 |
| CG Jung |
Hur ska vi kunna tydliggöra de två huvudinställningarna introvert och extravert i förhållande till det medvetna respektive det omedvetna? För att kunna svara på detta måste vi först förstå vad Jung menar med introversion respektive extroversion. Det rör sig helt enkelt om två olika personlighetstyper - den första inåtriktad, eller i alla fall mer avvaktande. En reflexiv personlighetstyp som inte kastar sig in i något. Den andra, den extraverta personligheten, är mer social, mer impulsiv och har det skenbart lättare att hantera nya situationer. Skenbart lättare! Detta är mycket viktigt. Jung har en beskrivning av två personer med varsin av dessa personlighetstyper som kommer till ett slott. Den extroverta får dem att titta in på slottet, frågar sig fram och gör att de till slut får en möjlighet att titta över detta slott, få höra om dess historia och dess skatter. Här tar den extrovertas flyt slut och det blir i stället den introverte som kan ta sig möjligheten att mer tillbakalutat undersöka det som de fått tillfälle att se närmare på.
Hur relaterar sig då dessa personlighetstyper till det medvetna respektive det omedvetna? Detta varierar enligt Jung från person till person. En neurotisk människa har bägge dessa personlighetsdrag i konflikt med varandra. Detta kan vara en orsak till neurosen. Huruvida detta då är medvetet eller omedvetet blir upp till terapeuten att undersöka. Skillnaderna kan också relateras till att en viss del av medvetandet dominerar, Jung nämner i detta sammanhang tanke och känsla som två möjligt duala poler. Detta är de två rationella inställningarna, medan varseblivning och intuition räknas till de irrationella. Eftersom vi människor gärna ser kausala samband i vår omgivning så har vi en tendens att vilja se bort från det som bara råkar hända; därav begreppet irrationella.
De personlighetstyper som Jung beskriver är två idealtyper - egentligen är vi troligtvis en blandning av dem båda - även om självfallet extremerna också finns. Jung beskriver en amerikansk affärsman som han behandlat, som efter en låg period av hårt affärsliv drog sig tillbaka. När han gjorde detta drabbades han av en kraftig hypokondri. Jung spekulerar i huruvida detta att leva ut en del av sig själv (den extroverta - i affärslivet) skulle kunna leda till stora problem då denna del inte har samma möjlighet till uttryck längre. När affärsmannen väl skulle slappna av så fanns där inte möjlighet att luta sig tillbaka och kontemplera, när det var just detta som ett tillbakadragande borde innebära.
 |
| Med en mer extrovert personlighetstyp så hade han kanske blivit nummer 1... |
Hur ska vi då kunna tydliggöra vad Jung menade med individuationsprocessen och särskilja detta från annan förståelse av begreppet individualitet? Individuationsprocessen, som Jung undersökt via drömtydning hos en rad olika individer ska ses som det mönster som människan följer i sin psykiska utvecknling. Vårt psyke utvecklas i en meanderslinga som man efter många jämförelser kan se ett mönster i - det är detta mönster som är en individuationsprocess. Den skiljer sig från en individualitet på en rad olika sätt. Det viktigaste kan tyckas vara att individualitet bygger på att individen har plockat ihop sig själv utifrån någon form av fritt val och efter rationella premisser. Jung menar att detta inte är fallet utan ser människans utveckling som något mer deterministiskt styrd. Här finns en viss möjlighet att utifrån dagens filosofiska debatt placera in Jung på skala mellan kommunitarian och liberal, det vill säga mellan en mer determinerad och samfundsinriktad syn på människan och en individualistisk "tabula rasisk" sådan. Det är ganska tydligt att Jung skulle placera sig i en mer kommunitarian ådra, även om det är inom psykologin och inte politisk filosofi som han gjort sina teoretiska avtryck.
Bibliografi
- Jung, Carl Gustaf "Det omedvetna". Wahlström och Widstrand. Stockholm. 1985.
- Jung, Carl Gustaf "Människan och hennes symboler. Forum. Stockholm. 1992.
