Det finns en hel serie drömbildsböcker - först utgivna på tyska och sedan översatta till svenska och utgivna i början av nittiotalet av Centrum för Jungiansk Psykologi AB. De berör olika drömbilder - bilar - fisk - orm - träd - öken - olika fenomen i drömmar. Som en räv exempelvis. Jag valde att läsa den om rävar. Författarinan Ingrid Riedel är både teologie doktor och filosofie doktor, docent, jungiansk analytiker och utbildare i jungiansk analys. Därför är det underligt att hon lyckats få ihop ett sådant sammelsurium av svammel. Vi skulle kunna kalla det för ett svammelsurium av essentialism, etnotism och brist på källkritik. Den innehåller dock en del bra insikter i jungiansk terapi - vad det är för något -vem som utför det - och till viss del varför.
Mycket av poängen med Jung - att det finns ett kollektivt medvetande där vi kan möta varandra - försvinner tyvärr hos Riedel. Det är väldigt subjektivt. Vad dina drömmar betyder utgår starkt från vem du är som person, vilken kulturkrets du är situerad i och vad du känner själv för i detta fall djuret räv. Det är en av de saker som gör mig lite förvirrad och kritisk; vad är det jungianska egentligen? Vad behöver vi det till om det ändå är så subjektivt? Förutom den totala subjektiviteten så finns ett annat problem - bristen på insyn i självet. Ganska oroväckande hos en analytiker... Jag tänker då på att det kanske vore just bara lite intressant med ett stänk av klassperspektiv...
Det är rätt intressant att se vilka som går i jungiansk analys: Läkare, präster, lärare, speciallärare, bibliotekarier, apotekare och studenter. Om vi tittar på vad författarinan är för typ själv så kan vi tydligt se ett mönster här. Det är ett analyserande av dem själva - och det märks i analysberättelserna. Ingenting är någonsin allvarligt - det är så självklart och naturligt på medelklass- och akademiker-vis. Ingenting är dystert på riktigt. Så i det stora hela undrar en ju vad de ska analysera för...
Lars Gyllenhaal släppte förra året en riktigt bra bok om Sverige och andra världskriget. Det är som en rad speeddater med en massa fördomar från efterkrigstiden. Att 3300 svenskar dog i andra världskriget att jämföra med 7500 danskar. En sak som sällan tas upp när vi pratar om vilka som "egentligen var med i kriget". En rad sådana här problematiska efterarbeten tas upp. Det är intressant och ganska fräscht att så mycket kan bestå enbart av "våra åsikter om kriget och hur det egentligen gick till" samt av direkta felaktigheter. Extra intressant blir det eftersom andra världskriget känns så väldans uttjatat. Det känns som om inget nytt någonsin skulle kunna grävas fram. Men tydligen så går det fortfarande att göra det.
Helt nyligen släppte Sekel Bokförlag i Lund Mats Ekmans "På uppdrag från Bagdad - Saddam Husseins underrättelsetjänst på svensk mark". En riktigt bra bok faktiskt - som uppmärksammar den nära koppling det fanns mellan Baathregimen och det svenska ekonomiska och politiska etablissemanget. Kommer du ihåg att Jan Guillou och Per Gahrton var Irak-fans? Att Guillou skrev boken Irak - det nya arabien, där bland annat Abu Ghraib-fängelset prisades som en förebild för modern kriminalvård? En bok som för övrigt hittades i hundratals exemplar när Irak bytte ambassadbyggnad.
Ericsson sålde under 80-talet ett polisradiosystem (S80) som Sverige använde sig av. Det fanns bara en annan kund - Iraks säkerhetstjänst. Irak köpte även den krypteringsfunktion som svenskarna ratade. Kanske värt att tänka på i samband med att vissa telefonbolag jobbar ihop med diktaturer...
Hans Melin? Den svenska polismannen som jobbade för Utlänningsroteln i Stockholm under 70-talet. Utlänningsroteln satt på ungefär samma uppgifter och samma information som Migrationsverket gör idag: en total guldgruva för en främmande makt - speciellt en främmande makt vars folk är på flykt i Sverige. Melin passade på att slå mynt av detta genom att sälja information till olika intressenter - bland annat Iraks Baathregim. Som tack, förutom pengar, så bjöds han på en resa till Irak tillsammans med sin sambo. 1979 tog det i alla fall slut och historien slutade med att han spärrades in på Österåker i tre år för spioneri. Det är osäkert hur många som råkade illa ut av Melins spioneri. Om inte annat lär det ha rubbat förtroendet för svenskt flyktingmottagande rejält.
Det finns en hel del annat intressant att ta till sig, men läs boken själv i stället:
Författaren Wulvaricht (jag antar att det är pseudonym) har i en nyutkommen bok berört spionage i Göteborg under andra världskriget. Boken, Spionage i Göteborg under andra världskriget - Hemlig tysk och allierad verksamhet i Göteborg 1939-1945 innehåller en del nya intressanta fakta, men är också behäftad med lite korrekturfel, lite värderingsproblem och så vidare som skymmer sikten. Särskrivningar som lätt kunde ha plockat bort av korrekturen har tyvärr fastnat - Abwehr_agent, SS_soldat et cetera. Ett annat problem är rädslan för att värdera (eller så är det ett försök att dölja egna ljusskygga värderingar...) historiska händelser. Jag har lite problem med att danska motståndskämpar benämns dödspatruller - det tappar fokus rörande vilken fiende de bekämpade och vilka brott den fienden begick. Det hade varit bättre om författaren tagit tydligare ställning för endera sidan eller i alla fall etablerat sin "neutrala" position tydligare. Dessa problem är lite synd att de dyker upp - för annars är det en ganska bra bok. Jag tänker dessutom återge en intressant historia från den lite översiktligt nedan.
Göteborg var en riktig spioncentral under andra världskriget - inte bara kopplat till engelsk och norsk underrättelsetjänst. Det fanns även tysksympatiserande göteborgare, speciellt inom militären. En sådan person var Karl-Johan Torin. Torin hade under en affärsresa till Tyskland 1940 sammanträffat med Deutsches Auslandsdienst och där tagit på sig att bilda en svensk skuggregering som skulle kunna ta över om tyskarna erövrade Sverige. Detta skulle ske genom ett hemligt sällskap kallat "Vikingarna" som sköttes ihop med ett öppet sällskap "Sällskapet för kulturell och social upplysning." Som tur är inföll två stycken aspekter som stjälpte detta. 1 - Tyskland invaderade aldrig Sverige, 2 - Interna bråk och en uppmärksam säkerhetspolis förhindrade vid ett tidigt stadium hela verksamheten. Annars kanske Torin hade betytt samma sak som Quisling - vem vet. Det interna bråket utgick från ett gammalt problem i nazi-sverige - huruvida det var Tyskland eller Sverige som skulle sättas i fokus. På ett större möte som anordnades med "Sällskapet för kulturell och social upplysning" sjöngs bland annat "Wir fahren gegen Engeland" som ni kan lyssna och titta på ovan. Den tyska inriktningen ogillades av vissa i kärngruppen och en splittring uppstod. Handlingarna som beskrev sällskapets verksamhet och medlemsskara skulle eldas upp, men polisen hade redan bevis genom spaning och teleavlyssning. Efter några andra incidenter så blev flera av "vikingarna" gripna och dömda. Karl-Johan Torin fick tre års straffarbete. Jag har inte hittat någon information om var han tog vägen sedan förutom att han enligt Tobias Hübinettes hemsida är angiven som avliden i Göteborg 1964 och som osäker frivillig i Waffen-SS.
I Hübinettes register benämns han på följande sätt:
Carl Johan Torin ”Karl” ”Thorin” (090925 Havanna-640406 Göteborg). Rederitjänsteman, ingenjör 1941, Göteborg. SNSP, SKSU, NSAP/SSS. Till Tyskland 1940. Till Sverige 1940.
För den intresserade finns boken, som är utgiven på Alruna förlag, hos Bokus:
Foliehatt - det svenska nyordet för en person som är tokig på endera sätt. Kanske exempelvis drabbad av en paranoia kring att andra människor lyssnar på dennes tankar eller försöker störa dessa på något annat sätt med hjälp av radiovågor. Tydligen så finns det en litterär källa för detta i en gammal science fiction-novell från 1920-talet skriven av biologen Julian Huxley. I den ska huvudpersonen försöka styra bort telepati med hjälp av en hatt av aluminiumfolie. Det finns dessutom en rent praktisk möjlighet att förhindra signaler med hjälp av foliet. En ordentligt tillverkad foliehatt skulle kunna motsvara en så kallad Faradaybur som just används för att isolera något från radiovågor. Enligt uppgift skall det dock krävas någon form av jordning - exempelvis genom en flärp som är fäst vi hatten och släpar i backen när bäraren är ute och promenerar.
Men för att detta över huvud taget skall vara intressant så krävs det förstås att det är någon som sänder ut dylika signaler och försöker störa eller läsa av din hjärna. Och, nja, jag tror inte att det är någon som gör det. Men, det är ju bara min enkla mening. Samtidigt! Det har funnits en del idéer om att lägga in olika elektroniska funktioner i människors hjärnor för att kunna styra dessa med hjälp av radiovågor. Den spanska forskaren José Delgado utförde under 1950-talet en del forskning kring detta. Meningen var att kunna styra exempelvis vålds- och sexualbrottslingar och med hjälp av radiovågor stänga av deras lustar att skada andra människor. Detta fungerade dock inte riktigt. En annan forskare med betydelse för tanken om fjärrstyrning av människor med elektronik är den gamla serben och oslagbara arketypen för en galen vetenskapsman; Nikola Tesla. Tesla kunde redan 1891 förevisa hur vi kan sända elektriska signaler genom luften och på så sätt skapa trådlös el. En möjlig förutsättning för att styra de komponenter vi satt in i våra medmänniskors hjärnor. Nu i och för sig kanske ersatt av litiumbatterier eller andra små och smidiga kraftkällor. Ska du plantera in elektronik i någon annans hjärna så bör du ha en kraftkälla med lång hållbarhetstid - så du slipper springa och byta batterier stup i kvarten.
Men - foliehattar! Låt oss öppna catwalken och låta några stolta bärare visa upp sig i sina kreationer. De paranoidas funktionella mode när det är som allra bäst.
Lite slarvigt gjord - men jag gillar skärmen
och att den går ner över öronen.
Ännu mer över öronen! Men jag tror den här blåser av vid hårt väder...
Skratta inte! Delgados forskning skedde främst på djur - så katter
har en mycket större anledning att bära foliehatt än oss andra.
Den mer avancerade versionen - de elallergiskas huvor av koppartråd
(om jag minns rätt är det koppar de använder).
Vissa måste ju vara tvärtom jämt och ständigt! Här har vi en jeppe som
försöker förstärka signalerna för att få kontakt med Scientologernas
gudafilur Xenu. Det kan också vara något form av skämt...
Det verkar som om den antityska rörelsen börjar rinna ut lite i sanden: i alla fall på internet. Ni kan ju följa den här länken till Antideutsche kommunisten Berlin om ni vill - varning för spamattack. Sanningen är att det här inte är den enda sidan som försvunnit det senaste året. Flera andra sidor som jag tidigare bevakat har slutat uppdaterats, eller helt plockats bort. Antideutsche Gruppe Hamburg har inte uppdaterat sin sida sedan i höstas (hösten 2011). Hittar dock en film som ni kan titta på om ni vill reta upp er.
Richard Noll har skrivit en ganska bra bok om Jungianerna och deras ideologiska rötter. För någon som läst det mesta om prehitlerum så är det mycket gammal skåpmat som dyker upp, men jag tycker ändå att Noll har en ganska stark poäng i ett av sina påstående; Jungs starka koppling till Völkisch-kulturen, den subkultur som medelklassen i det nyligen nationaliserade centraleuropa flockades runt vid sekelskiftet. Jung läste ivrigt, och citerade, tänkare som Houston Stewart Chamberlain och Ernst Haeckel. Både två riktigt läskiga protonazister. Må vara proto, men jag tycker ändå att en person hade ett ansvar i huruvida denne ville följa dem ändå. Det fanns människor vid förra sekelskiftet som inte var antisemitiska fån. Exempelvis hade vi en stark rörelse för kvinnlig rösträtt i hela Europa. Och en stark rörelse för förbättring av arbetarnas levnadsstandard. Det fanns möjligheter att inte vara idiot! Pangermanism - tanken att alla tyskspråkiga skulle bo i samma stat - var inte ovanligt i det Schweiz som Jung var bosatt i. Så han var inte unik för sin tid. Antisemitism var inte heller ovanligt - det är därför inte så underligt att sällskapet för analytisk psykologi i Zürich hade en medlemsspärr för judar på 10%. Fler än en på tio fick de inte vara i sällskapet. Låter det illa? Nu ska jag förklara vilken typ av kultur som Jung egentligen ingick i.
Völkischer Beobachter. Först ägd av Thulesällskapet (där bland annat
Haeckel var medlem) senare av NSDAP.
Jag har nog läst allt man kan läsa snart om Völkisch-rörelsen. Var en än rör sig så finns små efterskalv av det helt galna påhänget till skapandet av nationalstaten. Nu ska jag försöka förklara begreppet för er. Völkisch är kulturen runt den nationalistiska rörelsen. Det är ett tyskt begrepp främst kopplat till tysk nationalism, men kan användas även till andra folks nationalism eftersom liknande fenomen även existerar där. Pangermansk völkisch innehöll fenomen som spiritism, paganism, antisemitism, vegetarianism och nudism. Det var saker som den tidiga nittonhundratalsmänniskan kopplade till det prekristna ursprungliga tyska. Ett försök att kasta ut en boj till forntiden för att kunna bli som förfäderna. Jag vill mena att de misslyckades ganska kapitalt med detta. Men jag kommer återkomma till det nedan.
HS Chamberlain den gamla protonazisten
New age? Wataboutit? Jo, precis som Jungianismen så har både antroposofi och teosofi (och biodynamiska grönsaker och homeopati) en stark relation till Völkisch. De uppstod under samma tid och praktiserades av samma människor. För alla er som läst NRPs gamla partitidning så vet ni att under hela femtiotalet så annonserade en göteborgshomeopat i detta nazistiska tidningsorgan. Kan verka konstigt idag - men var inte konstigt alls då. Dessutom finns det en annan mycket intressant samstämmighet. I hela detta kollektivistiska projekt finns även en form av individualism - en satsa på dig själv-filosofi som filosofen George Lukács kallat för lebensphilosophie (till skillnad från det mer kollektivistiska och allomfattande Weltanschauung). Detta var utmärkande för den period som Jung levde i och vi kan även se det i stor omfattning i varje new age-affär. Det är du som individ som ska förändra dig - inte omvärlden.
Nudister också. Jajamensan.
Det finns vissa andra problem med den jungianska rörelsen. Den verkar till stor del, när det gäller jungianska terapeuter i alla fall, vara initiatorisk: Det vill säga att du efter lång prövotid och en massa pengar kan bli antagen. På detta sätt liknar den både sekter som Scientologerna och "hemliga sällskap" som Frimurarna. Nu ska jag inte ta på mig en foliehatt - men det finns problem med initiatoriska sällskap oavsett om de skulle vilja ta över världen eller ej. Det finns ett demokratiskt problem och också ett problem med ömsesidighet. Vi kan låta Nations of Gods and Earth (även de sprungna ur samma mylla som new age) berätta detta för oss. På detta sätt har vi låtit kritiken komma från ett inte helt främmande sällskap, rent idémässigt. Se detta klipp för en "build" kring Frimureri:
Varför är jag då så misstänksam mot de som försöker re-enacta forntiden? För det första för att vi så tydligt i Völkisch kan se hur fel det gick. Det vore oansvarigt av oss att inte se mycket kritiskt på det nationalistiska projektet. Problemet är här att det finns en ganska kraftig kritik av nationalismen från ett vetenskapligt håll - men nästan inga som försöker sno tillbaka forn sed och annat från artonhundratalet gubbjävlar. Jag arbetar själv med detta i mitt sejdprojekt Örloglausa och skulle gärna vilja att fler tog sig tid att rycka forntiden ur nationalismens klor. Gör det.
