Antideutsche 15

Har länge velat lägga upp den här bilden. Den har tyvärr inte
så mycket med texten att göra.

Welt online, en del av Axel Springer Verlag, har gjort sig lustiga över Grüne Jugends antipatriotiska kampanj och kopplar ihop den med fotbolls EM, AFA och et al. De verkar medvetet missa den skillnad som finns mellan en antipatriotisk och en antitysk-/antideutsche-hållning (och för övrigt även en eventuell aversion mot fotbollskamper). Men jag antar att det är medvetet. De är väl fortfarande sura över att vänstern sprängde dem i luften på sjuttiotalet...

Kuratorium Unteilbares Deutschland

Forsvarsmuseum i Oslo har lyckats
få in högerförbundet Kuratorium
Unteilbares Deutschland mitt i
vänsterpropagandan.

Diagnostiska problem; alkoholism och depression

De termer vi använder oss av när vi diskuterar vår omvärld bör vara så pass väl utmejslade så att vi förstår vad det är vi säger till varandra egentligen. När det gäller hälso- och sjukvård är det egentligen ännu mer noga. Det är i alla fall så systemet är uppbyggt - för där gäller det även att vara exakt i sin beskrivning för att kunna tilldela människor behandlingar, mediciner och eventuella ersättningar via försäkringar eller annat. Det finns två stycken begrepp inom mental hälsa som jag tycker att det är svårt att diskutera eftersom vi ibland menar väldigt olika saker med dem. Det ena begreppet är depression, där det finns ett problem i att beskriva väldigt aktiva människor som deprimerade. Det andra är alkoholism, ett begrepp som har en tendens att äta upp andra typer av problem som vissa människor har med alkohol. Märk väl att jag här försöker använda "depression" och "alkoholism" som de används av folk utanför medicinsk profession. Jag försöker inte plocka fram en diskussion om hur den egentliga punktuppställda diagnosticeringen i DSM X-någonting borde vara. Detta är egentligen också ganska ointressant - de flesta människor med psykiska problem spenderar huvuddelen av sin tid tillsammans med människor som inte jobbar inom vården och det är där den egentliga diskussionen kring "vad det är som är fel" faktiskt utförs. Vad är det då jag egentligen menar fattas utifrån dessa begrepp? Jo ett par saker som följer nedan tycker jag inte diskuteras tillräckligt.

Hagamannen festade inte ofta:
men det var inte bra när han
gjorde det.

Diskussion kring huruvida en människa har en alkoholism eller alkoholrelaterade problem fastnar ofta i en fråga; "Är personen beroende?" Det vill säga - måste personen dricka dagligen för att "kunna överleva". Detta är självfallet en viktig fråga. Den missar dock en rad andra problem som följer med alkoholkonsumtion. Vissa människor kan dricka en gång i månaden (och uppvisar därigenom inget beroende), men kanske beter sig på ett sätt som vi inte kan acceptera när de gör det. Hagamannen - som är ett mycket extremt exempel - borde inte ha druckit alkohol. Det var säkerligen inte hans enda problem, men varje attack han utförde skedde i samband med alkoholkonsumtion och även om vi inte vet huruvida detta var den utlösande faktorn så kan vi svårligen ifrågasätta att alkohol i alla fall hade något form av finger med i spelet. Vi behöver dessutom inte gå så långt som till Umeå. Alla har vi säkert någon bekant som brukar bete sig illa/skada sig själv eller andra och så vidare när alkohol finns med i bilden. Problemet är att det är jättesvårt att diskutera detta utan att hänvisa till felaktiga kategorier som inte är så präglade av händelsernas allvar. Att hänvisa till Hagamannen eller andra personer som "beter sig illa vid alkoholkonsumtion" som att "de har dåligt ölsinne" är ju att underdriva problemet. Men säger vi att de har "problem med alkohol" så hamnar vi direkt i en diskussion om alkoholism och beroendeproblematik. Detta trots att det inte är ett beroende som är problemet. Problemen finns även vid en spridd konsumtion. Det saknas helt enkelt bra termer för att beskriva vad som är det egentliga problemet. Det är ju ingen fara om du inte blivit beroende. Eller? 

Väldigt nere - men väldigt aktiv.

Ett annat tillfälle då jag tycker att det saknas bra termer för att föra en god diskussion rör när någon är vissen i humöret. När någon inte ser någon mening i någonting och i förtvivlan inte vet vad den ska ta sig till. Ja, men du menar en depression! Säger du kanske ögonblickligen. Det finns det väl en bra term för? Nej, det gör det faktiskt inte riktigt. I folkmun i alla fall, men även till viss del i DSM IV-kriterierna så signalerar depression inaktivitet. För att vara verkligt deprimerad - på ett sådant sätt så att det är ett stort problem - så bör du ligga ner och göra absolut nada. Tyvärr gör detta att personer som rör på sig och faktiskt gör saker uppfattas som om de inte har några egentliga problem. I alla fall i det samhälle vi lever i just nu. Detta kan faktiskt vara ganska ödesdigert. Vi kan ta Eric Harris, en av Columbine-skyttarna, som ett ganska bra exempel på när en inte omvärlden reagerat på att en person som just "inte var inaktiv" men där folk kanske borde ha reagerat på att han börjat se världen som vardandes inte värd något. Jag tror själv att en av anledningarna till att ingen reagerade ordentligt på killens problem var att han just gick upp på morgonen och gjorde det han skulle göra. Kan du resa dig ur sängen? Då är du inte deprimerad. Hatar du världen? Det är inte en sjukdom. Som vi ser finns här en del rätt allvarliga problem i hur vi kommunicerar problemen.  De bör diskuteras mer även utanför DSM-kommitéerna. Det handlar om hur vi beskriver varandra och i slutänden även när vi ska bestämma oss för att hjälpa någon. Utan att veta vad vi pratar om så kan vi inte prata med varandra.

Ensam galning nätverkar...

Konservatismens konsekvenser

Tydligen använder Breivik en hel del tid till att försöka bilda nya högerextrema/konservativa nätverk. Tyvärr så kan vi nog nästan räkna med att han kommer att lyckas.

http://www.expressen.se/nyheter/breivik-sander-brev-till-extremister/

Pontus Kyander; flaggtrassel i Trondheim

Rosa flagg

Direktören för Trondheims konstmuseum, Pontus Kyander, har genom att vägra uthängning av norsk flagga dragit på sig bland annat ett bombhot mot museet. Det kan vara lite motigt att kritisera nationalism ibland...

http://mobil.nrk.no/m/artikkel.jsp?art_id=18255904

"Trondheim Kunstmuseum inviterer alle, uavhengig av opprinnelse eller stedstilhørlighet. Nasjoner er ideer fra det 19.århundre."

Hadelandsdrapene; Hittar de inga andra att slå ihjäl så tar de varandra

Johnny Olsen

Är ju i Norge och passar därför på att titta lite på de lokala kriminella högerextremisterna. Ett fall som inte fått så stor uppmärksamhet i Sverige, men som bevisar tesen att nazister är våldsamma i sig är de så kallade Hadelandsdrapene. Det rör sig om ett fall från 1981 då fem nynazister kommit över en större mängd militära vapen. Två av nassarna tyckte att de borde få betalt av de andra och det slutade med att de tre andra därför sköt de två med pengaanspråk. Huvudmannen var en Johnny Olsen (se bilden, han var arton 1981, den här är från senare förhandling). Johnny kom efter att han släppts efter ett tiotal år att bli en centralfigur bland norska nynazister. Han utförde flera nya brott, även dessa med skjutvapen inblandade. Hadelandsdrapene skedde inom en organisation som kallades Norges Germanske Arme. En organisation som egentligen föregår svenska Vitt Ariskt Motstånd (och med sin punktlista med krav även David Lanes 14ord... Med något år i alla fall).

De vapen som användes. En MP40 bland annat.

Hadelandsdrapene blev tillsammans med Banheia-saken väckarklockor för hur väl kollade personer som sökte sig till Hemvärnet var. En liknande diskussion har funnits i Sverige, även om det verkar vara väldigt svårt att sortera ut människor med taskig världsåskådning ur organisationer som ger den medverkande tillgång till vapen...

Nasjonal Samling och nazismen

Harald Tveit

Sitter för tillfället i Norge och passar på att läsa lite lokala pressröster. En favorit är självfallet Klassekampen, som typ är den vänstertidning som Sverige saknar. Det har ju gjorts en del dagstidningsförsök, men inget som burit på någon riktig kvalité i min mening. I Klassekampen finns både vänsteråsikter och intellektuell debatt dagligen - något som vi ju egentligen inte riktigt har hemma. I deras tjocka lördagsnummer hittar jag plötsligt en debatt jag missat helt: om Nasjonal Samling, Quislings partis och deras status som nazister eller ej. Den här debatten dyker ju upp då och då, även i Sverige med nazistiska partier som Sverige- och Nationaldemokraterna. Den förvånar mig genom att vara så urbota korkad. I många fall finns det en vilja att försöka mena att partierna inte är lika extrema som NSDAP och därav "inte nazistiska" - en åsikt som oftast bygger på okunskap i vad partierna egentligen tycker, eller ett uttryck för att dölja vad de egentligen tycker. I det här fallet är det ännu dummare - här handlar det om att de inte är nazister för att de var för Norge och inte Tyskland...

Stenen i fråga + Quisling

Den nämndes enbart notisvis i Klassekampen, men tydligen är det en prost i Nord-Innherad som heter Harald Tveit, som uttalat sig i samband med att en gammal sten som partiet har uppfört skulle grävas ut. Tveit har i detta sammanhang sagt att "partiet inte var nazistiskt eftersom det var norskt och inte tyskt i sin inriktning." Jag vet inte hur han tänkte, eller vad han menade med det.  Vanligtvis brukar vi ju inte göra den skillnaden. Förutom att det finns en politisk blåögdhet (kanske för att dölja egna ljusskygga åsikter) så blir det rätt ohistoriskt att beskylla allt nationalsocialistiskt idéstoff som varande enbart tyskt. Det är en ganska allmäneuropeisk hop med idéer vi har att göra med. Fast ändå; intressant med en nationalistisk kritik av andra världskrigets nationalsocialism. Intressant men korkat.

Stoppa EDL!

http://stoppaedl.org/

RD Laing; The divided self

Har precis läst en klassiker i antipsykiatriska sammanhang; RD Laings The Divided self.  En bok som Seth Farber menat att många i dagens psykradikala rörelse borde ha läst (de beter sig som om de har läst den), men som de vid närmare undersökning verkar ha missat helt. Jag är väl inte fullständigt imponerad av Laing - men då läser jag hans bok typ 50 år efter att den kom ut (första upplagan är från 1960). Om vi utgår från hur gammal den är så är den väldigt radikal. En sak som slår mig direkt är hur inriktad på psykossjukdomar, schizofreni och det schizoida som Laing är i sitt berättande. Det är också så att om du läser litteratur från samma tid så är det just dessa sjukdomar som är intressanta. Lite på samma sätt som att Sacks och Damasio har riktat in allt intresse mot neuropsykiatriska tillstånd idag. Vissa saker verkar överlappa varandra ganska rejält. Oförmåga att ljuga - som idag ofta tillskrivs personer med autismspektrumstörningar - tillskrivs här personer med så kallade schizoida besvär. Just den här typen av tidsspecifika förklaringar är utifrån min horisont väldigt intressanta. Vilken tid lever vi i nu? Och hur kommer vi se på den om femtio år. Det här är en fråga som är aktuell inom all vetenskap, men det blir extra viktig inom psykologi och medicin. Detta eftersom de svar som där ges till människor - och de åtgärder som utförs - kan påverka ett helt liv. Kan vara bra för en och annan som är verksam i detta område att tänka över både en och två gånger faktiskt.

Mariebergs mentalsjukhus, Kristinehamn. I bruk ungefär samtidigt som
 Laing skrev sin bok.

Laing ifrågasätter egentligen två delar av sin samtida psykologi och psykiatri. Först Freud och Jung, vars begrepp han anser vara alldeles för klumpiga för att förklara psykoser med, men även sitt eget skrå, psykiatrin, där han ser en oförmåga att sätta sig in i patienternas situation över huvud taget. Ni kan se ett exempel på den psykiatri som Laing verkade inom ovan - stora institutioner där folk stannade hela livet. Det är detta han kritiserar. Skillnaden mellan Laing och dagens psykiatri (med ett fåtal undantag) är att Laing har koll på hur verklighetens gränser är beskaffade - eller i alla fall hur dessa gränser har undersökts. Han har läst teologer som Tillich och Bultmann samt filosofer som Sartre och Ponty. Och han använder de insikter som dessa har frambringat på ett sådant sätt så att det blir lättare att förstå den sjuke. Tyvärr, utifrån min mening så fastnar har lite för mycket i kroppen och den kropps-själsdualism som av många utmålats som skurken i det sjuka självet. Jag själv har ifrågasatt bevisen för att ett "embodied self" automatiskt skulle tycka bättre om sig själv och därigenom vara friskare (om nu dessa två egenskaper har med varandra att göra), i min avhandling. Den schizoide är på många sätt lik den självdestruktive - som jag beskrivit i avhandlingen - på så sätt att det finns en egenskap av angrepp på den egna personen inskrivet i det sjuka. Det är här Laing plockar fram en ren omvårdnadsgränsdragning - "You can screw a dead person - but you cannot feed them" - citatet är från en av hans patienter. En patient som visar upp gränserna för att bry sig om en sjuk människa; en människa som anser sig själv vara, eller försöker göra sig själv till, död. Du kan knulla en död människa, men det visar inte att den lever. Du kan dock aldrig mata en död människa. Det är sextiotal och det är vulgärt. Men vad Laing och hans patient diskuterar handlar om hur vi kan kommunicera med varandra på rätt sätt.

Kommunikation - saknas ofta.

Mycket som Laing egentligen vill göra rör kommunikation. En åtgärd som motverkar ensamhet och som möjligtvis kan förbättra för den som anser sig som "redan död för omvärlden". Han skriver inte att det kommer att bota människor - men han verkar mena att det i alla fall kanske kan förmildra och förhindra ett ensamt och självhatande beteende. Jag har ingenting emot detta alls - det är helt min linje. Däremot känns det som om han ibland tillskriver den psykotiske väldigt mycket mer agentskap än vad jag sett hos de personer som jag mött och som varit psykotiska. Jag är uppvuxen med en schizofren farbror och har använt ganska mycket tid av mitt liv - de senaste tjugo åren - till att frivilligt och ofrivilligt umgås med och observera personer med psykiska problem. Jag är inte heller frisk själv - även om jag förhoppningsvis inte kommer utveckla en psykos. Det finns flera exempel som Laing tar upp som jag på ett eller annat sätt känner igen mig själv eller andra i. Självklart kan det finnas väldigt olika förutsättningar för agenskap hos olika människor. Och - det är väl egentligen fel att klaga när någon är hoppfull. Men vi kanske ska tänka lite på att Laing var tjugoåtta år när han skrev boken och att han inte kan ha varit aktiv som psykatriker speciellt länge. Sådant kan leda till en kanske överdriven tilltro till möjligheter att förändra en persons situation. I alla fall inom det system som Laing verkade i för femtio år sedan och det system som vi lever i idag. De är olika men ändå inte olika. 

Screw // Feed

Det som är tragiskt med den här typen av litteratur är hur den känns aktuell i en tid då alla förändringar borde ha hunnits utföras. Det är kanske en anledning till att påminna oss om att förändrinar inte bara kräver nya idéer, utan även resurser. Resurser som vi tyvärr inte ser i psykvården idag. Pengar kan vara en av flera nycklar till problemen.

Örloglausa - Hamnskiftet (Het Donkse Ogg)

Mitt pagan noise-projekt Örloglausa har fått ett släpp utgivet på det

holländska bolaget Het Donkse Ogg.

http://hetdonkseoog.bandcamp.com/album/dp016-hamnskiftet

Isak Goebbels

Isak Nygren, talesmannen för Swedish Defence League, är ju på pricken
lik Joseph Goebbels.

Den tappade försvarsligan

Lånade pappas kostym.  FAIL.

Vissa kanske har sett det redan, men det planeras en demonstration med "Swedish Defence League" i augusti i Stockholm i samband med att ett internationellt CounterJihad-möte ska hållas. Troligtvis kommer ett och annat att hända innan det här sker så vi ska inte dra slutsatserna alltför snabbt. Inbördes bråk, motdemonstranter och polisen ska ju säga sitt först. "Defence League"-rörelsen är ungefär lika hopplös som annan nazism. En undrar verkligen vilka stenar de hittat sig själva under. Det är en blandning av finniga tonåringar, danska exhibitionister och rättshaveristiska solarieägare.  Jag kan ju ta och dra några exempel från världen av defence league för att visa vad jag menar egentligen. Håll till godo med ett par  snabba slag under försvarsligornas bälten.

Freja Lindgren. DDL:s,  "öh" , ansikte utåt.

Danish Defence League har haft väldigt svårt att hålla sig undan från nazikopplingar. Något som väl inte direkt är förvånande för en organisation som består just av gamla nazister.  För att verkligen visa att de är seriösa har de i stället för sina tidigare nasseanstrukna ledare värvat Freja Lindgren, en kvinna som verkar ha väldigt svårt att hålla kvar kläderna på kroppen och som är ett fan av Hells Angels. Hela verksamheten har grundligt övervakats av researchgruppen Redox som bland annat lyckats ta bilder av den tidigare talespersonen Phillip Traulsen när denne är på väg till möten med nazistiska Danskarnas parti. Dubbel fail. För övrigt var det på en internationell demonstration i Århus som danskarna anordnade tidigare i år som en moderorganisation "European Defence League" lanserades. Om ni skrollar ner lite i föregående länk så finns det en bild på svensken Isak Nygren när han tametusan är på pricken lik Joseph Goebbels.

"Tommy Robinson" - efter att han inte blivit
slagen av muslimer.

English Defence League - som uppmärksammades rejält i och med deras påstådda kontakt med Anders Behring Breivik - har också visat sig på den allra muppigaste sidan av högerextremism. Deras ledare "Tommy Robinson" visade sig efter lite research heta Stephen Yaxley-Lennon och vara irländare. Dock säger han att han identifierar sig som britt - de får ju göra hur de vill nazisterna... Förutom att han, Super-LOL, driver ett solarium, så har han lyckats reta upp de lokala fotbollshuliganerna i sin hemstad Luton. Detta (kanske) eftersom hans pseudonym "Tommy Robinson" är taget efter en lokal fotbollsprofil i firman Luton MIGS. Det hela slutade med att EDL-ledaren i vintras fick rejält med stryk, försökte skylla detta på muslimska invandrare, men misslyckads med beskyllningarna i och med att  folk som visste snabbt gick ut och berättade hur landet låg. Osis Tommy.

Ronny Alte, 38 år, fd lärare. Tidigare ledare för NDL.

Även till Norge och Finland har defenceleague-memen spridit sig. I Norge kunde organisationen stoltsera med att under en period ha massmördaren Anders Behring Breivik som medlem. Han gick då under sin  facebook-pseudonyme Sigurd Jorsalfar. På grund av detta fick Ronny Alte, tidigare ledare för NDL, vittna i Breivikrättegången. I Finland, där rörelsen verkar gå nästan lika dåligt som i Sverige, har nazikopplingarna lett till att medlemmar som varit dubbelanslutna mellan FDL och Sannfinländarna har blivit uteslutna ur Sannfinländarna efter att YLE granskat FDL på nätet.

Augusti - kan bli humor.