Punkrörelsen har en drygt trettioårig historia och över tid har den förändrats något, även om vissa drag gällande stil och ideologi verkar vara stabila. En viss benägenhet för svart och skit. På det politiska planet placerad någonstans inom den frihetliga vänstern. Något har dock börjat ske de senaste åren. Plötsligen är man religiös.
Jag skall föregripa eventuella protester; detta har faktiskt hänt tidigare. Inom nittiotalets amerikanska Straight-Egde-hardcoresecen fanns det ett mindre inslag av religiositet. Detta i form av bland annat den till sin storlek mycket begränsade Krishnacore-scenen i New York under 1980- och 1990-talen. I stencilerade tidskrifter som Krsna Grrrl Fanzine och via band som 108 och Shelter spreds en punkversion av Hare Krishnas budskap, i god harmoni med tidens vurm för veganism och renlevnad. Tillsammans med denna föregångare till de fenomen jag kommer beskriva nedan, kan man faktiskt tala om en religiös bredd inom dagens punk- och hardcorerörelse.
Michael Muhammad Knight är en amerikansk muslim uppväxt i en katolsk irländsk familj i USA. Via ett intensivt intresse för Malcolm X konverterade Knight till Islam och begav sig vid 17 års ålder till Pakistan för att studera vid Faisal-moskén i Islamabad. Tillbaka i USA växte dock besvikelsen över en trångsynthet han upptäckt i nutida Islam. En trångsynthet som inspirerade honom till att skriva en bok om en fiktiv samling av muslimska punkare i Buffalo, och en fiktiv scen inom punkrörelsen kallad Taqwacore. Taqwa efter det arabiska ordet för pietet och core efter slutledet i hardcore. Boken spreds först via stencilerade exemplar av Knight själv, för att 2002 distribueras av det inom punkrörelsen välrenommerade skivbolaget Alternative Tentacles. 2004 blev den till slut utgiven i inbunden version av Autonomedia.
 |
| Michael Muhammad Knight |
And you know, brother, Muslim Spain had such an incredible freedom of thought… that’s why the Inquisition happened. When the Catholics retook Spain, there where all these Christian heresies that had flourished because the Muslims didn’t give a shit… and all these Jews – like fuckin’ Maimonides their greatest medieval thinker, right there in Muslim Spain. And of course, lots of mumins. So when the church got it back they had to clean up, wipe out all that free thought. Damn said Marcos. Yeah, said Jehangir. We used to be the good guys and they were the assholes. What happened?
The Taqwacores har även blivit utgiven i England. Detta inträffade dock efter kontroversen kring Muhammedkarikatyrerna, så vissa delar av boken har i den utgåvan censurerats. Det gäller främst de delar där bokens karaktärer uttrycker sig hädiskt kring Muhammed. Vad man missar i detta sammanhang är dock att uttalande måste sättas in i en proggresiv muslimsk kontext (och i dess punkinfluerade uttryck). Vad författaren försöker säga är att Allah är störst, och skulle det vara så att hans profet sagt saker som inte stämmer med verkligheten, eller är rent av horribla, så kan dessa delar av budskapet spolas till förmån för en generösare tolkning. En del som undslapp censuren är den avslutande historien om när Jehangir anordnar en Taqwacore-spelning i Buffalo. Till spelningen kommer det fundamentalistiska bandet Bilal's Boulder. Rayea, den burkaiklädda kvinnliga invånaren i Taqwacore-kollektivet suger under spelningen av Fasiq, en annan av invånarna, samtidigt som denna bär en T-shirt med en Davidsstjärna på (Davidsstjärnan används av Taqwacores på samma sätt som sjuttiotalets punkare använde svastikan). Hon spottar sedan hans sperma efter medlemmarna i Bilal's Boulder. Detta som sätt att i performance utföra en protest för kvinnlig frigörelse och fri sexualitet.
 |
| Iman Burroughs |
The Taqwacores har fått efterverkningar. Bön ledd av kvinnor praktiseras nu inom vissa delar av amerikansk islam, och det påstås att boken inspirerat till detta. Samtidigt har The Taqwacores lett till en diskussion kring vilka som egentligen är muslimer. Kan en konvertit som Knight komma in i Islam och säga hur den skall vara? Eller vad den är? Den enligt mig mest intressanta efterverkningen är dock att muslimska ungdomar inom den amerikanska punkrörelsen läst boken och inspirerats. Band, som exempelvis The Kominas, har startats, och det finns nu en Taqwacore-scen i USA. Boken har kallats en Catcher in the Rye för amerikanska muslimer. Likheterna med efterverkningarna av William Gibsons Neuromancer blir här tydliga. En författare beskriver en miljö man vill leva i och man inspireras att skapa denna miljö. Om Neuromancer beskrivs som en av anledningarna till att Internet växte så snabbt, vad kan då inte en bok som The Taqwacores göra? En parallell kan även dras till Jack Kerouac The Dharma Bums, även den en generationsroman med religiösa förtecken. Referenser till Beat-rörelsen finns i The Taqwacores; huvudpersonerna nämner William S. Burroughs Tanger-resa och han kallas genomgående för Imam Burroughs. Michael Muhammad Knight lyckas foga ihop en historia av amerikanska subkulturella yttringar med en världsreligion. Förhoppningsvis till glädje för dem bägge.
Alternative Tentacles, det skivbolag som distribuerat The Taqwacores, leds av före detta Dead Kennedys-sångaren Jello Biafra. Ett namn han tog på sjuttiotalet och vars syfte var att visa på ojämnlikheterna i världen genom att kombinera den amerikanska godissorten Jello med det svältdrabbade Biafra. Jello Biafra har på senare tid även distribuerat ett annat amerikanskt uttryck för kombinationen religiositet och punkrock. Bandet The Knights of the New Crusade ligger sedan deras senaste album på Alternative Tentacles. Riddarna av det nya korståget sprider ett budskap som till viss del liknar det vi i är vana vid att mötas av när vi blickar över Atlanten efter uttryck för typisk amerikansk kristendom. De är mot abort, de förnekar evolutionsläran (Tydligast i spåret There aint no monkey in my family tree från deras första skiva) och de varnar för farorna med utomäktenskapligt sex. Tillsammans med detta, och det är nog det som gjort att de får ge ut sina skivor på Alternative Tentacles, så utgår de starkt från det budskap om kollektivt ägande som uttrycks i Urkyrkan, exempelvis i Apostlagärningarna 2:45 (De sålde allt vad de ägde och delade med sig till varandra, allt efter vars och ens behov). De har även protesterat mot kriget i Irak (i What part of thou shall not kill don’t you understand, från deras senaste skiva). The Knights of The New Crusade representerar en hårdför tolkning av det kristna budskapet som delvis inte är i linje med det som i allmänhet når oss från Bushs Amerika.
 |
| Charles E Curran |
Vad är det då som gör att punkrörelsen och vissa typer av religiösa yttringar fungerar så oproblematiskt tillsammans? Det finns vissa saker som de har gemensamt. Den katolska teologen Charles E. Curran har analyserat katolska rörelser utifrån tre analyskategorier; personalism, social mission och predikan. Dessa tre fenomen går enligt honom alltid att se inom dessa typer av religiösa rörelser. Om man applicerar dessa på en punkscen någonstans i världen kan man, vill jag mena, få svar som inte helt är väsenskilda från de som Curran finner. Det finns en personalism; människan skall förändras. Det finns en social mission i form av att ta hand om varandra och driva något framåt. Det finns även en predikan att föra fram; ett budskap. Det handlar helt enkelt bara om vad man fyller dessa kategorier med.
Källor
Curran, Charles E Directions in Catholic Social Ethics. Notre Dame. 1985
Kerouac, Jack The Dharma Bums. Flamingo. 1994
Knight, Michael Muhammad The Taqwacores. Autonomedia. 2004
Krsna grrrl Fanzine. 1994
Gibson, William Neuromancer. Grafton Books. 1985
"The Knights of the New Crusade"
My God is alive! Sorry about yours! - Song in praise of the Lord God and in condemnation of sin. Screaming Apple Records. 2004
A Challenge to the Cowards of Christendom. Alternative Tentacles. 2006.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar