Mediaintresse för gammalt inlägg

Gammal text om Uppsala-profil intresserar Expressen.

Gauleiter Karl-Johan Torin

Göteborg

Författaren Wulvaricht (jag antar att det är pseudonym) har i en nyutkommen bok berört spionage i Göteborg under andra världskriget. Boken, Spionage i Göteborg under andra världskriget - Hemlig tysk och allierad verksamhet i Göteborg 1939-1945 innehåller en del nya intressanta fakta, men är också behäftad med lite korrekturfel, lite värderingsproblem och så vidare som skymmer sikten. Särskrivningar som lätt kunde ha plockat bort av korrekturen har tyvärr fastnat - Abwehr_agent, SS_soldat et cetera. Ett annat problem är rädslan för att värdera (eller så är det ett försök att dölja egna  ljusskygga värderingar...) historiska händelser. Jag har lite problem med att danska motståndskämpar benämns dödspatruller - det tappar fokus rörande vilken fiende de bekämpade och vilka brott den fienden begick. Det hade varit bättre om författaren tagit tydligare ställning för endera sidan eller i alla fall etablerat sin "neutrala" position tydligare.  Dessa problem är lite synd att de dyker upp - för annars är det en ganska bra bok. Jag tänker dessutom återge en intressant historia från den lite översiktligt nedan.

Göteborg var en riktig spioncentral under andra världskriget - inte bara kopplat till engelsk och norsk underrättelsetjänst. Det fanns även tysksympatiserande göteborgare, speciellt inom militären. En sådan person var Karl-Johan Torin. Torin hade under en affärsresa till Tyskland 1940 sammanträffat med Deutsches Auslandsdienst och där tagit på sig att bilda en svensk skuggregering som skulle kunna ta över om tyskarna erövrade Sverige. Detta skulle ske genom ett hemligt sällskap kallat "Vikingarna" som sköttes ihop med ett öppet sällskap "Sällskapet för kulturell och social upplysning." Som tur är inföll två stycken aspekter som stjälpte detta. 1 - Tyskland invaderade aldrig Sverige, 2 - Interna bråk och en uppmärksam säkerhetspolis förhindrade vid ett tidigt stadium hela verksamheten. Annars kanske Torin hade betytt samma sak som Quisling - vem vet. Det interna bråket utgick från ett gammalt problem i nazi-sverige - huruvida det var Tyskland eller Sverige som skulle sättas i fokus. På ett större möte som anordnades med "Sällskapet för kulturell och social upplysning" sjöngs bland annat "Wir fahren gegen Engeland" som ni kan lyssna och titta på ovan. Den tyska inriktningen ogillades av vissa i kärngruppen och en splittring uppstod. Handlingarna som beskrev sällskapets verksamhet och medlemsskara skulle eldas upp, men polisen hade redan bevis genom spaning och teleavlyssning. Efter några andra incidenter så blev flera av "vikingarna" gripna och dömda. Karl-Johan Torin fick tre års straffarbete. Jag har inte hittat någon information om var han tog vägen sedan förutom att han enligt Tobias Hübinettes hemsida är angiven som avliden i Göteborg 1964 och som osäker frivillig i Waffen-SS. 

I Hübinettes register benämns han på följande sätt:

Carl Johan Torin ”Karl” ”Thorin” (090925 Havanna-640406 Göteborg). Rederitjänsteman, ingenjör 1941, Göteborg. SNSP, SKSU, NSAP/SSS. Till Tyskland 1940. Till Sverige 1940.

För den intresserade finns boken, som är utgiven på Alruna förlag, hos Bokus:

http://www.bokus.com/bok/9789197788113/spionage-i-goteborg-under-andra-varldskriget/

Wikilate; Vart går Heimdaliter innan de dör?

Vi tror ju gärna att möjligheten att sprida information fritt ska leda till att sanningen snabbare kryper fram. Men detta kräver ju att någon säger den. Att Studentföreningen Heimdal skulle vilja fila liten på sin historia och gärna vill vara lite mer glamorösa än sin betongkällare till lokal kan ju vem som helst förstå - ett sätt att göra detta är att hypa sina medlemmar. Om man vill ha nya medlemmar och status inbyggt i medlemskapet så ser det ju bra ut med folk som tagit sig uppåt i karriären och varit medlemmar. Kanske inte alldeles korrekt dock - om det visar sig att vissa medlemmar inte riktigt passar in i glamour-facket - men man underlåter att signalera detta. Låt oss ta ett exempel;

http://sv.wikipedia.org/wiki/Eddie_Tistelgren

Uppsala Slott (fint ställe...) - sen tar historien slut. Det är ganska tydligt att någon med anknytning till Heimdal har författat wikiartikeln - de blir ju liksom centrum i killens liv. Han har nämnts tämligen ofta genom åren i deras papperstidskrift också - men den finns bara i pappersform. Problemet är att många vet att ET varit hemlös i Uppsala de senaste 10 åren. Hans sista permanenta bostad var i ett av Flogstahöghusen, där han hyrde en snubbes studentrum i andra hand och sysslade med att sälja  snubbens punschservis med mera. Han vräktes därifrån för att han inte betalade hyran. De har dessutom lyckats missa att ET innan flytten till Uppsala var medlem i NRP! Jag kommer skriva mer om NRP snart. LOL... Whatever. Under sin period i Heimdal med punsch och dartspel så lyckas "Mister Tistel" inspirerad av Ernst Jünger bli beroende av amfetamin. Han utvecklade det vanliga pundarbeteendet att blåsa folk på pengar och jag gissar att det även drabbade hans högerbröder i källaren. Men det sura att behöva bli av med pengar jämte att kunna räkna in en ledarskribent i Svenskan i medlemsregistren får väl vägas mot varandra. Under tiden från början av årtusendet så kunde man se ET i olika mindre trevliga sammanhang. Boendes i olika tvättstugor och då och då när han lyckats lura in sig i någon korridor i Flogsta. Säljer stulna cyklar till studenter. Stjäl böcker på bibliotek för att försöka sälja på antikvariat.. Medverkar i den vänsteranstrukna kulturtidskriften Hjärnstorm. Då och då ser man honom passera som en konservativ zombie någonstans i Uppsala. Blekare och blekare med skitigare och skitigare slipsar.  

Wikilate; Pharmacia och tjack i beredskapssverige.

Wikilate läcker nu ett dokument från 1941, signerat den dåvarande chefen för Pharmacia Hans Elis Abraham Göth - den som lät uppföra den nybrutalistiska villan "Villa Göth" i Uppsala som ni ser här på bilden. Dokumentet sändes från början till Statens industrikommission, men slutade sina dagar i Militärapotekets arkiv som idag förvaras på Krigsarkivet i Stockholm. Det finns nu digitaliserat för påseende här;

Pharmacias erbjudande

Året är 1941 och folket är i beredskap för om den eldstorm som drabbat kontinenten även skulle sprida sig till Sverige. Folket måste vara på sin vakt 24/7 - och Pharmacia har precis de prylar som kan hålla soldater och sjömän pigga både natt och dag. Ett derivat av vad som internationellt kallas Benzedrine och som ni säkert läst om hos Burroughs och Kerouac. Det handlar om vad vi lite slarvigt brukar placera under samlingsnamnet amfetamin eller tjack. Kemiska preparat som troddes vara mindre beroendeframkallande än kokain - men visade sig spela ungefär i samma liga. Vaken är en sak - men det fanns även andra effekter som man ville åt - titta närmare här;

Det är svårt att få fram en bra version - pga kopia på kopia. Men så är det ibland. Vad Pharmacia propsar på är dock amfetaminets psykiska påverkan - att det exempelvis är lämpligt att ge till störtbombflygare för att dessa inte ska tveka att bomba kanske för att de börjar tänka på att det faktiskt finns folk nedanför. Och så fick det troligtvis fortsättta tills Bror Rexed blev den svenske chefen för FN:s narkotikaorgan UNFDAC 1971 och fick med det i 1971 års psykotropkonvention.