Jung; Kerberos/Anubis i drömtydning.

Anubis

Har hittat en riktigt intressant uttydning av en dröm i Michael Fordhams bok "Jungian psychotherapy - a study in analytical psychology". Senare, i tolkningen, finns både ett stressat barnlöst par - urin som i graviditetstest - det underjordiskt garage och Kerberos/Anubis som vaktar det underjordiska garaget. Håll till godo!

"The patient was a man in his thirties who seldom remembered his dreams. At the interview that I shall describe he started by saying that he had had a dream: it ran as follows: My wife is riding a bicycle down a slope to a large empty underground garage. I follow in a car and park it in the garage. My wife urinates at the entrance. A huge dog appears. The dog gets into the car but I pull him out. The dog gets in again, once more I pull him out, and I shut the car door. My wife and I then walk up the slope."

Kom ihåg det viktiga (som Fordham påpekar) - "Analysis means: The resolution of anything complex into its simple elements."

Kerberos

Slav/Träl/FAS3/Djur

"Det som dock karakteriserar slaveri och träldom är att man där fråntagit människan alla slags friheter, till den grad att slaven/trälen inte längre räknas som en människa, utan som en sak, ett socialt dött redskap." (Brink)

Slaveri - är det ett undantag? Eller är det snarare så att de senaste runt 200 åren (drag ifrån eller lägg till) av någorlunda frihet från mänsklig slavhandel snarare är undantaget? Och vad är egentligen slaveri - hur skiljer vi slav från fri? Under en lång tid levde jag i vanföreställningen att det var kristendomen som avskaffade användningen av trälar i norden. Men självklart hade jag fel. Förutom att inte slaveriet förbjöds förrens i Skarastadgan 1335 (för västgötar att bli träl ivf), så finns det tydliga tecken på att kristna utifrån Senecas förklaring om den förfallna världen som slaveriets grogrund placerade företeelsen som något som man måste accepterar på grund av arvssynden. Arvssynden är egentligen inte ett så dåligt begrepp; problemet är bara att de kristna gång på gång använder det för att förklara även sina egna handlingar. Någon drivkraft i att utmana arvet finns inte.  Om vi återgår till Sverige så är det tydligt i annaler och uppteckningar att präster ägde trälar fram tills 1300-talet. Det fanns alltså inte någon form av motrörelse i prästerskapet - i alla fall inte en allmän sådan. Om du hört annat så har dina grundskolelärare ljugit för dig också (kanske även om fler saker om du tänker efter)...

Fas3-ish

FAS3 - överdriver vi när vi kallar det slaveri? Är det bara osmaklig vänsterretorik? Nja, om de antropologer och historiker som undersökt grunden för slaveriet har rätt så är faktiskt inte jämförelsen helt felaktig. Slav kunde en person bli genom att dö den sociala döden - att inte vara någon efter att ha besegrats (eller fått sina herrar besegrade) i strid. FAS3 hamnar du i när du dött dagens sociala död - du har varit för oflexibel för att göra karriär och bli din egen lyckas smed. Du är inte längre något - inte ens en självägande telefonförsäljare.

Slav som vara - inte som tjänst

Lever djur i slaveri - eller är detta bara osmaklig djurrättsretorik? Slavarna var i alla fall närmare djuren än fria människor. Den gängse termen för slav i antikens grekland var Andrapodon, manfotat kreatur, direkt konstruerat utifrån termen Tetrapodon, ett fyrfotat kreatur. I värdering utgjorde de samma typ av ägt föremål. Om vi går djupare in i träldomen som begrepp och även inkluderar nordiska trälbegrepp som fostre, vilket var en träl som på ett eller annat sätt har blivit upptagen i familjen, så kan vi inkludera även husdjur eller "familjedjur" bland dagens slavar. I en annan aspekt finns också en likhet mellan djuret och slaven. Det verkar som att slavar - precis som självdöda djur - under vikingatid grävdes ned i gödselhögar etc för att bli jordförbättring. Utifrån detta blir gravhögen en ganska rejäl kontrast i status.

Garcon!

Lever den allmänna arbetaren i slaveri? Tjänaren växer i alla fall inte upp ordentligt - något som är symptomatiskt för både slaven och husdjuret. I franskan finns Garcon som begrepp både för gosse och för tjänare. Kyparen kan vara 83 men är ändå en gosse. Det är omyndigheten - att personen måste bli styrd av någon annan - som är det viktiga. Det är även detta som gör slaven och kvinnan så lika. En  svensk företeelse får avsluta. Det är inte riktigt samma sak men kopplat till ålder ändå; Gubbar. Alla som jobbat inom typ mansdominerade arbetsplats som en verkstadsindustri känner till dikotomin mellan de som inte gör något med händerna direkt och de som gör det. "Ta hit några gubbar som fixar det", "Ta hit några slavar som fixar det", "ta hit någon som är till för att jobba så gör  den det." Och så vidare. Sprätta upp bägge deras näsborrar när du ändå är igång - det var så de märkte trälarna förr i tiden. Ouch!

Läs gärna;

• Brink, Stefan "Vikingarnas slavar - Den nordiska träldomen under yngre järnålder och äldsta medeltid." Atlantis. 2012
• Strindlund, Pelle "Jordens herrar: Slaveri, djurförtryck och våldets försvarare." Karneval. 2011.

C G Jung; Aniela Jaffé och den rasmedvetna drömtolkningen

Aniela Jaffé (1903-1991) var en av Jungs lärjungar, en tyska verksam i Zürich. Jaffé har haft stort inflytande på Jungs eftermäle, bland annat som redaktör för sammanställningen av hans självbiografi, "Mitt liv - Minnen, drömmar, tankar". På ett sätt så tycker jag hon visar upp ett tydligt drag i 1900-tals psykologin; att den är så personbunden, att den verkar ha svårt att förnya sig utan att göra kraftiga brytningar med det förgångna. Detta märks tydligt i den artikel som Jaffé bidrar med i en av Jungs senare samlingsverk, den ganska sent utkomna och flera gånger nytryckta "Människan och hennes symboler" som publicerades i Sverige 1992 av Forum. Den innehåller delar som inte riktigt passar sig idag och som måste finnas där enbart för att ingen kunde säga åt tanten att hålla käft. Det passar sig faktiskt inte för tyskar födda i det tidiga nittonhundratalet att prata om ras. Det passar inte för några människor vid den tiden - men det kan tyckas vara extra osmakligt bland intellektuella tyskar. Det var ju inte mer än ett tiotal år tidigare som de inte riktigt kunde bete sig mot sina medmänniskor. Om vi ska uttrycka det lätt. Det jag blir lite lätt irriterad på är Jaffés text "Symboler i bildkonsten" och hennes passager där som beskriver drömtydningen hos en patient som kallas Henrik. Vi ska titta på ett par exempel;

Kineser och blut und boden... Kanske skulle Jaffé lugna sig lite
med fantasierna... 

Taskig skanning. En neger vandrar naken mot Bern...

Den mörka urvarelsen...

Okej, jag ser inte någon uppmaning till någon förintelse. Men det är fortfarande Jaffé som bestämmer vad de olika raserna symboliserar. På vilka grunder kan vi fråga oss? Det här kanske inte är något problem för mig, som kan avfärda dessa delar av det Jungianska tänkandet, men jag tror att personer utifrån en mer personkultisk och icke-kritisk tradition som möter detta kan ha svårt att veta hur de ska hantera det.

Referenser:

• Jung, Carl Gustav "Människan och hennes symboler" Forum. Stockholm. 1992.

C G Jung; Jag tror jag funnit vad som fattas...

Nu har jag läst en stor del av CG Jungs mer populära produktion, i alla fall den som finns översatt till svenska. Det finns egentligen två problem med Jungs psykologi - två problem som både gör den oanvändbar och lockande för den new-ageiska allmänhet där hans tankar bubblar upp då och då. Lockande i och med att den sätter personen, individen, i centrum. Oanvändbar i och med att de leder rätt in i en evig analys. Något som Jung själv erkänt; den analytiska psykologin är ingen quick-fix - den kommer inte göra någon "frisk". Den kommer enbart leda till mer kunskap om självet.

Det första problemet - som går hand i hand med den nyliberalt inriktade new age-ideologin - berör oförmågan att lyfta ansiktet från det rent personliga. Jag tror inte detta är en ideologisk inriktning utan en ren personlig oförmåga hos Jung. Uppväxt i en tyskspråkig medelklassfamilj i det neutrala Schweiz så blir den egna personen en större faktor i påverkan av yttervärlden om vi jämför med någon annan människa mer i världsbrandens mitt. Det bästa exemplet på detta hittar jag i  "Jaget och det omedvetna". Jung uttrycker sig där på detta sätt - han citerar den berömda latinska sentensen quod licet Jovi, non licet Bovi ungefär: "Det som passar gudarna (Jupiter) passar inte oxen" och anger den som ett exempel för individuell distinktion - som ett uttryck för ett individuellt val eller en individuell predestination kanske? Vi känner igen detta idag i diskussionerna om klass, barnfattigdom etc i svensk nutida debatt. En oförmåga att förstå, eller ingen vilja att förstå, att maktordningar i samhället faktiskt kan förändras.

Ett sätt att förändra sig själv är att förändra sin livssituation.
Här indiska naxaliter som gör en insats för ett rättvisare
samhälle.

Förutom denna rent klassomedvetna utsaga (ett uttryck som faktiskt även kan användas utanför en socialistisk kontext) så hittar vi flera alldeles för sena (rent kronologiskt sätt) plumpa uttalanden om kvinnor - som underordnade, som tjänare etc. Jung har nog tittat för mycket på sin mamma och hennes roll som prästfru i en reformert prästfamilj. Han skulle behövt lyfta blicken något och titta ut i världen och de förändringar som genomfördes under samma tid.

Suffragett ett tiotal år före Jung satt och skrev. I och
för sig infördes inte kvinnlig rösträtt i Schweiz förrens
1971...

Det andra - som egentligen kanske inte går hand i hand med new age som jag i alla fall själv sammankopplar med någon form av personlig förändring - är bristen på personalism; det finns ingen ingång för personens förändring mer än att analysera och åter analysera sig själv. Vad leder detta till - hur kan det hjälpa personer i psykisk nöd? Det kan det troligtvis inte alls. Därför måste Jungiansk terapi flyttas ifrån en allmän sjukvård. Något som turligt nog även har skett. Jag skulle själv faktiskt, om jag var terapeut, tycka att det skulle vara ganska kränkande att mena att en person som lider av en depression gör detta på grund av sina fantasier (och helt plocka bort faktorer som exempelvis trauma och ärftliga faktorer). Vi kan ju se att detta har blivit problematiskt i Frankrike (fast där är det psykoanalys som gäller). Där autistiska barn tvingas genomgå psykoanalys.

Men inte i vården.

Något som gör detta lite underligt är att det hos Jung just finns en "individuationsprocess", där individens personliga drag skapas utifrån dess arv och miljö. Arvet är här inte genetiskt utan snarare en del av det kolletiva medvetandet. Denna process värderas dock inte - det finns ingen fixstjärna som bestämmer vad som kan tänkas vara ett mer eller mindre lyckats resultat. Jo, det finns, men enbart i förhållande till själva processen - som kan gå mer eller mindre bra för den enskilde. Individuationen kan översättas med  självförverkligande, men det är ett självförverkligande direkt kopplat enbart till den enskilde. Den förverkligas i förhållande till sig själv. Jung såg det utopiska samhället som en specifik arketypisk dröm. Någon annan omvälvande potential saknas dock. Det behövdes inte i en prästfamilj i det neutrala Schweiz...

Ibland undrar jag vilka som egentligen är Jungianer. Här har någon klottrat
"Hej Jag är en ligist" just innan första kapitlet av ett exemplar av
"Jaget och det omedvetna" som jag lånade på Karin Boye-biblioteket
vid Uppsala universitet.

Referenser:

• Jung, Carl Gustav "Jaget och det omedvetna". Wahlström & Widstrand. Stockholm. 1989.
• Jung, Carl Gustav "Människan och hennes symboler" Forum. Stockholm. 1992.

Hermods - klassresans första anhalt på 50-talet

Från Allers nr 43, 1950

Från Svensk Damtidning, nr 35 1959.

FSV Lokomotive Dresden

Vimpel från Lokomotive Dresden

Östeuropa och Sovjetunionen måste berömmas för sina mycket vackra namn på idrottsföreningar. Vackrast blev de när de mötte det tyska språket, med lag som Lokomotive Dresden och Lokomotive Leipzig.  Prefixen är det viktiga - de signalerar vilken fabrik som fotbollslaget var relaterat till. Järnvägen eller lokomotivfabriken? Dynamofabriken eller kanske electricitetsverket som i kultlaget Dynamo Kiev (och Sportföreningen Start vars dödsmatch mot SS-laget Flachelf ni genast måste googla). Motor Lublin är ett annat exempel på ett fortfarande existerande lag. Lokomotive Dresden för övrigt - laget existerade mellan 1966 och 1990, var sedan avsomnat i 19 år innan det nybildades igen 2009. Så nu är det bara att bli ett fan!

Erling Eidem och Snoddas

1937 kunde Ärkebiskopens dotters bröllop vara förstasidesstoff.

1952 kunde Snoddas utnämnas till århundradets man.
Lite tidigt in på århundradet kan en tycka...

Vräkning av romer i Tirana

Enver Hoxhas gamla hus i Bloka, Tirana.

Amnesty International arbetar för att förbättra situationen för de romer som vräkts från ett läger vid järnvägsstationen i Tirana och senare även flyttats från sin nya lägerplats i Babrru.  Jag har själv besökt det forna lägret vid järnvägsstationen och känner därför lite extra för just den här frågan. Amnesty tycker att ni ska skicka följande brev till Tiranas borgmästare:

Denna bakgrund i finns i AP nummer 1/2012

((Nio hemlösa romska familjer som tilldelats temporär bostad i form av tält hotas nu av omedelbar tvångsvräkning. Inga adekvata boendealternativ har erbjudits av myndigheterna. De nio familjerna tillhör en grupp på omkring 40 familjer som lämnat en informell bosättning nära järnvägsstationen i huvudstaden Tirana. Efter en serie attacker från utomstående personer placerades de nio familjerna i tält i Babrru i utkanten av Tirana, medan övriga familjer vägrade acceptera denna lösning. Myndigheterna hade utlovat alternativa bostäder i tidigare militära kaserner som skulle renoveras. Nu hotar ägaren till marken där tälten finns att köra bort familjerna då hyran från ansvarigt ministerium inte har betalats.)) 

OBS! Detta har hänt 

Efter tidningens pressläggning har familjerna lämnat tältlägret och finns nu inhysta i lokaler som tillhör Romani Baxt Albania, RBA, en romsk organisation i Albanien. De albanska myndigheterna har uppgivit att familjerna kommer få permanenta bostäder i de tidigare militärkasernerna när dessa har rustats upp, vilket sägs ta en månad. Ombudsmannainstitutionen har tillsammans med de lokala myndigheterna i Tirana utlovat att en registrering av romer ska göras i huvudstaden. Amnesty välkomnar dessa löften. Den 29 februari ska en galakväll hållas, arrangerad av Tiranas borgmästare och ombudsmannen, för att samla in pengar till denna registering.

Skriv till

Mayor of Tirana

Z Lulzim Basha

Blvd Déshmorét e Kombit

Tirana

Albanien 

E-post: kabineti@tirana.gov.al

Dear Mr Basha,

I welcome your efforts to provide temporary shelter for the nine homeless Romani families from Babrru. I hope the authorities will consult with the families regarding their permanent housing. I also ask you to ensure that the families get adequate access to healthcare and education for their children. 

.

Yours respectfully,

X 

Sammanfattning av brevet på svenska 

Jag välkomnar era ansträngningar att ge temprär bostad till de nio hemlösa romska familjerna från Babrru och jag hoppas att myndigheterna kommer att konsultera med familjerna när det gäller en permanent bostadslösning. Jag ber er också se till att familjerna får tillgång till hälsovård och att barnen ges rätt till skolgång. 

Högaktningsfullt 

Datum: Kontakta Amnesty Press om du tänker skriva efter 28 mars.

 Texten är kopierad från denna länk: 


http://www2.amnesty.se/ap.nsf/483ac524c39fe7a6c12568f200391731/dc4daa0523f0adaac12579b200526396?OpenDocument

Om du besitter senaste numret av Amnesty Press så finns det en annan text och en annan adress - den är numera inaktuell. Även i Tirana sker någon form av gentrifiering och det är ytterst olycklig att denna drabbar romerna på detta sätt. Energin som används för dessa informella vräkningar skulle kunna nyttjas till att upprusta andra delar av stadskärnan. Men när gentrifieringen når städerna så drabbar den alltid dem som står med en fot utanför samhället - vi kan se detta mönster från Berlins squats, Köpenhamns Christiania och i hur uteserveringarna i Sverige erövrar en gatumiljö som borde ägas av oss alla tillsammans. Motståndet mot detta är en kamp för friheten att röra sig fritt i samhället som står i skarp kontrast till kapitalismens ekonomiska samhällsmurar. Jalla, Jalla! Allt åt alla!

• Läs Amnestys infopak om kampen för romernas rättigheter: http://www.amnesty.se/vad-gor-vi/diskriminering/romer/
• Läs en artikel i The Guardian om kampen mot gentrifiering i Berlin http://www.guardian.co.uk/world/2011/jan/16/berlin-gentrification-yuppification-squat

Blitz Squat i Oslo

C G Jung; Neurosen hos Adler, Freud och Jung

CG Jung

I tiden runt andra världskriget fanns det flera psykologiska skolbildningar som profilerade sig - ofta utifrån en person med Sigmund Freud som arketypen för den psykologiske mästaren. Alfred Adler var en annan österrikisk läkare som har stått förebild för den neofreudianska skolan där han fick efterföljare som Karen Horney och Erich Fromm. Till skillnad från Freud så hade Adler ett större socialt engagemang och en mindre mystisk inriktning. Hos Adler fick Oidipuskomplexet en annan karaktär - det blev ett mer allmänt mindervärdeskomplex. Det är faktiskt från Adler som vi fått detta begrepp som ju har en mycket fast förankring i det svenska språket. Det är inte ovanligt att anklagas för att lida av ett mindervärdeskomplex - om man som man köper en motorcykel eller lyfter skrot på ett gym.

Neurosen är viktig både hos Jung och hos Freud och Adler. Hos Jung är neurosen kopplad till den extraverta och den introverta personligheten - något vi diskuterat tidigare. Hos Freud och Adler ser vi viktiga skillnader mellan hur den neurotiska uppfattas. Hos Adler skapas neurosen genom att en person som känner sig underlägsen skapar sig falska och illusoriska fördelar på olika plan. Detta för att kompensera sin tänkta underlägsenhet. Detta leder självfallet till problem, då dessa fördelar inte är reellt existerande - utan just konstruerade för att klara av ett problem med hur självet möter sin omvärld.

Alfred Adler

Hos Freud uppfattar sig den neurotiske som beroende av och stående i relation till olika betydelsfulla objekt - som exempelvis den i Oidipuskomplexet närvarande fadern. Så här förklarar Jung skillnaden mellan Freud och Adlers tolkning av neurosen;

"Hos Adler ligger accenten på ett subjekt som säkerställer sig och strävar efter överlägsenhet över varje godtyckligt objekt. Hos Freud ligger däremot accenten uteslutande på objektet, som på grund av sin bestämda egenart befordrar eller lägger hinder i vägen för subjektets begär efter lust." (Jung 1986, s. 53)

Jung tolkar i stället detta som att skillnaden i lust är direkt kopplad till olikhet i temperament; en skillnad mellan de två grundläggande mänskliga inställningstyperna - den extraverta och den introverte. 

Vi har hittat saker av betydelse i hjärnan sen dess.

Hur ska vi tolka detta idag med den insikt vi har i signalsubstaner, neuropsykiatriska funktionshinder samt dubbel- och trippeldiagnoser? Egentligen finns det ett sätt att inkorporera tankar från alla tre av dessa psykologiska pionjärer i dagens tankar om personlighet. Inte som ett sätt att förklara den i allmänhet. Däremot som ett sätt för den enskilde individen att undersöka sig själv och sitt eget beteende. Även om de inte skulle ingå i en allmän förklaringsmodell så kan den enskilde hitta förslag på svar att avfärda eller undersöka vidare. Svar kring våra relationer och oss själva kan ha betydelse för hur vi skapar en ingång till oss själva och vårt inre. Även om inte förklaringen går att använda på ett mer vetenskapligt sätt.

Bibliografi:

• Jung, Carl Gustav "Det omedvetna" Wahlström & Widstrand. Stockholm 1986
• http://en.wikipedia.org/wiki/Alfred_Adler  

C G Jung; Introvert/Extravert, Medveten/Det omedvetna

CG Jung

Hur ska vi kunna tydliggöra de två huvudinställningarna introvert och extravert i förhållande till det medvetna respektive det omedvetna? För att kunna svara på detta måste vi först förstå vad Jung menar med introversion respektive extroversion. Det rör sig helt enkelt om två olika personlighetstyper - den första inåtriktad, eller i alla fall mer avvaktande. En reflexiv personlighetstyp som inte kastar sig in i något. Den andra, den extraverta personligheten, är mer social, mer impulsiv och har det skenbart lättare att hantera nya situationer. Skenbart lättare! Detta är mycket viktigt. Jung  har en beskrivning av två personer med varsin av dessa personlighetstyper som kommer till ett slott. Den extroverta får dem att titta in på slottet, frågar sig fram och gör att de till slut får en möjlighet att titta över  detta slott, få höra om dess historia och dess skatter. Här tar den extrovertas flyt slut och det blir i stället den introverte som kan ta sig möjligheten att mer tillbakalutat undersöka det som de fått tillfälle att se närmare på. 

Hur relaterar sig då dessa personlighetstyper till det medvetna respektive det omedvetna? Detta varierar enligt Jung från person till person. En neurotisk människa har bägge dessa personlighetsdrag i konflikt med varandra. Detta kan vara en orsak till neurosen. Huruvida detta då är medvetet eller omedvetet blir upp till terapeuten att undersöka. Skillnaderna kan också relateras till att en viss del av medvetandet dominerar, Jung nämner i detta sammanhang tanke och känsla som två möjligt duala poler. Detta är de två rationella inställningarna, medan varseblivning och intuition räknas till de irrationella. Eftersom vi människor gärna ser kausala samband i vår omgivning så har vi en tendens att vilja se bort från det som bara råkar hända; därav begreppet irrationella.

De personlighetstyper som Jung beskriver är två idealtyper - egentligen är vi troligtvis en blandning av dem båda - även om självfallet extremerna också finns. Jung beskriver en amerikansk affärsman som han behandlat, som efter en låg period av hårt affärsliv drog sig tillbaka. När han gjorde detta drabbades han av en kraftig hypokondri. Jung spekulerar i huruvida detta att leva ut en del av sig själv (den extroverta - i affärslivet) skulle kunna leda till stora problem då denna del inte har samma möjlighet till uttryck längre. När affärsmannen väl skulle slappna av så fanns där inte möjlighet att luta sig tillbaka och kontemplera, när det var just detta som ett tillbakadragande borde innebära.

Med en mer extrovert personlighetstyp så hade
han kanske blivit nummer 1...

Hur ska vi då kunna tydliggöra vad Jung menade med individuationsprocessen och särskilja detta från annan förståelse av begreppet individualitet? Individuationsprocessen, som Jung undersökt via drömtydning hos en rad olika individer ska ses som det mönster som människan följer i sin psykiska utvecknling. Vårt psyke utvecklas i en meanderslinga som man efter många jämförelser kan se ett mönster i - det är detta mönster som är en individuationsprocess. Den skiljer sig från en individualitet på en rad olika sätt. Det viktigaste kan tyckas vara att individualitet bygger på att individen har plockat ihop sig själv utifrån någon form av fritt val och efter rationella premisser. Jung menar att detta inte är fallet utan ser människans utveckling som något mer deterministiskt styrd.  Här finns en viss möjlighet att utifrån dagens filosofiska debatt placera in Jung på skala mellan kommunitarian och liberal, det vill säga mellan en mer determinerad och samfundsinriktad syn på människan och en individualistisk "tabula rasisk" sådan. Det är ganska tydligt att Jung skulle placera sig i en mer kommunitarian ådra, även om det är inom psykologin och inte politisk filosofi som han gjort sina teoretiska avtryck.

Bibliografi

• Jung, Carl Gustaf "Det omedvetna". Wahlström och Widstrand. Stockholm. 1985.
• Jung, Carl Gustaf "Människan och hennes symboler. Forum. Stockholm. 1992.