måndag 30 april 2012

C G Jung; Amplifikationen som hermeneutisk cirkel


CG Jung
Amplifikationen, den drömtydarteknik som skiljer det jungianska från Freuds fria association, har den en relation till den hermeneutiska cirkeln? Ja, amplifierandet är en någorlunda kontrollerad hermeneutisk cirkel. På ett sätt kan vi faktiskt mena att den är en hermeneutisk cirkel fast den inte explicit utgår ifrån skriven text.  Ett litet textfragment, eller en episod ur en drömberättelse plockas vid amplifikationen ut och analyseras av terapeuten inför analysanden. Den plockas ut för att den anses vara mer relevant än den övriga berättelsen. Detta är inget underligt i ett hermeneutiskt sammanhang – förfinandet måste dock redovisas i det vetenskapliga arbetet. I amplifikationen bör det säkerligen redovisas mellan terapeut och analysand. Det relevanta rör sig sedan i en cirkelrörelse både utifrån terapeuten och analysandens sida. För terapeuten blir det den hen analyserar vars berättelse blandas med terapeutens erfarenhet. För analysanden blir det terapeutens vidareförda erfarenheter och teoretiska grund som blandas med analysandens berättelse. Vad som i slutänden blir resultatet är ny kunskap som utifrån både terapeut och analysand diskuterats fram.


En hermeneutisk cirkel

lördag 28 april 2012

Dansande Lindholmare; Hardbass-nazi-attack från öst till väst

Ett exempel på rasistisk hard bass-parafernelia
Det börjar bli dags att skriva ett inlägg om hard bass-flashmob-memen som spridit sig under 2010-2011 från östeuropa till västeuropa. Från början enligt vissa uppgifter en företeelse bland straight edge-ungdomar i Ryssland och Ukraina så har den hamnat i casual-lägret och där spridit sig till både autonoma vänstern och högerhuliganism. Viss koppling verkar den i högerkretsar ha till vad som benämns autonoma nationalister eller anti-antifa-rörelsen. 

Ett hardbass-event sker på följande sätt: En grupp maskerade människor (till 90% män) med typisk huliganmundering dansar på en offentlig plats till elektronisk dansmusik av typen hard bass. Offentlig dans utan maskering har vi tidigare sett i bland annat det franska tecktonik-fenomenet. Det här är dock något helt annat. Huligan-kopplingen tror jag själv bygger på vad antropologer som undersökt rebellgrupper i västafrika benämnt "fearsome". Fearsome utgår ifrån att en soldat iklädd uniform inte skrämmer en människa. Uniformen signalerar ordning. Den signalerar en person som beter sig efter ett visst förbestämmt och innehållsfyllt mönster. Vi kan förstå vad personen kommer göra härnäst. Den lyder order och följer ett schema. En ung man iklädd brudklänning och långhårig peruk som bär på en kalashnikov skrämmer oss desto mer. Detta har vissa rebellyttringar förstått att använda och börjat benämna att vara "fearsome". Personen ser helt enkelt farligt tokig ut. Vi vet inte vad den kommer ta sig till.



Jag har främst intresserat mig för den högerextrema yttringen av Hard bass även om jag är medveten om att den inte är hela rörelsen. Alla videoklipp i detta inlägg är exempel på höger-hard bass. Den högerextrema yttringen är intressant eftersom den dels leder till splittring inom den nationella rörelsen (den uppfattas som vänsteranstruken och flummig), dels eftersom den kan dra till sig nya grupper och på detta sätt är farlig. Hard bass relaterar både till technoscen, fotbollshuliganism och cosplay vilket ger den många tentakler som den kan dra till sig folk med. Då är det farligt om huvudet bakom dessa tentakler har en hitlermustasch...




Men Hard bass-memen är intressant på ett annat sätt också. Den har vandrat från östeuropa till västeuropa på ett sätt som vi sällan sett förut. Tidigare har västeuropéer plockat upp östeuropeiska fenomen på ett distanserat och ofta parodierande sätt. Här kan vi se att de går all-in på ett sätt som kan tyda på en gradvis förflyttning av hur det kulturella centrum-periferi-förhållandet är placerat. Vi ser en förflyttning från öst till väst som inte är vanlig ur ett europeiskt perspektiv. I alla fall inte efter järnridåns fall.




Slutligen så måste det påpekas att fenomenet inte skulle ha någon som helst relevans om inte möjligheten att sprida filmer via Youtube fanns. Med hjälp av internet har här små grupper av exempelvis fotbollshuliganer (ovan ett klipp från Levski Ultras, Sofia) möjlighet att visa för världen precis hur tokiga de anser sig vara. Och galenskap är här starkt förknippat med hur pass mycket besinningslöst våld personerna kan tänkas utföra i en slagsmålssituation. Styrka är ointressant men galenskap är mycket intressant i en sådan situation. Det avslutande klippet här nedan visar hardbass-fenomenets vandring ända till Brasilien. De portugisiska koloniernas västliga utpost. Märk väl 14/88, BaSS,  solkors och traditionell skinhead-mundering.





måndag 23 april 2012

Thede Palms religionshistoriska forskning

Thede Palm var under lång period
chef för den svenska
underrättelsetjänsten. Hans
religionshistoriska forskning
är inte lika känd för omvärlden.


Jag har digitaliserat två av Thede Palms religionshistoriska avhandlingar. Först hans doktorsavhandling från 1937 om Vendiska kultplatser, sedan hans bok från slutet från 40-talet om germanska trägudar.

Följ länken nedan för att nå samlingssidan för digitaliseringsprojektet.

http://www.fribergvonsydow.se/thede.html




Venderguden Svantevit

söndag 22 april 2012

C G Jung: UFO Mandalas

CG Jung
En mycket intressant iakttagelse mötte mig i en grundbok i jungiansk psykologi som jag precis läste ut. Det är CG Jungs egna tolkningar av den UFO-våg som slog ner över bland annat USA under 50-talet. Jung hade nämligen en del att säga, inte just om huruvida flygande tefat existerade, det verkar som om han faktiskt inte trodde det, men mer om hur vi skulle tolka deras form och det de bar med sig. För Jung var Mandalan, den dekorerade cirkeln, väldigt viktig, som en arketypisk urform. Flygande tefat, det vanligaste UFO-fenomenet under 50-talet, har en mycket speciell form som intresserade Jung, i och med att den liknar Mandalan. Att formen är lika har betydelse - det visar att det finns en arketypisk närhet mellan fenomenen. Den arketypiska närheten har betydelse för hur vi ska tolka UFO-fenomenet.

Det har också de små gröna männen som kommer ur tefatet och rymden som den kommer ifrån. De små gröna männen kan motsvara vissa antropomorfa arketyper, som skuggan exempelvis, medan rymden självfallet i sin stora svarta och okända gestalt är människans undermedvetna. Bara så ni vet.



En Mandala



Ett UFO

Topp och botten i det heraldiska nutidssverige

Thurn und Taxis vapen. Mmmh!
Heraldiken må vara det nördigaste ämnet som en kan frambringa, men jag måste säga något om två svenska vapensköldar som används idag inom Försvarsmakten. Den ena är det hiskeligaste monster som någonsin skapats inom en militär enhet. Den andra en av de vackraste. Den fula har jag egentligen en hel del frågor om. Den första är hur en ledning kan vara så otroligt slapp så att de låter den fortsätta användas. Det är ju uppenbart att den ritats av någon jävla pajas som spelat för mycket Warhammer. Att det fått bli ett utbildningstecken inom Försvarsmakten är en statlig skandal i paritet med den nuvarande regeringens pajaskonster. Den vackra däremot är helt otrolig! Att vara helt otrolig i förhållande till den första är väl inte så svårt i och för sig, men om vi jämför med många andra så är denna sköld både mycket vacker och ganska innovativ. Detta trots att den följer gängse heraldiska regler och utgår från den standardiserade blasoneringen. Okej. Nu är det dags att visa upp dem. Vi börjar med åbäket som jag enbart hittat som utbildningsmärke. Jag vet dock att den förekommer både som brevhuvud och målad på skyltar. Det har även blivit vanligt att personer som anser sig ha gjort livets största bravad i 18-19 årsåldern tatuerar den på kroppen. Själv skulle jag väntat lite tills jag kunde tatuera den andra...



Damnit ugly!



Det är alltså utbildningstecknet "Thorleif" för amfibiesoldater som jag menar när jag pratar om fulhet. Något form av mischmasch mellan Warhammer-estetik och 1800-talsvikingahornhjälmstjafs. Borde brännas och förbjudas.



Mmmh!


Den andra är förbandet SOG, Särskilda operationsgruppens tecken. Jag tror att det är den svarta skölden som attraherar. Förbandet skapades 2011 genom en sammanslagning av SSG, Särskilda skyddsgruppen, kända från bland annat Kongoinsatsen Operation Artemis och SIG, Särskilda inhämtningsgruppen, vars hemliga föregångare, för de som läst sin Sven Anér, är kända från bland annat Estoniakatastrofen. Möjligtvis kan förkortningen SOG vara olycklig däremot. Nittiotalsnazister kan ju blanda ihop det med ZOG...


lördag 14 april 2012

Sociala delusioner - om säkerheten i att mäta relationen mellan A och B när du själv står där i mellan

Simon Baron-Cohen-bashing...
Jag lyckades nyligen parallell-läsa två rätt intressanta böcker, dels Cordelia Fines underbara Delusions of gender - The real science behind sex differences, dels Börje Lechs nyutkomna doktorsavhandling i psykologi från Linköpings universitet, Consciousness about own and others' affects. Det visade sig vid läsningen att det fanns vissa möjligheter att applicera den kritik som Fine plockar fram rörande neurosexism på vissa delar av Lechs material. Detta trots att Lech egentligen skriver om något helt annat.

Vad Fine gör är att hon tittar på de resultat som forskare som exempelvis Simon Baron-Cohen kommit fram till och plockar isär dem. Hon hittar alla möjliga ingångar för kritik, men den viktigaste, som jag tänker applicera på Lechs forskning är det glapp mellan "fakta" och "verklighet" som hon använder sig av. Ja, det finns skillnader mellan kvinnor och mäns hjärnor - men vad som dessa skillnader resulterar i (om de ens har någon betydelse), vet vi inte. Hittar vi något som vi tror beror på dessa hjärnskillnader (pojkar bär inte rosa) så kan det raskt plockas isär (det är under nittonhundratalet vi började klä pojkar i blått och flickor i rosa...). Det finns stora problem med de enkla förklaringarna!




Vad Lech gör i sin avhandling är att han via ett frågematerial försöker identifiera "närheten till sina egna och andras känslor" för personer med ätstörningar. Han kommer fram till att de har en störning i sin möjlighet till att identifiera sina egna och andras känslor. Deltagarna i studien är intressanta; "The designs for the studies in this thesis were all naturalistic. All patients were treated at psychiatric or psychotherapeutic services" (s. 29). Den naturliga miljön att träffa en ätstörd i är således inom psykvården. Inte undra på att känslorna kan ligga lite på lut i så fall. Och vad menas med känslor och att "känna dessa"? Ingen definition presenteras - det är meningen att vi alla ska ha samma bild av vad ett känsloliv är. Det är mycket möjligt att vi inte har det - och att det inte behöver betyda att något är fel för det. Ett annat exempel från avhandlingen visar hur pass institutionsfixerad sjukvården blir när den tittar på de som är sjuka; "Consciousness about own and others' affects seems to be important for adequate management of interpersonal relations, and especially the kind of close relations of which the psychotherapeutic relation is an example." - Det är relationen i psykoterapin som är den intressanta - som om alla känslor måste komma fram där. Som om inte personer kanske försöka hålla tillbaka något i relationen till terapeuten.


Okej, nog med denna psykvårdsfixering. Problemet uppstår egentligen i detta; det mätbara och hur vi mäter något vi tolkar själva. Detta sker ju på en mycket prekär plats - i oss själva. Inget konstigt säger humanisten! Hermeneutik är en gammal metod! Ja, men den bygger på att vi redovisar hur den hermeneutiska cirkeln är beskaffad i vår studie, hur vår blick rör sig från det vi observerar till vår insida och ut i vår text som vi sedan presenterar. Det är detta som saknas både hos de författare som Fine undersöker och hos Lech. En redovisning om hur tolkningen egentligen går till och hur forskaren undviker att placera sina egna fördomar och vilja i resultatets ställe. Det är detta som gör forskningen meningsfull, inte bara till en samling data som viftas framför oss och som kan tolkas hur som helst. Ofta sker då tolkningen i den riktning som "man anser passar" det sammanhang den är placerad i... En annan sak är också mycket intressant rörandet detta - vad har egentligen utvecklats inom psykologin de senaste 100 åren om vi utgår från en relalibitet? Vad skiljer "att inte ha kontakt med sina känslor" från "att inte ha kontakt med sitt undermedvetna" (Freud) eller "att ha komplex kopplat till arketyperna" (Jung)? Eller "att ha mindervärdeskomplex" (Adler)? Terapeutiskt har vi inte rört oss någonstans. Alls.



onsdag 11 april 2012

C G Jung; Råttorna i muren och drömmen om att stiga ner i underjorden

Det finns en intressant likhet mellan en av CG Jungs beskrivna drömmar, och en berättelse av den amerikanska skräckförfattaren HP Lovecraft. Berättelsen bär på namnet "The rats in the walls", men vi kommer återkomma till den senare. Först ska vi titta på den dröm som CG Jung beskrivit. Det är en berömd dröm, eftersom den sker under den resa med båt över atlanten som Jung genomförde tillsammans med Sigmund Freud, och det är också för Freud som han först berättar om drömmen. Den beskrivs i hans av Aniela Jaffé redigerade självbiografi, men har plockats upp av andra författare som Londonskolans Anthony Stevens i "Archetype - A natural history of the self" som relaterar mycket till just den här drömmen. Jag tror inte att de har något samband egentligen - förutom just i detta att det finns likheter mellan den dröm som Jung berättar om och den novell som Lovecraft skrivit.

I drömmen stiger Jung ner genom tiden inuti ett hus - hans eget hus. Plötsligt blir han stående i medeltiden, sedan i romarriket. Samtidigt som han stiger nedåt i underjorden så förändras omgivningen i en arkeologisk-kronologisk nedåtlutande riktning. Vid den botten han når finns två stycken människoskallar. Dessa satte Freud stor tilltro till - han trodde att det var människor från Jungs förflutna - som nu skulle vara avlidna. Detta är en tolkning som Jung själv ställde sig skeptisk till. 


Nyarlathotep

I H P Lovecrafts berättelse "The rats in the walls" så återtar en man sin släktgård och stiger i undersökningen av denna ned våning för våning tills han når en grotta vid jordens mitt. Mängder av ben finns samlade här, keltiska, anglosaxiska och romerska. Här har kannibalism föregått sedan tidernas begynnelse - med mannens egen släkt som en förmedlare av handlingarna genom årtusendena. De dyrkar Nyarlathotep - som i denna berättelse beskrivs som den ansiktslöse guden - annars som på bilden ovan som en krälande massa. Huvudpersonen förlorar sitt förstånd och hittas med liket av sin halvätne vän Kapten Norrys utstöttande en typisk Chtulisk ramsa; ...Magna Mater! Magna Mater!...Atys... Dia ad agaidh 's ad aodann ... agus bas dunach ort! Dhonas 's dholas ort, agus lea sa!... Ungl...ungl...rrrlh... chchch.... innan han förs till sinnessjukhuset Hanwell.

Hanwell Asylum

Läs:

  • Stevens, Anthony "Archetype - A natural history of the self." Routledge. 1991.
  • Jung, Carl Gustav "Mitt liv, mina drömmar, tankar." Wahlström & Widstrand. 1979.
  • Lovecraft, H P "The rats in the walls" (finns i flera samlingar och även på svenska som "Råttorna i muren").


torsdag 5 april 2012

Kuratorium Unteilbares Deutschland

Affisch från Kuratorium Unteilbares
Deutschland.
Har roat mig en del med att läsa den gamla klassiska utredningen SOU 2002:93 "Övervakningen av SKP-komplexet" som berör SÄPOs och MUSTs föregångares övervakning av Sveriges kommunistiska parti(-er) med runt-om-kring-föreningar och företag. I ett kortare stycke så redogör författarna för kopplingen mellan organisationen "Kamp mot kommunismen" som bildades på 60-talet av lundastudenter med kopplingar till Konservativa Studentförbundet. Dessa satte sig att bevaka olika partikommunistiska sammanhang både för säkerhetspolisens och egen räkning. Sambandet mellan konservativa studenter i Lund och säkerhetstjänsten var traditionsenlig; Thede Palm, fd bibliotekarie på universitetsbiblioteket där och författare till "Wendische Kultstätten: quellenkritische Untersuchungen zu den letzten Jahrhunderten slavischen Heidentums" var ju grundare till det berömda T-kontoret - Svensk underrättelsetjänsts vagga. "Kamp mot Kommunismen" såg till att skicka sina medlemmar undercover på Östersjöveckorna etc för att spana på svenska kommunister och deras kontakt med partikamrater från Warszawapakten. 

Men - intressantast är nog KMK:s kontakter med det tyska förbundet "Kuratorium Unteilbares Deutschland" - en förening som ville återskapa Tyskland med 1937års gränser. Det är deras affisch mot det tredelade Tyskland som vi ser här direkt till vänster. Kuratoriet, som upplöstes 1992 trots att den tredje delen av Tyskland fortfarande fattades, samlade bland annat ihop pengar för att skicka biståndspaket till anhängare i DDR. Konservativa Studentföreningen i Lund blev senare känt som den mindre drogliberala falangen av Fria Moderata Studentförbundet och har väl fört en ganska tynande tillvaro. Thede Palm blev mer eller mindre utsparkad från T-kontoret av Socialdemokraterna till förmån för Birger Elmér. Men det är en helt annan historia...


Läs:

  • Palm, Thede "T-Kontoret - Några studier till T-kontorets historia". SMB. 1999.
  • SOU 2002:93 "Övervakning av SKP-Komplexet"



måndag 2 april 2012

Parapsykologin - det snygga forskningsområdet

PK-experiment med slumpgenerator. Parapsykologin må ha sprungit ur
spiritismen, men den var mycket naturvetenskaplig i sin
nittonhundratalsversion.

Ett psykokinesi-experiment. Det var rätt många psykologer som
sysslade med parapsykologi, men även flera fysiker bland annat.

Datorer var populärt. En rolig grej var att när Upton Sinclairs (!) bok
om parapsykologi "Mental radio" kom på tyska så var det
Albert Einstein (!) som skrev förordet.