Antideutsche 12

Raphael Schlembach, doktor i Sociologi vid universitetet i Manchester och redaktör för Shift Magazine, har i ett paper vid namn Towards a critique of anti-German "communism",  visat på vissa aspekter på det antityska. Några av dessa förstärker de tankar som  jag kommit med tidigare, andra visar på helt andra aspekter.  Den aspekt jag tycker är mest intressant är (som vissa kanske förstår av bilden till vänster föreställande Sabbatai Zwi) de messianska tongångar som finns inom den antityska rörelsen. Men det finns mer än det att hämta här - häng med!

Schlembach menar att 9/11 skapade en utveckling från det antityska och det proisraeliska till vad man skulle kunna kalla anti-islamisk materialism. En "The West is the Best"-ideologi, som många med rätta uppfattar som ganska otypisk för vänstern. Utifrån detta har en rörelse som beskrivs som Post-Antifa växt fram. Det har varit väldigt svårt att hitta någon information kring denna. Ur mitt perspektiv så måste detta ligga nära det som beskrivits som Anti-Volkfront (en ställning som bland annat George Bataille utgick från i mellankrigstiden). Eller? Och i så fall hur uttrycks den? Revolutionär antifascism har här bytts ut mot en kritik av Tyskland som ideologiskt begrepp, en kritik av der Volkskörper. Men är detta möjligt undrar självfallet vän av ordning? Och kan man "själv" placera sig i denna position? Jag ska försöka förklara varför jag inte tror på detta. Schlembacher uttrycker sig så här om Antityskarnas Israel-vurm;

The Israeli state flag is frequently used in actions and demonstrations against the processions and rallies of neo-nazis in Germany. The existence of the state of Israel reminds right-wing extremists of Hitler's failure to exterminate the Jews they argue.

Det finns ett allvarligt problem med det resonemang som beskrivs. Det måste vara väldigt skönt att inte vara tysk ibland ("Dont mention the war"). Det betyder inte att man kan välja att inte vara det. När en tysk antifascist demonstrerar mot en tysk fascist är de fortfarande bägge två tyskar. Nation må vara relativt - men inte hos en individ vid ett specifikt tillfälle. Antitysken fortgår att vara tysk. Om det inte vore så, skulle vi göra ett brott i genealogin. Rent släktskapsmässigt är det ju lika mycket, kanske mer, den antityska tysken vars "naziopa" bleibt in Stalingrad. Det är bara att svälja denna företret, och försöka göra det bästa av den. Att göra sig själv till någon form av farkost för framtiden kommer bara förvirra alla. Även i messianismen märks ett liknande perspektiv. 

Sionismen är enligt antityskarna ett av "de sista borgerliga projekten" - "Israel is the armed attempt by the Jews to reach communism alive." Genom att det sista borgerliga projektet slutförs är vägen öppen till kommunismen. Utifrån detta perspektiv kan en uppmaning till USA att bomba Iran vara vägen till kommunism - det är historiematerialism dragen till sin spets - de sista "pre-moderna" staterna måste falla för att kapitalismen till slut ska kunna falla den med. Historien är determin - den är ett streck som vi kan följa framåt.