Den blodtörstige rättshaveristen från Enköping

Djurrättsalliansen demonstrerar mot Chinchillafarmen i Enköping.

Ibland korrelerar ens intressen. I detta fall flera stycken samtidigt. Förutom att jag har ett ganska stort engagemang i djurrättsfrågor, så är jag även intresserad av både tokbrev och dokumenthantering. Därför blev jag glad när jag fick höra att den sista chinchillafarmaren i Sverige, den uråldrige Henry (med skyddade personuppgifter) i Enköping, hade inkommit med ett antal protestskrivelser till Länsstyrelsen efter att de lutat åt att stänga hans verksamhet.  Dessa måste jag ju självfallet läsa. Eftersom ärendet överklagats fick jag jaga handlingarna ända till Förvaltningsrätten. Fast det var det nästan värt. Här finns allt - förebråelser över självskadande ungdomar, stora bokstäver vid emfas, pattar och tuttar i samma mening et cetera. Allt skrivet på elektrisk skrivmaskin från 90-talet (min gissning) och faxat in till Länsstyrelsen från en bokhandel. Nästan för bra för att vara sant.

RÄTTSKRAFT! Han är arg redan i första stycket faktiskt.

Citerar handläggare såsom skrikande.

Citerar sedan Nils Ferlin - (ingen förstår varför)

Hans Chinchillor skär sig inte - som flickor gör idag. Allt är glasklart.

Att få in både "tuttar" och "pattar" i samma mening är en bedrift.

Feminism, postkolonial teori och jordaxelns lutning

Den gär bilden dök upp i ett diskussionsforum kring feminism på Facebook. Ni ser texten ovanför. Visst, det här är kan vara en rätt intressant diskussion. Jag hoppades direkt på vinklar som "Är mjölk verkligen en hållbar produkt klimatmässigt?", "Hur underblåser kampanjen en tanke om ett idag rättvist utbyte mellan Europa och de forna kolonierna i Afrika?", "Hur avbildar vi relationerna mellan Europa och de forna kolonierna?" och så vidare. Här finns ju en massa intressant att diskutera!

Ganska snart började det dock balla ur. Det här kanske verkar oskyldigt - men kommer alldeles strax tolkas ganska bokstavligt...

Första inlägget här är bra - lyssna gärna på Kalibers granskning av Arlas klimatkompensering. Sedan återgår dock diskussionen snabbt till det här med upp och ner. Både Cecilia och Björn kan vara troll (osäkert och orkar inte göra research), men fortsättning visar att de inte är ensamma om en viss verklighetsuppfattning…

Här börjar det flippa igen. Nord och syd är äldre begrepp än kolonialismen. Dessutom utgår de från förhållanden som är väldigt svåra att kritisera utifrån sociala perspektiv. Jordaxeln exempelvis.  Jag svarade själv i tråden lite senare och försökte förklara det - men ignorerades.

Nej - och här finns andra problem också. Det är kallt på Antarktis… Att en person plötsligt tänker lite fel är väl inte en så stor grej - det kan alla göra. Men observera att tre personer likeat inlägget.

Nja - även om det är stort att tänka fritt så är det inte så jorden snurrar. Vilket vi ska vara glada för (det är svårt att planera efter årstiderna som det är). Sväva må vara hänt att den gör. Men den snurrar runt solen och runt sin egen axel.

Ja, den letar verkligen efter postkoloniala dåligheter där bara världens beskaffning är det bristande… Det är synd. Dessutom underligt - det är mycket enklare att förstå jordens rotation än vad det är att förstå det mesta av den postkoloniala teorin.

Personen du frågar får gärna vara rasifierad. Det viktigaste, när vi diskuterar det som tråden olyckligtvis började handla om, är dock att personen har grundläggande kunskaper i geografi och astronomi. Om jag minns rätt lärde vi på min tid detta i NO- och SO-undervisningen i högstadiet. Det verkar dock som de slutat göra det...

Jo det gör det. Fram tills Suezkanalen grävdes. Den är för övrigt mycket mer intressant och givande att diskutera ur ett postkolonialt perspektiv än jordaxelns lutning... 

Alltså. Det är underbart att folk verkligen förstår att mycket av det vi gör utgår från våra sociala konstruktioner av och i verkligheten. Som med alla teoretiska infall bör vi dock förstå när vi funnit dess begränsningar. Visst - hade vi i allmänhet ansett att jordaxeln är en fallos som spetsar jorden, så hade vi kunnat diskutera detta utifrån våra könsrelaterade konstruktioner av världen. Nu anser väl de flesta inte det. Och jordaxeln finns där oavsett vi ser den som en konstruktion eller ej. Personen backade för övrigt från just den postkoloniala vinkeln eftersom de första kompasserna tillverkades i Kina. 

Jag har anonymiserat personerna i diskussionens efternamn (och även utelämnat en del inlägg). Forumet som diskussionen skedde i är ett allmänt forum för diskussion av feministiska frågor (ofta med en postkolonial vinkling nuförtiden). Forumet är inte kopplat till något politiskt parti eller annan organisation.

Veganismen och arbetarklassen

Döda grisar - bilden är stulen från Arbetaren.se

Då och då återkommer diskussionen om veganism och klass. Den kan se ut på olika sätt - förr handlade det mest, utifrån min erfarenhet, om att "det inte var arbetarklass(igt)" att äta vegetariskt" (lite som "det är inte manligt att…"). En åsikt som oftast uttrycktes av… medelklassmän inom vänsterrörelsen som via kulturell appropriering utnyttjade stilmarkörer och annat från arbetarklassen. Debatten handlar dock nu, senast i ett inlägg av Blekk, mest om huruvida en person genom att vara arbetarklass har resurser att bli vegan. Det är en mer givande frågeställning än den äldre ovan. Blekk-texten är en bra början men missar ett par saker saker. Dels förklaras inte i vad problemet i att vara arbetarklass och försöka vara vegan består (förutom att det är en social resursfråga), dels presenteras ingen förslag på lösning till problemet. Jag håller med om att det är en fråga om klass men tror inte att frågan är slut där.  En fortsättning på diskussionen bör väl vara: "Jaha, det är svårare att bli vegan om du har sämre resurser - men hur löser vi det då?"

Jag är själv uppväxt i arbetarklassen och är vegan sen 5-6 år tillbaka. Före det var jag vegetarian under en längre period (sen runt 1997 - även om jag fallit lite fram och tillbaka pga olika skäl). Är idag aktiv i djurrättsrörelsen och har bland annat skrivit kursmaterial i djuretik åt ABF, varit med och grundat Djurrättsalliansens lokalgrupp i Uppsala och talat om djurrätt i en massa olika sammanhang. Jag bör således ha i alla fall en viss insikt i den här frågan - även om det går att ha olika åsikter om hur klass och veganism relaterar sig till varandra. Men för att kunna förklara mer måste vi ha koll på klass - speciellt det vi kallar arbetarklass. Den klass som definieras av att den arbetar i en produktion utan att äga sina produktionsmedel. Över dessa finns det vi kallar medelklass eller mellanskikt, vilka definieras av att de sköter administrationen av klassamhället (utbildar som lärare, lagar kroppar som läkare osv). I klassamhällets topp finns en överklass som äger produktionsmedlen och låter andra arbeta åt dem. Det här är inte världens smidigaste definitioner - bland annat eftersom det finns personer som äger produktionsmedel och låter andra arbeta för dem utan att uppvisa den rikedom som vi vanligen förknippar med överklassen. De kanske äger en pizzeria eller en närbutik exempelvis och har ett fåtal anställda. Men, vi får leva med att definitionerna inte är bättre än så, och trösta oss med att det inte direkt påverkar det vi är ute efter att diskutera.

Albin Amelins "Sundsvallsstrejken 1879"

Jag är född i arbetarklassen i slutet i sjuttiotalet - vad betyder det? Det betyder att jag har ett visst socio-kulturellt och ekonomiskt utgångsläge som påverkar och har påverkat mina möjligheter i vissa delar av livet. I mitt fall är jag uppväxt i Degerfors, mina föräldrar arbetade innan de pensionerades inom det så kallade "LO-kollektivet" (med industri respektive administration) och de har inte universitetsutbildning. Vad jag vet hade inga av barnen i min skolklass under låg- mellan- och högstadiet föräldrar med universitetsutbildning förutom de som hade föräldrar som var lärare. Vilket inte var underligt alls i Degerfors. Det som normalt var att killar skulle ha bil- och fotbollsintresse och att tjejer skulle intressera sig för killar och eventuellt hästar. På högstadiet kunde vi välja följande tillval: Tyska och franska (jag ska göra en kortare klassresa och bli typ ingenjör på järnverket om jag lyckas), tillverkning (jag är kille och ska stå på golvet på järnverket) eller maskinskrivning (jag är tjej och ska jobba på järnverkets kontor). Folk röstade mest på sossarna, hatade bögar och invandrare och vissa hade EPA-traktor. Kanske inte så lätt att bli vegan här? Nej, men inte omöjligt i min mening.

Från VeganarchyUK.

När det gäller de ekonomiska utgångspunkterna så kan vi nog stryka den diskussionen. Visst - de flesta i arbetarklassen tjänar sämre än mellanskikt och överklass. Det kan vi nog vara ense om. Men vegansk kost är inte dyrare än blandkost. Den kan vara det om du bara köper lyxiga halvfabrikat och äter på restaurang hela tiden - men det skulle en blandkost också vara i det fallet. Dessutom drabbar dyr mat även grupper som inte självklart är arbetarklass. Exempelvis studenter, som ju kan vara både arbetarklass på väg i en klassresa (som kanske lyckas om de lyckas med sina studier), eller från vilken möjlig klass i samhället som helst. Även om de flesta av dem säkerligen kommer från mellanskiktet. Nej, ekonomin kan därigenom inte vara det specifika problemet. Men de socio-kulturella utgångspunkterna? Ja, kanske. Låt oss titta vidare på dem…

Alla klassresor går inte till Liseberg.

Varje person är inte bara sitt nu, utan även sin historia. Jag blev vegan efter att ha genomgått en klassresa från arbetarklass till mellanskikt via studier på universitet. Vegetarian var jag dock som arbetarklass - så möjligheter att jämföra finns. Vi vänsterradikaler kan snacka skit om folkhemmet ur alla möjliga vinklar - och ha rätt i det - men det hade sina poänger. Under nittonhundratalet har i alla fall min släkt gått från personer som gick på luffen (min farfar) till folk som har universitetsexamen (jag). Även om vi kanske också skulle kunna mena att detta inte skulle varit möjligt i fall universitetsstudier varit värda lika mycket idag som i början av förra seklet. Likväl är det en imponerande social dynamik som systemet har skapat. Och som tyvärr är på väg att avvecklas nu.

Bilden är snodd från typ bönder. Som ni ser. Typ bönder antingen via
sin uppväxt eller via kulturell appropriering.

Snabbt ifrågasatte jag det ekonomiska problemet med veganism - även om någon kanske säger emot - men vad betyder klass socialt? Och hur påverkar det möjligheten till vegansk kosthållning? Självklart, menar jag, kan det vara svårare att vara arbetarklass och vegan. De största problemet för mig som vegetarian på 90-talet i Degerfors i arbetarklassen var 1) folk i min närhet var oförstående, 2) det var svårt att få tag i information och produkter. Punkt nummer 1 lär ju gälla fortfarande kan vi tänka oss. Även om förståelsen säkert är större idag. Punkt nummer 2 har ändrat sig otroligt mycket sedan 90-talet.  Idag har så gott som alla internet så vi slipper springa på bibliotek eller läsa om vegetarisk kost i Hemkunskapsboken. Och tillgången på produkter i vanliga mataffärer är relativt god. På 90-talet fanns Risenta-hyllan och  sojamjölk från hälsokostsaffären. Idag finns företag som Anamma och de har sojamjölk även på småstads-ICA. Så tillgången på information och produkter är inte ett problem längre. Vad vi kan mena är att tid att söka den här informationen och välja nya produkter kan vara ett problem för någon med en arbetarklass-bakgrund. Det kommer jag diskutera mer nedan. Först: Hur är det då med förståelsen från omgivningen?

Arbetarklassförebild

Visst, din omgivning, din familj och så vidare kanske är oförstående för din nya kosthållning. För mig hade det inte så stor betydelse. Jag var rätt van att uppfattas som psykiskt sjuk eller homosexuell på grund av åsikter, utseende och annat. Det kom liksom med spelet. Men jag vet många andra snubbar som käkade vegetariskt (även äldre män som jag träffat när jag arbetat på mekanisk verkstad) som verkar haft det lättare. För kvinnor har det traditionellt inte varit samma problem med en köttfri kosthållning (se exempelvis Carol J. Adams för en rätt omfattande diskussion kring kön och vegetarisk kost). Skit kommer du alltid få - det får folk oavsett klasstillhörighet - problemet är att du kan ha svårare att hantera det om du saknar förebilder och annat stöd i den miljö som du rör dig i. Det här kan därför vara svårare för en person med en arbetarklassbakgrund. Även om en oförstående omgivning kan existera oavsett vilken klass du tillhör. Eller tror ni att en person får mer förståelse från föräldrar som skjuter ripor hela dagarna iklädda tweed? Nej, jag trodde väl inte det.

Carol J. Adams har skrivit om föreställningar om vego och kön.

Dina rent praktiska förutsättningar avgörs även av din ålder. Det finns faser i livet då det är lättare att förändra sin livsstil oavsett klasstillhörighet. Är du 16 år och bor i en arbetarklassfamilj i en småstad? Problem uppstår kanske både för att du har liten förståelse hemma och en usel vegomat i skolan. Är du småbarnsförälder utan partner eller med oförstående partner? Du kan säkert förstå vilka problem som kan uppstå då. Det är svårt att bryta normer om du själv är i ett utsatt läge. Det kan vi bara ändra på genom att hjälpa varandra och ge varandra stöd. Självklart varierar även förutsättningarna utifrån vilken matkultur du lever i. Är din familj från Libanon finns det traditionellt sett fler rätter som är veganska än om du exempelvis äter svensk husmanskost. Men det här kan självfallet variera en hel del. En bra början är att utgå från vilka rätter du redan äter som redan är veganska/är lätta att veganisera.

Falafel!

Utifrån min horisont finns det minst tre frågor kvar som vi måste diskutera. För det första vegan-/djurrättsrörelsens struktur och vad vi den eventuellt kan göra för att underlätta för personer med arbetarklassbakgrund att bli veganer. För det andra vad som egentligen händer när folk argumenterar för att folk från arbetarklassen inte kan bli veganer. För det tredje vad veganismen i sig själv kan göra för arbetarklassen. Vi börjar med det första - djurrättsrörelsen - är den full av snobbigt medelklassfolk? Ja, kanske, men utifrån min erfarenhet är det inte värre än i vänstern i allmänhet. Dessutom vet jag ett flertal personer med rätt typiska arbetarklassyrken som haft framträdande positioner inom rörelsen. Urtypen för en person som engagerar sig i djurrätt brukar, utifrån min erfarenhet, vara en kvinna som arbetar i vården. Dessutom - även om det inte berör den här frågan - men är relaterat till annan kritik av djurrätt - brukar nästan alla vara engagerade i andra rörelser (fackföreningar, människorätt, kvinnokamp osv). Djurrätt är inte ett isolerat fält. MEN - Det här är mina upplevelser. Det är upp till forskare att undersöka rörelsen och skapa de nödvändiga sociogrammen. Upptäcker vi att det finns en snedvriden rekrytering till veganism och att denna skiljer sig märkbart från andra progressiva rörelser, så måste djurrätts- och veganrörelsen göra något åt detta. Om inte annat för att arbetarklassen är den största enskilda sociala gruppen i samhället och det därför finns goda anledningar att använda den som rekryteringsbas. Vad som ska göras måste i så fall diskuteras. 

Även engagerad någon annanstans. För andra värden i världen.

Vad händer när vi lägger annorlunda krav på folk från en viss bakgrund? Ja, utifrån mitt perspektiv så paternaliserar vi dem. Vi behandlar dem som mindre kompetenta - lite som folk behandlar barn. Hade någon sagt åt mig att jag inte kunde göra något för att jag hade en viss bakgrund hade jag blivit förbannad. Jag blev förbannad när det hände förr i tiden. Vad vi egentligen gör när vi säger så är att inkompetensförklara folk från arbetarklassen. Dessutom menar jag som etiker att vi genom att ställa olika moraliska krav på olika grupper utmålar vissa grupper som mindre moraliska. Och det är fan inte okej. Visst, vi måste kunna kommunicera olika med personer från olika bakgrund. Även om vi genom att göra det alltid kommer balansera på den smala tråd som skiljer fördomar från insikt. Men ska vi verkligen ställa olika moraliska krav på dem? Skulle vi göra det i ett annat sammanhang?

Vad kan veganism göra för arbetarklassen?

Vad kan veganismen göra för arbetarklassen? Ja, förutom att rädda stora värden för djur och natur - direkt kopplat till allas livsbetingelser - så tror jag även att det kan göra något både för den enskilda människan och för den rörelse som den är med och bygger upp. Detta oavsett om det är svårare för folk med arbetarklassbakgrund att bli veganer eller ej. Att något fördelaktigt är lättare för en viss grupp att uppnå betyder ju inte att den är mindre fördelaktig i sig. En sundare matkultur skulle hjälpa både den enskilda arbetarklassindividen vars hälsa lider under nuvarande matkultur. En matkultur som också drabbar vårdpersonalen som med bristande resurser måste lyfta sjuka och äldre som blir allt tyngre. För mig är det helt befängt att vänstern inte gör ett aktivt motstånd mot dagens köttsnabbmat och LCHF-kvacksalveri. Förutom att skada de personer i samhället som har minst resurser att skydda sig så förgiftar de hela jorden. I förlängningen skulle ju även den alternativa maten kunna bli billigare - den kräver ju mindre resurser att framställa. Utifrån en veganism har vänstern tillgång till ett aktivt stringent miljöengagemang utan skitsnack och krångel. Dessutom skulle en vegansk kosthållning vara en bra utgångspunkt för en arbetarklass som vill förändra världen - och som behöver krafter att göra detta.

Solhjulet - för en nazistisk humor II

Lånade ett gäng Solhjulet för ett tag sedan (se föregående inlägg)

Den här skulle bara vara humor om
det inte vore för SD Kävlinge.

G. Öhrn i Örebro. Låter som en elak folkskolelärare.

Arkelstorp - say no more.

Solhjulet - för en nazistisk humor

Fick låna ett par gamla nummer av Nordiska Rikspartiets tidning Solhjulet
av en bekant. Som fått dem av någon som stod paret Oredsson nära.
De är från 2004-2005, men ser nästan likadana ut som de gjorde på 70-talet.
Läste de flesta nummer från start till runt millenieskiftet när jag skrev en
C-uppsats i historia någonstans 2001-isch.

Vera Oredsson kör sin egen
feministsymbol. Eller, ja...

Nils Rydström lade ju ner sin tidning och skrev sedan i Solhjulet.
Wärendsbladet peppade Are Waerlands "vegetarianism" bland annat.

NRP-ledningen hatade verkligen boneheads. Fast hela den yngre
fanskaran bestod av sådana.

Ja, vad ska en säga. De dolde ju det inte i alla fall. Inga SD-fasoner här.

De gillade inte Exit heller. Och inte
Anders Högström.  Killen som snodde
Auschwitz-skylten, ni vet.

Vet någon mer grejer om den här snubben (Lennart Nordkvist, Nordisk
Ungdom), får ni gärna kommentera nedan.

Antideutsche 23

Fick låna ett gäng gamla Solhjulet (Nordiska Rikspartiets tidning) och
hade turen att hitta lite anti-antideutsche-retorik. Vera Oredsson kom
ju hit med de vita bussarna (läs gärna hennes bror Folke Schimanskis
artikel här) och det kan väl därför vara extra känsligt med
hånet av offren i Dresden.

Han skrev alltid så snyggt Göran. Precis i den här stilen från femtiotalet
och framåt. Näthat innan internet.

Maoisterna bidrog till utfisket av Östersjön

Clarté nr 3/4 1976 - Till skillnad från revisionisterna i VPK och
trotskijsterna i KAF menade Clarté (då typ SKP) att yrkesfiskarna i
Östersjöns försvar av sin existens inte var
"reaktionär och småborgerlig".

En del av appellen för fiskeriet.

Föredrag om politisk research hos Djurrättsalliansen Uppsala

Igår var jag inbjuden till Djurrättsalliansen Uppsalas vegancafé för att hålla ett föredrag om att hitta djurförtrycket i myndigheternas papper (ungefär). Trevlig stämning - många frågor - och faktiskt fler besökare än vad du (säkerligen) tror.


Länk till PDF med föreläsnings-ppt -------------------> LÄNK

Scenen innan jag pratade. Har en sån
där ASUS eeepc med Xandros Linux
som föredragsdator. Så jävla stabil.

Engelska djurrättsnationella

Kan vara bra att veta. Det har ju dykt upp en och annan
nazi-djurrätts korsbefruktning på. Den här personen
administrerar en del grupper på Facebook.

AMA-poäng hos Reddit

Inlägget om AMA-poäng länkas från Reddit.

044-61234 - Och hur vissa pirater faktiskt bara är onda

Inte rasist men… publicerade denna bild. Som gjorde mig uppmärksam.

En bild från "Inte rasist men…" dök upp upp i mitt flöde för några månader sedan (ovan). Den berörde ett uttalande från en politiker i Sverigedemokraterna, närmare bestämt en kommunpolitiker i Östra Göinge kommun. Uttalandet var befängt och bara det fick mig att reagera. En typ av egoism som inte passar inom politiken. Fast som varit ganska typisk för företrädarna för ett visst svenskt parti - för övrigt just det parti som mannen på bilden företräder. Men, jag reagerade mer eftersom jag så väl kände igen namnet på politikern. Detta berodde dock inte på någon fabläss för skånsk kommunpolitik. Det var någon helt annanstans det hade dykt upp. Under en längre period försökte jag uppmärksamma olika grupper som sysslar med antirasistisk politiska research för detta - men det är mycket nu och de samband jag såg är inte direkt placerade i mittfåran. Så jag fick göra något själv i stället.

Flashbackdiskussion om samma person.

Men varför kände jag igen namnet? 1989 var jag 11 år och fick min första dator. En Commodore 64 med bandstation. På denna skulle jag spela spel och programmera Basic. Spel var inte helt billiga grejer och eftersom det var möjligt att kopiera dem var det många som försökte göra det. Det mest populära sättet om du hade en bandstation till din 64:a var så kallade Turbospel. Vanligtvis så tog ett spelprogram upp en hel kassett. Men med hjälp av ett turboprogram som exempelvis Mr Z:s Turbo 250 så fick flera spel plats på samma kassett. Turbospel kunde du kopiera av dina kompisar. Dessa hade ofta beställt dem från en kille i Skåne, Jan Listerud, här högt rate:ad som Megaswapper i Commodore64 Scene database. Om du ringde till honom på 044-61234 så fanns möjlighet att få listor på hans senaste turbokassett-releaser som du kunde beställa. Det var kompilationer med de senaste spelen på - en kassett med en massa spel. De kostade någonstans runt 50-100kr om jag minns rätt. Det var självfallet en illegal verksamhet och killen bakom åkte fast minst en gång för detta, något som rapporterades i pressen.

Label: JAN 044 61234 "JAN"

Det vore ju rätt pinsamt om jag har tagit fel på person nu. Men det verkar inte så. Ratsit säger oss att det enbart finns en person med detta namn i rätt ålder. Det stämmer dessutom med åldern i en artikel där hans verksamhet undersöks. Artikeln är från 1987, publicerad i Datormagazin (DMZ) och finns refererad till här. Jag veta att personen berörts fler gånger i DMZ, som var den största pressrösten för hemdatorhobbyn under denna tid. Tyvärr har jag inte haft tillfälle att gå tillbaka till detta. Datormagazin under denna period vore för övrigt en mycket intressant källa för ett framtida forskningsprojekt. Här fanns allt: bland annat en hård diskussion om det skulle vara fler bilder på lättklädda kvinnor i tidningen. Det är lätt att se hur den förebådade en senare mansdominerad gamerkultur, som först idag, snart 30 år senare, börjar luckras upp. På den här tiden var inte datorer allmängods och sågs som en typisk leksak för unga män som skulle bli ingenjörer när de blev stora. Detta påverkade självfallet kulturen kring dem. Det var en rätt otrevlig kultur i min mening.

En enkel sökning på Jans gamla telefonnummer ger ett otal träffar till
de nostalgisidor för hemdatorhobbyn som är spridda över internet.
http://csdb.dk/release/?id=22566

Snyggaste googlesökningen. Både pirattiden, det berömda telefonnumret
och den senare karriären som politiker i ett rasistiskt parti

Det går att ifrågasätta copyright av ideologiska skäl. Jag gör exempelvis det och är extremt skeptisk till upphovsrätt över huvud taget. Detta eftersom en hel del kunskap skulle kunna göra stor samhällsnytta om den fick flyta fritt i stället för att vara kommersiellt reglerad. Jag tror inte det var utifrån en sådan motivation som 044-61234 seriekopierade datorspel och sålde dessa. Det påstås att pengarna gick till spel på hästar. Anti-copyright byggde inte i detta fall på några progressiva ideal. För vissa är brott mot upphovsrätten enbart ett verktyg för att kunna vara offensiva entreprenörer. För att slå sig in på en marknad utan att äga en viss kompetens och i stället då ta denna från andra utan att betala för den.  Detta är mera likt det vi traditionellt kallar stöld och vi kan faktiskt kategorisera utövarna som  traditionella kriminella. Av någon anledning brukar det röra sig om  samma sorts människor som även dras till fascism och nazism. Det finns så många exempel på detta att jag inte ids räkna upp dem. Jag tror att det är ett sådant exempel vi ser här; egoism - tjäna pengar på andras arbete - inte bry sig om sina medmänniskor. En röd tråd mellan att sälja turbospel till Commodore 64 och tycka att flyktingar kan åka tillbaka till kriget för att de kostar för mycket pengar. En helt uppenbar röd tråd.