska identifiera dig med det kön som din psykolog tycker är lämpligt.
|
Newsflash: Det är ganska jobbigt att inte identifiera sig med det kön
som omvärlden tillskriver dig. Omvärlden kan vara rätt jobbig då. |
Varför är detta ett problem då? Det är väl bara att välja en annan psykolog? För det första eftersom HBTQ-personer är mer utsatta för psykisk ohälsa. De är således en riskgrupp i vilken det verkligen finns många som är i behov av hjälp. Besök
Folkhälsoinstitutets hemsida för att lära dig mer om detta. Därför kan vi önska en bättre beredskap hos vårdpersonalen. För det andra för att det inte bara är att byta psykolog - kontakten med vårdgivare är inte given även om du vårdas av landstinget - du ska vara glad om du över huvud taget får träffa en psykolog. Men den tredje anledningen är viktigast. Vården ska vara till för alla, oavsett vem du är. Om Psykologförbundets etikråd får bestämma så är den tydligen bara till för de patienter som psykologerna kan känna igen sig själva i.