torsdag 20 december 2012

Brev från samhället

Ni kanske minns Eriks Erikssons bok "Brev till samhället" som kom för några år sedan? En galning skriver brev till företag och myndigheter - en IRL-trollning som roade rätt många - även mig delvis. Jag var dock inte riktigt lika såld som alla andra, vilket jag uttryckte rätt ofta i diskussioner om boken. Visst, Hassan-humor är ganska kul, men verkligheten är nästan alltid roligare. Den överträffar liksom dikten - är mörkare, äckligare och mer cynisk. Om nu verkligheten verkligen finns - vilket det jag ska presentera för er ibland kan få en att betvivla. I alla fall hur denna verklighet manifesterar sig. En anledning till att jag inte var såå imponerad av Erikssons bok är att jag efter flera år som yrkesverksam arkivarie samt på egen hand på fritiden har lyckats få ihop till en ganska intressant samling av verkliga brev. Brev från så kallade galningar till deras motparter. Jag vet, genom att prata med äldre kollegor, att jag inte hittat de mest imponerande breven, men vissa av dem är i alla fall tillräckligt bra för att stå som exempel. Alla är inte från arkiv heller - vissa har kommit till vänner och bekanta. Vem som helst kan vara ett mål för den tokige.

Jag drömmer tidvis sanndrömmar - och nu är det bråttom!

När brev kommer till en myndighet och visar prov på att vara från en galning så brukar registratorn ibland undvika att stämpla in dem bland de andra skrivelserna i diariet. Ofta, eftersom de brukar vara ställda till en chef, hamnar de bland de så kallade handbreven. De mer informella skrivelserna. Där trängs dessa verklighetens Eriksson med tackbrev och festinbjudningar. Ett tydligt sätt för myndigheten att skilja mellan sans och osans. Eller kanske ett sätt att uppgradera den tokige - eller visa henoms verkliga status. Det är ju inte vem som helst som skickar handbrev.


Någon börjar bli lite orolig.


Men kanske har hittat lösningen på problemet.


Andra är säkra på sin sak och har historiska bevis.


Men gillar inte Dagens Nyheter.


Andra är helt och hållet tokiga.


Men behärskar verkligen ordens suggestiva kraft.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar