Wikilate; Vart går Heimdaliter innan de dör?

Vi tror ju gärna att möjligheten att sprida information fritt ska leda till att sanningen snabbare kryper fram. Men detta kräver ju att någon säger den. Att Studentföreningen Heimdal skulle vilja fila liten på sin historia och gärna vill vara lite mer glamorösa än sin betongkällare till lokal kan ju vem som helst förstå - ett sätt att göra detta är att hypa sina medlemmar. Om man vill ha nya medlemmar och status inbyggt i medlemskapet så ser det ju bra ut med folk som tagit sig uppåt i karriären och varit medlemmar. Kanske inte alldeles korrekt dock - om det visar sig att vissa medlemmar inte riktigt passar in i glamour-facket - men man underlåter att signalera detta. Låt oss ta ett exempel;

http://sv.wikipedia.org/wiki/Eddie_Tistelgren

Uppsala Slott (fint ställe...) - sen tar historien slut. Det är ganska tydligt att någon med anknytning till Heimdal har författat wikiartikeln - de blir ju liksom centrum i killens liv. Han har nämnts tämligen ofta genom åren i deras papperstidskrift också - men den finns bara i pappersform. Problemet är att många vet att ET varit hemlös i Uppsala de senaste 10 åren. Hans sista permanenta bostad var i ett av Flogstahöghusen, där han hyrde en snubbes studentrum i andra hand och sysslade med att sälja  snubbens punschservis med mera. Han vräktes därifrån för att han inte betalade hyran. De har dessutom lyckats missa att ET innan flytten till Uppsala var medlem i NRP! Jag kommer skriva mer om NRP snart. LOL... Whatever. Under sin period i Heimdal med punsch och dartspel så lyckas "Mister Tistel" inspirerad av Ernst Jünger bli beroende av amfetamin. Han utvecklade det vanliga pundarbeteendet att blåsa folk på pengar och jag gissar att det även drabbade hans högerbröder i källaren. Men det sura att behöva bli av med pengar jämte att kunna räkna in en ledarskribent i Svenskan i medlemsregistren får väl vägas mot varandra. Under tiden från början av årtusendet så kunde man se ET i olika mindre trevliga sammanhang. Boendes i olika tvättstugor och då och då när han lyckats lura in sig i någon korridor i Flogsta. Säljer stulna cyklar till studenter. Stjäl böcker på bibliotek för att försöka sälja på antikvariat.. Medverkar i den vänsteranstrukna kulturtidskriften Hjärnstorm. Då och då ser man honom passera som en konservativ zombie någonstans i Uppsala. Blekare och blekare med skitigare och skitigare slipsar.  

Wikilate; Pharmacia och tjack i beredskapssverige.

Wikilate läcker nu ett dokument från 1941, signerat den dåvarande chefen för Pharmacia Hans Elis Abraham Göth - den som lät uppföra den nybrutalistiska villan "Villa Göth" i Uppsala som ni ser här på bilden. Dokumentet sändes från början till Statens industrikommission, men slutade sina dagar i Militärapotekets arkiv som idag förvaras på Krigsarkivet i Stockholm. Det finns nu digitaliserat för påseende här;

Pharmacias erbjudande

Året är 1941 och folket är i beredskap för om den eldstorm som drabbat kontinenten även skulle sprida sig till Sverige. Folket måste vara på sin vakt 24/7 - och Pharmacia har precis de prylar som kan hålla soldater och sjömän pigga både natt och dag. Ett derivat av vad som internationellt kallas Benzedrine och som ni säkert läst om hos Burroughs och Kerouac. Det handlar om vad vi lite slarvigt brukar placera under samlingsnamnet amfetamin eller tjack. Kemiska preparat som troddes vara mindre beroendeframkallande än kokain - men visade sig spela ungefär i samma liga. Vaken är en sak - men det fanns även andra effekter som man ville åt - titta närmare här;

Det är svårt att få fram en bra version - pga kopia på kopia. Men så är det ibland. Vad Pharmacia propsar på är dock amfetaminets psykiska påverkan - att det exempelvis är lämpligt att ge till störtbombflygare för att dessa inte ska tveka att bomba kanske för att de börjar tänka på att det faktiskt finns folk nedanför. Och så fick det troligtvis fortsättta tills Bror Rexed blev den svenske chefen för FN:s narkotikaorgan UNFDAC 1971 och fick med det i 1971 års psykotropkonvention.