Jag har precis avslutat en läsning av Eduard Limonows självbeskrivande roman "Fuck off, Amerika", som handlar om hans period i exil i amerika. Denna gamla samisdat har inte publicerats på varken svenska eller engelska, men Kerstin Holm, Frankfurter Allgemeine Zeitungs Moskva-korrespondent har utfört en utmärkt översättning till tyska som kom 2004 på KiWi-Koeln. Boken färdigställdes 1976 och ger en annan bild av Limonow än vi sett i dagens media.
För mig är Limonow en mycket kontroversiell person. Förutom att hans parti NBP är högerextremistiskt, så är det känt att han tillsammans med Radovan Karadžić gett sig ut med en prickskyttepatrull till det ockuperade Sarajevo och att Limonow videofilmats då hans skjutit mot den ockuperade staden. För detta är Limonow delvis hyllad i antimuslimska kretsar. Av andra hyllas han för sin Putin-kritik och för sitt samarbete med den amerikanska journalisten Mark Ames och dennes expat-magasin the eXile. Jag tycker inte riktigt att det här går ihop - det finns ett förfäktande av en blandning av Flashbackaktig nyliberalism, tillsammans med rent fascistoida tankar. En får uppfattningen av att Limonow hyllar det forna Sovjet-imperiet idag eftersom han har en chans att vinna politiskt på det. Men att han samtidigt hyllar en nyliberal tanke. Snarare hyllar han sig själv som en övermänniska. Inte helt olikt de tendenser vi kan finna hos Ernst Jünger. Detta anarkiska är inte politiskt, det är korkat personligt. Det är en hedonism där högerextremism fungerar lika bra som "What-ever" bara den egna personen hyllas. En Loke-tillvaro som bara kan avslutas på ett sätt - fastbunden vid en sten med en orm som droppar etter över ansiktet. Ja, annars vet jag inte vad vi ska göra med Limonow.
Jag bestämde mig i alla fall för att outa några meningar ur Limonows självbeskrivande roman som kan ge honom vissa problem att försonas med de högerextrema kretsarna. Hans beskrivning av sina homosexuella förbindelser. Jag hoppas att våra nassar fortfarande lär sig tyska - det här är ganska lättläst "porrfilmstyska" om inte annat:
"Wissen Sie, wie Sperma schmeckt? Es schmekt nach leben. Ich kenne keinen lebendigeren Geschmack als den von Sperma."
Om en afroamerikansk älskare skriver han på detta vis:
"Sein Mund war so weich und warm, dass ich an die Wogen tropische Meere denken musste."
Jag vet inte om vare sig Obraz-serberna eller deras svenska motsvarigheter kan försonas med detta. Möjligtvis genom massiv pinkwash. Men jag tror det blir svårt i alla fall. Men det är ju alltid risken med att försöka leva som en övermänniska. Man slutar som en patetiskt vindflöje - en trickster är inte politisk. Den som umgås med hästtjuvar ska hängas som sådan. Jag tror inte de personer som Limonow sköt på i Sarajevo tycker han är "en rolig snubbe som göra vad som faller honom in". Så min förhoppning är att alla böghatande högerextremister läser sin Limonow ordentligt. Om inte annat för att solka honom även i deras kretsar.
Dammsugarförsäljare hade jag inte sett sen jag var liten fram tills igår faktiskt. En kvinna hade ringt min fru och sagt att en annan person (en bekant till hennes föräldrar) hade gett henne en gratis städning av en valfri möbel hemma. Det skulle ta 90 minuter, kosta ingenting och vi var tvungna att vara hemma båda två. Vi tackade ja och bokade in ett möte. Jag var lite misstänksam att det var någon sekt först (typ Vineyard) men eftersom jag nästan är doktor i teologi så tyckte jag att jag i så fall borde klara av att driva ut den innan den ätit våra själar. Det visade sig dock vara en synnerligen elak inriktning på den person som dök upp - en mammonitisk!
Jag märkte direkt att något var skumt - att det rörde sig om en försäljning. Speciellt när hon var tvungen att ringa till kontoret för att tala om att hon kommit fram samt gav min fru en magisk målarbok. Möjligheten att få en vinöppnare också om vi gjorde något jag inte riktigt förstod vad fanns också. Så när försäljaren begav sig ut googlade jag raskt firmanamnet på den förpackning hon hade burit in. "Pro Aqua". När man skriver in det i googlefönstret är det första förslaget man får upp "Pro Aqua Lurad" - något som jag ju var tvungen att reagera på. Mycket mer än att maskinen i slutänden skulle kosta runt 35 000kr fick jag inte reda på innan kvinnan var inne hos oss och började demonstrera sin maskin, som såg lite ut som en förväxt 90-tals produkt från TV-Shop.
35 000kr! Det måste vara en massa maskin för pengarna tänkte jag. Kvinnan visade att maskinen skulle fyllas med vatten och att den även kunde användas som luftrenare. Den lät väldigt mycket tänkte jag - väldigt mycket för att vara en luftrenare för 35 000kr. Lite som att ha dammsugaren på i vardagsrummet. Detta skulle jag inte orka med dagligen - vilket hon rekommenderade. Annars skulle vi kunna få astma! Vi kunde även ha eteriska oljor i vatten så att hela rummet (vid val av eterisk olja "citrus") luktade pissoarrengöring. Men vi spelade med. Sen började hon dammsuga vårt hem med dammsugaren kopplad till ett genomskinligt filter. Hon jämförde med vår dammsugare etc och så vidare och använde alla säljarknep. I detta ingick bland annat att skämta om nationaliteter utifrån ett tyskt perspektiv - hon påpekade hela tiden att maskinen var tysk - något som ju inte är såå imponerande för en elektrisk apparat av idag. Hon menade att den hade en livslängd på 40-50år något som nästan fick mig att brista ut i skratt. Damm är över tid en av de största farorna för produkter som innehåller elektronik - därav den korta livslängden på dammsugare. Vafan människor har ju knappt en livslängd på 50 år idag, med tanke på alla hjärt- och kärlsjukdomar. Jag är osäker om det ens gjorts någon forskning för att bevisa att dammsugare håller eller inte håller i 50 år - och om den utförts vill jag gärna veta vilka metoder de använt.
Dammsugande gick dock ganska bra - jag och min fru har två hundar + en bonushund som bor hos oss för tillfället. Det finns hår nästan överallt och detta är inte så mycket att göra någonting åt faktiskt. Hon dammsög med en sån där genomskinlig filterhållare så man kan se allt damm och jag lovar att det fanns så det räckte. Vi har en långhårig matta och det har fastnat en del i den... Med två motorer i dammsugaren får man ju upp en del. Dock ska det ju vara en del damm om det ska vara värt 35 000 kr. Annars gav den inte ett så imponerande intryck.
En beskrivning av maskinen.
Till slut - efter att hon vid varje visad funktion sagt: "Vad säger ni? Är den bra? Vill ni ha den?" Var hon tvungen att visa priset. Hade jag inte vetat det innan hade jag skrattat på mig. När vi sa att det var på tok för dyrt för våran budget fick vi ett förslag om att dela upp betalningen på 1000kr i månaden i 36 månader. Utan ränta! Tack, men nej tack svarade vi. Sedan började hon prata om att ett svenskt hushåll i genomsnitt lade 5000kr om året på städprodukter och att vi därigenom skulle sparat in kostnaden på 7år i alla fall. LOL!
Männen bakom Pro-Aqua.
När vi var helt obevekliga så ringde hon upp kontoret igen. Vi fick tala med en hurtfrisk kvinna med norrlandsdialekt som frågade om allt som försäljerskan gjort. När jag påpekade att priset var i högsta laget för en dammsugare så menade norrländskan att hon själv köpt en när hon var timvikarie i hemtjänsten. Hon menade att de handlade om att prioritera - Jag menar nog att det snarare handlar om huruvida man är helt dum i huvudet eller ej. Till slut gick försäljerskan efter 3 timmar. Vi var hungriga och hundarna var ännu mer hungriga. En riktig helkväll faktiskt...
Slutligen - vi lyckades få reda på vad försäljaren tjänade genom lite sökningar på internet: 100kr per visning (2008) och ingen milersättning. Men som ni vet: entreprenörsanda is the shit! :)
Och så vidare - det finns en hel del att läsa om företaget.
2013-07-20 --------------------
Jag uppdaterar det här inlägget då och då eftersom det får rätt många sökträffar. Därför försvinner länkar om de bryts osv. Kommentera gärna med bra länkar till Pro aqua-incidenter så hjälps vi åt att stoppa den här typen av försäljning.
Jadwiga av Polen (1373-1399), regerade Polen från 1384 fram till sin död. Hon är en en del av det Capetiska huset av Anjou, en kungaätt som styrt på flera ställen i Europa. Jadwiga blir i försvenskad form Hedvig. Som regent styrde hon dåtidens Polen fram tills att hon dog i barnsäng 1399. Hon är begravd i katedralen i Wavel, Krakow, en gravplats hon delar med ett flertal polska kungligheter, bland annat flera ur Vasa-ätten. Jadwiga är helgon i Romersk-katolska kyrkan som Sankt Hedwig, och därigenom skyddshelgon för drottningar och för ett enat Europa.
Punkrörelsen har en drygt trettioårig historia och över tid har den förändrats något, även om vissa drag gällande stil och ideologi verkar vara stabila. En viss benägenhet för svart och skit. På det politiska planet placerad någonstans inom den frihetliga vänstern. Något har dock börjat ske de senaste åren. Plötsligen är man religiös.
Jag skall föregripa eventuella protester; detta har faktiskt hänt tidigare. Inom nittiotalets amerikanska Straight-Egde-hardcoresecen fanns det ett mindre inslag av religiositet. Detta i form av bland annat den till sin storlek mycket begränsade Krishnacore-scenen i New York under 1980- och 1990-talen. I stencilerade tidskrifter som Krsna Grrrl Fanzine och via band som 108 och Shelter spreds en punkversion av Hare Krishnas budskap, i god harmoni med tidens vurm för veganism och renlevnad. Tillsammans med denna föregångare till de fenomen jag kommer beskriva nedan, kan man faktiskt tala om en religiös bredd inom dagens punk- och hardcorerörelse.
Michael Muhammad Knight är en amerikansk muslim uppväxt i en katolsk irländsk familj i USA. Via ett intensivt intresse för Malcolm X konverterade Knight till Islam och begav sig vid 17 års ålder till Pakistan för att studera vid Faisal-moskén i Islamabad. Tillbaka i USA växte dock besvikelsen över en trångsynthet han upptäckt i nutida Islam. En trångsynthet som inspirerade honom till att skriva en bok om en fiktiv samling av muslimska punkare i Buffalo, och en fiktiv scen inom punkrörelsen kallad Taqwacore. Taqwa efter det arabiska ordet för pietet och core efter slutledet i hardcore. Boken spreds först via stencilerade exemplar av Knight själv, för att 2002 distribueras av det inom punkrörelsen välrenommerade skivbolaget Alternative Tentacles. 2004 blev den till slut utgiven i inbunden version av Autonomedia.
Michael Muhammad Knight
The Taqwacores är berättelsen om den pakistanska invandraren Yusuf som kommer till Buffalo för att studera till ingenjör. Hans föräldrar varnar honom för livet i studentkorridorerna på amerikanska universitet, där spriten flödar och möjligheten finns att han kan träffa dåliga flickor. Yusuf svarar istället på en annons angående möjligheten att hyra ett rum i ett hus tillsammans med andra muslimska ungdomar. Vad varken Yusuf eller hans föräldrar är medvetna om är att huset är ett centra för så kallade Taqwacores, den muslimska punkrörelsen. Jehangir, en av husets invånare, har till och med varit en del av den hårda Taqwacore-scenen i Kalifornien, eller Khalifornien, som han väljer att kalla det. Taqwacores dricker och är kritiska till Islam på ett sätt som liknar vissa delar av sufismen. Rumi är också en av favoriterna. De praktiserar bön ledd av kvinnor. Deras samtal är fyllda av två saker; vad är Islam, och vad håller vi på med egentligen? Varför har Islam gått från att ha varit hemmaplan för sufipoeter som Rumi för att bli något som av hela världen anses som en rigid och kontrollerande företeelse?
And you know, brother, Muslim Spain had such an incredible freedom of thought… that’s why the Inquisition happened. When the Catholics retook Spain, there where all these Christian heresies that had flourished because the Muslims didn’t give a shit… and all these Jews – like fuckin’ Maimonides their greatest medieval thinker, right there in Muslim Spain. And of course, lots of mumins. So when the church got it back they had to clean up, wipe out all that free thought. Damn said Marcos. Yeah, said Jehangir. We used to be the good guys and they were the assholes. What happened?
The Taqwacores har även blivit utgiven i England. Detta inträffade dock efter kontroversen kring Muhammedkarikatyrerna, så vissa delar av boken har i den utgåvan censurerats. Det gäller främst de delar där bokens karaktärer uttrycker sig hädiskt kring Muhammed. Vad man missar i detta sammanhang är dock att uttalande måste sättas in i en proggresiv muslimsk kontext (och i dess punkinfluerade uttryck). Vad författaren försöker säga är att Allah är störst, och skulle det vara så att hans profet sagt saker som inte stämmer med verkligheten, eller är rent av horribla, så kan dessa delar av budskapet spolas till förmån för en generösare tolkning. En del som undslapp censuren är den avslutande historien om när Jehangir anordnar en Taqwacore-spelning i Buffalo. Till spelningen kommer det fundamentalistiska bandet Bilal's Boulder. Rayea, den burkaiklädda kvinnliga invånaren i Taqwacore-kollektivet suger under spelningen av Fasiq, en annan av invånarna, samtidigt som denna bär en T-shirt med en Davidsstjärna på (Davidsstjärnan används av Taqwacores på samma sätt som sjuttiotalets punkare använde svastikan). Hon spottar sedan hans sperma efter medlemmarna i Bilal's Boulder. Detta som sätt att i performance utföra en protest för kvinnlig frigörelse och fri sexualitet.
Iman Burroughs
The Taqwacores har fått efterverkningar. Bön ledd av kvinnor praktiseras nu inom vissa delar av amerikansk islam, och det påstås att boken inspirerat till detta. Samtidigt har The Taqwacores lett till en diskussion kring vilka som egentligen är muslimer. Kan en konvertit som Knight komma in i Islam och säga hur den skall vara? Eller vad den är? Den enligt mig mest intressanta efterverkningen är dock att muslimska ungdomar inom den amerikanska punkrörelsen läst boken och inspirerats. Band, som exempelvis The Kominas, har startats, och det finns nu en Taqwacore-scen i USA. Boken har kallats en Catcher in the Rye för amerikanska muslimer. Likheterna med efterverkningarna av William Gibsons Neuromancer blir här tydliga. En författare beskriver en miljö man vill leva i och man inspireras att skapa denna miljö. Om Neuromancer beskrivs som en av anledningarna till att Internet växte så snabbt, vad kan då inte en bok som The Taqwacores göra? En parallell kan även dras till Jack Kerouac The Dharma Bums, även den en generationsroman med religiösa förtecken. Referenser till Beat-rörelsen finns i The Taqwacores; huvudpersonerna nämner William S. Burroughs Tanger-resa och han kallas genomgående för Imam Burroughs. Michael Muhammad Knight lyckas foga ihop en historia av amerikanska subkulturella yttringar med en världsreligion. Förhoppningsvis till glädje för dem bägge.
Alternative Tentacles, det skivbolag som distribuerat The Taqwacores, leds av före detta Dead Kennedys-sångaren Jello Biafra. Ett namn han tog på sjuttiotalet och vars syfte var att visa på ojämnlikheterna i världen genom att kombinera den amerikanska godissorten Jello med det svältdrabbade Biafra. Jello Biafra har på senare tid även distribuerat ett annat amerikanskt uttryck för kombinationen religiositet och punkrock. Bandet The Knights of the New Crusade ligger sedan deras senaste album på Alternative Tentacles. Riddarna av det nya korståget sprider ett budskap som till viss del liknar det vi i är vana vid att mötas av när vi blickar över Atlanten efter uttryck för typisk amerikansk kristendom. De är mot abort, de förnekar evolutionsläran (Tydligast i spåret There aint no monkey in my family tree från deras första skiva) och de varnar för farorna med utomäktenskapligt sex. Tillsammans med detta, och det är nog det som gjort att de får ge ut sina skivor på Alternative Tentacles, så utgår de starkt från det budskap om kollektivt ägande som uttrycks i Urkyrkan, exempelvis i Apostlagärningarna 2:45 (De sålde allt vad de ägde och delade med sig till varandra, allt efter vars och ens behov). De har även protesterat mot kriget i Irak (i What part of thou shall not kill don’t you understand, från deras senaste skiva). The Knights of The New Crusade representerar en hårdför tolkning av det kristna budskapet som delvis inte är i linje med det som i allmänhet når oss från Bushs Amerika.
Charles E Curran
Vad är det då som gör att punkrörelsen och vissa typer av religiösa yttringar fungerar så oproblematiskt tillsammans? Det finns vissa saker som de har gemensamt. Den katolska teologen Charles E. Curran har analyserat katolska rörelser utifrån tre analyskategorier; personalism, social mission och predikan. Dessa tre fenomen går enligt honom alltid att se inom dessa typer av religiösa rörelser. Om man applicerar dessa på en punkscen någonstans i världen kan man, vill jag mena, få svar som inte helt är väsenskilda från de som Curran finner. Det finns en personalism; människan skall förändras. Det finns en social mission i form av att ta hand om varandra och driva något framåt. Det finns även en predikan att föra fram; ett budskap. Det handlar helt enkelt bara om vad man fyller dessa kategorier med.
Källor
Curran, Charles E Directions in Catholic Social Ethics. Notre Dame. 1985
Kerouac, Jack The Dharma Bums. Flamingo. 1994
Knight, Michael Muhammad The Taqwacores. Autonomedia. 2004
Krsna grrrl Fanzine. 1994
Gibson, William Neuromancer. Grafton Books. 1985
"The Knights of the New Crusade"
My God is alive! Sorry about yours! - Song in praise of the Lord God and in condemnation of sin. Screaming Apple Records. 2004
A Challenge to the Cowards of Christendom. Alternative Tentacles. 2006.
Ravachol, eller François Claudius Koenigstein, föddes 1859 och avrättades med giljotin 1892. Ravachol uttryckte det som brukar kallas fransk illegalism, eller exproprierande anarkism - i vilken egendom anses omoralisk (när andra svälter) och skall bekämpas med våld. Utifrån detta utförde han bland annat ett rånmord. Vid fyra tillfällen skall han även ha varit ansvarig för explosioner i Paris. Det är så han är mest känd - som Ravachol - dynamitarden. Han är även känd för att vara en svordom som kapten Haddock i berättelserna om Tintin använder sig av.
På marxist.org finns en Ravachol-resurs. Här finns bland annat texten till den sång som författats om honom - översatt till engelska för oss som inte kan franska. Det går även bra att lyssna på den franska versionen.
Lyssna även på de grönsvarta anarkisterna i Blackbird Raum, när de på primitivistiskt vis lyckas placera Ravachol i Valhall.
I samband med att det visat sig att de rörbomber som Taimour Abdulwabab - Stockholms självmordsbombare (I detta fall med betoningen på självmord) - använt sig av en cannabispress för att bygga sina rörbomber så kom en gammal tanke till mig igen. Jag vill inte nedvärdera någon rörelse eller någon person - inte heller SÄPOs beredskap (i alla fall inte i detta inlägg) - men ibland känns det som att rätt många terrorister snarare borde jagas av männen i vitt än av männen i svart. De är helt enkelt mer sinnesslöa än de kan anses vara delar av högteknologiska avancerade SPECTRE-nätverk. Jag uppmärksammade detta något tidigare med Jihad Jane. Vi behöver inte säkerhetsstyrkor för att skydda oss mot henne och Taimour A. Vi behöver troligtvis terapeuter och kanske även medicin. Med detta menar jag inte att de är ansvarsbefriade - men att de inte skulle gjort på samma sätt om någon tagit hand om dem lite bättre. Hatar man allt idag så har man något man kan dra sig till för att bli hatad av alla. Muslimska självmordsbombare. Nazister är nästan redo för Allsång på Skansen i jämförelse.
Den polska högermannen Michal Kaminski är först ut i min serie med polacker. Tanken är att jag ska göra en exposé över östeuropa för att uppmärksamma aktörer inom olika politiska rörelser. Polen blir först ut med tio stycken personer. Kaminski är född 1972 och började sin politiska karriär i femtonårsåldern i det antisemitiska förbundet Narodowe Odrodzenie Polski. Han har framgent försökt att föra fram sig som en seriös högerpolitiker men lyckats falla i alla möjliga fallgropar. Kaminski, som medverkat i många katolska tidskrifter kallade homoaktivister för ungefär "bögjävlar" i polsk press. Och menade i efterhand att "det är ju vad folk kallar dem" Han lyckades även vid ett tal i den polska staden Jedwabne som är känd för pogromer under andra världskriget mena att polackerna skulle säga förlåt till judarna när dessa sa förlåt för att de hjälpt Sovjetunionen att ta över Polen. Detta ledde till att Kaminski uppmärksammades av Anti-Defamiation League... Idag sitter Kaminski i EU-parlamentet. Hans politiska idoler är Margaret Thatcher, Ronald Reagan och Jan Pawel II.
