Nu har jag läst en stor del av CG Jungs mer populära produktion, i alla fall den som finns översatt till svenska. Det finns egentligen två problem med Jungs psykologi - två problem som både gör den oanvändbar och lockande för den new-ageiska allmänhet där hans tankar bubblar upp då och då. Lockande i och med att den sätter personen, individen, i centrum. Oanvändbar i och med att de leder rätt in i en evig analys. Något som Jung själv erkänt; den analytiska psykologin är ingen quick-fix - den kommer inte göra någon "frisk". Den kommer enbart leda till mer kunskap om självet.
Det första problemet - som går hand i hand med den nyliberalt inriktade new age-ideologin - berör oförmågan att lyfta ansiktet från det rent personliga. Jag tror inte detta är en ideologisk inriktning utan en ren personlig oförmåga hos Jung. Uppväxt i en tyskspråkig medelklassfamilj i det neutrala Schweiz så blir den egna personen en större faktor i påverkan av yttervärlden om vi jämför med någon annan människa mer i världsbrandens mitt. Det bästa exemplet på detta hittar jag i "Jaget och det omedvetna". Jung uttrycker sig där på detta sätt - han citerar den berömda latinska sentensen quod licet Jovi, non licet Bovi ungefär: "Det som passar gudarna (Jupiter) passar inte oxen" och anger den som ett exempel för individuell distinktion - som ett uttryck för ett individuellt val eller en individuell predestination kanske? Vi känner igen detta idag i diskussionerna om klass, barnfattigdom etc i svensk nutida debatt. En oförmåga att förstå, eller ingen vilja att förstå, att maktordningar i samhället faktiskt kan förändras.
 |
| Ett sätt att förändra sig själv är att förändra sin livssituation. Här indiska naxaliter som gör en insats för ett rättvisare samhälle. |
Förutom denna rent klassomedvetna utsaga (ett uttryck som faktiskt även kan användas utanför en socialistisk kontext) så hittar vi flera alldeles för sena (rent kronologiskt sätt) plumpa uttalanden om kvinnor - som underordnade, som tjänare etc. Jung har nog tittat för mycket på sin mamma och hennes roll som prästfru i en reformert prästfamilj. Han skulle behövt lyfta blicken något och titta ut i världen och de förändringar som genomfördes under samma tid.
 |
| Suffragett ett tiotal år före Jung satt och skrev. I och för sig infördes inte kvinnlig rösträtt i Schweiz förrens 1971... |
Det andra - som egentligen kanske inte går hand i hand med new age som jag i alla fall själv sammankopplar med någon form av personlig förändring - är bristen på personalism; det finns ingen ingång för personens förändring mer än att analysera och åter analysera sig själv. Vad leder detta till - hur kan det hjälpa personer i psykisk nöd? Det kan det troligtvis inte alls. Därför måste Jungiansk terapi flyttas ifrån en allmän sjukvård. Något som turligt nog även har skett. Jag skulle själv faktiskt, om jag var terapeut, tycka att det skulle vara ganska kränkande att mena att en person som lider av en depression gör detta på grund av sina fantasier (och helt plocka bort faktorer som exempelvis trauma och ärftliga faktorer). Vi kan ju se att detta har blivit problematiskt i Frankrike (fast där är det psykoanalys som gäller). Där autistiska barn tvingas genomgå psykoanalys.
 |
| Men inte i vården. |
Något som gör detta lite underligt är att det hos Jung just finns en "individuationsprocess", där individens personliga drag skapas utifrån dess arv och miljö. Arvet är här inte genetiskt utan snarare en del av det kolletiva medvetandet. Denna process värderas dock inte - det finns ingen fixstjärna som bestämmer vad som kan tänkas vara ett mer eller mindre lyckats resultat. Jo, det finns, men enbart i förhållande till själva processen - som kan gå mer eller mindre bra för den enskilde. Individuationen kan översättas med självförverkligande, men det är ett självförverkligande direkt kopplat enbart till den enskilde. Den förverkligas i förhållande till sig själv. Jung såg det utopiska samhället som en specifik arketypisk dröm. Någon annan omvälvande potential saknas dock. Det behövdes inte i en prästfamilj i det neutrala Schweiz...
 |
| Ibland undrar jag vilka som egentligen är Jungianer. Här har någon klottrat "Hej Jag är en ligist" just innan första kapitlet av ett exemplar av "Jaget och det omedvetna" som jag lånade på Karin Boye-biblioteket vid Uppsala universitet. |
Referenser:
- Jung, Carl Gustav "Jaget och det omedvetna". Wahlström & Widstrand. Stockholm. 1989.
- Jung, Carl Gustav "Människan och hennes symboler" Forum. Stockholm. 1992.
