Retrosjukhus II

På deras hemsida ser stämpeluren
nyare ut...
http://www.tidomat.se/

De erbjuder underhållning!

Står i kulvert på UAS. Ingen fattar varför.

Antideutsche 17

Hade helt missat att det finns ett antityskt elektropunkband, Egotronic.

Egotronic

Retrosjukhus

Spenderar en del på UAS och de har
faktiskt kvar sitt rörpostsystem.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Rörpost

511E - verkar vara någon gammal
så kallad snabbtelefon.

Ultraljudet har tjockskärm
och trackball.

CTG-apparaten har typ strålforsblankett-utskrift och uttag
från pre-usb anno dazumal.

Philips är ju ett fint märke iofs - men märk väl
digitalklocke-siffrorna på CTG:n.
http://en.wikipedia.org/wiki/Cardiotocography

Men den här tar ändå priset.
Finns på alla rum.

Övernaturligt i Kvällsstunden

Hittade en intressant bok second hand. Det är en samling av insändare rörande varsel, sanndrömmar och annat, som skickats till den gamla klassiska tidningen Kvällsstunden genom tiderna. Kvällsstunden började komma ut 1938 och är fortfarande i tryck. Tydligen är det den svenska tidning som säljer bäst i USA, troligtvis eftersom emigranter och emigrantbarn har läst den since anno domino. Samlingen är från 1964, och många som skrivit om sina upplevelser är personer som levt under perioder då väldigt många människor dog unga. Som exempelvis under spanska sjukan - vilken nämns flera gånger i olika texter. Jag tror att denna närhet till döden, oavsett hur vi ser på "det övernaturliga", kommer att leda till en ökad spekulation, ökad stress, ökade "underliga" upplevelser. Möjligtvis har jag fel - program som "Det okända" är ju extremt populära idag, trots att de flesta av oss avlider betydligt senare än under "spanskan". Så det finns väl möjligheter att det är helt andra saker som är i görningen här. Intressant i vilket fall att en helt religiöst och politiskt obunden tidskrift som Kvällsstunden använt så pass mycket tid och energi till att först återge (under flera decennier) människors övernaturliga upplevelser, för att sedan dessutom publicera dessa i ett särtryck. Det tyder på att det måste funnits ett engagemang hos utgivaren, samtidigt som det funnits en stort intresse hos läsarna. 

Annan ångare - inte Trollhättan

Några varsel är extra fina. En gammal sjöman berättar exempelvis om att ljus han ser på Vänern förebådade ångaren Trollhättans förlisning. Och vad ska en säga om en sådan här berättelse: "En annan gång drömde jag att det gick konkurs för en rik bonde med skogshemman för en 100 000kr och samtidigt blev hans svärfar alldeles blind. En månad efter gick den drömmen i uppfyllelse."Vem drömmer något sådant och har sedan mage att komma med det efteråt? Jag skulle vara tyst. En färdighet vi tyvärr förlorat över tid är den som en gammal finngubbe berättas ha. Att kunna höra på kyrkklockornas klang om de "väntar på lik". En färdighet som enbart har relevans i en tid och i ett samhälle där begravningarna är täta och plötsliga. 

Dokumethantering failz bad; SÄPO:s klantigheters efterverkan.

SÄPO:s klanteri har fått efterverkan i den nationella rörelsen.

Har tidigare skrivit om SÄPO och deras klantighet med diarium och tipsare. Detta har nu fått efterverkan bland de "nationella", eller nazisterna som jag brukar kalla dem:

http://www.nationell.nu/2012/10/05/sapo-avslojar-informatorer-i-den-nationella-rorelsen/

When Dokumenthantering failz bad II; SÄPO not safe

Diariet, maskat av Arbetaren.

Ni har väl troligtvis inte missat att SÄPO lämnat ut namn och adress på tre stycken tipsare till Researchgruppen. Puckat! säger alla. Men vad är det som gått fel egentligen? Jag ska försöka ge er en inblick i en statlig myndighets diarieföring för att visa hur några som försöker vara så hemliga som Säkerhetspolisen plötsligt kan göra något så urbota korkat. Det är nämligen inte svårare än att någon som är lite insatt i dokumenthantering kan förklara varför.

SÄPO:s 007-party + beskyddare av detta och annan kaffekassa-sekretess

När ett ärende eller en handling (ett brev, ett e-post eller annat) kommer in till en statlig myndighet ska detta registreras i ett diarium. Hur ett sådant diarium ska se ut är fastställt i lag. Det ska bland annat finnas uppgifter om vem som skickat in dokumentet, när, vad det handlar om (en så kallad ärendemening) och ett ordningsnummer av något slag. Ordningsnummer kan vara uppställt på olika sätt. Vi skulle kunna tänka oss "SÄPO 14/7-12/01" som beteckning på den första handling som anlände till SÄPO den fjortonde juli 2012, men de flesta myndigheter har något mer specifikt system som även klassificerar handlingar och ärenden efter vad de innehållsmässigt handlar om. Dessa uppgifter utgör, när de samlas i formen av en lista, vad som kallas för myndighetens diarium och det är i detta diarium dessa tips hamnat. Jag menar att de inte borde ha behövt göra det.

För mig är svensk demokrati kraftigt relaterad till offentlighetsprincipen.
SÄPO borde kunna sin OSL.

Vad skulle de då ha gjort med dessa tips? Ett smart sätt hade varit att registrera tips i ett separat diarium - det finns till och med lagstöd för att göra så (tidigare i Sekretessförordningen - jag vet inte var det hamnat i nya OSL). Då hade de enkelt kunna lämnat ut sitt vanliga diarium när journalister frågade efter det - och hänvisat till sekretess och strukit ner ordentligt om någon ville ha ut tipsdiariet. De hade skiljt på de två olika typerna av handlingar, vilket är fullt lagligt, och undvikit det här pinsamma misstaget.

Jogga kan de, men inte hålla ordning på allmänna handlingar.

Det kunde ha gått ännu mer fel. Som vi ser har SÄPO:s registrator enbart skrivit "Tips" i ärendemeningen. De hade kunnat skriva mer ingående saker. Det hade de i alla fall vett att inte göra i det här fallet, vilket ju betyder att de på något sätt tänkt till. Tyvärr inte tillräckligt mycket. Detta gör nästan det hela ännu mer pinsamt ur ett dokomenthanteringsperspektiv - hur fan kunde de glömma att mörka adresserna? Vad har de för rutiner egentligen?

Två killar som borde lära sig informationssäkerhet i stället
för att stå där och vara doakör åt Vilks

Men - dokumenthantering är ofta tragiskt eftersatt på våra myndigheter. Personalen som utför den har låg status och ofta även, när de jobbar i registratorsfunktion, en låg utbildningsnivå. I alla fall om de tillhör generationen födda på 50- och 60-talen. Du gör inte karriär i staten genom att arbeta med dokumenthanteringsfrågor. Trots att det rör sig som viktiga frågor för en myndighet. Idag finns det utbildningar på högskolenivå till registrator, bland annat på Mittuniversitetet, men jag är osäker på om det är så många som verkligen anser att de behöver dem. Dock kanske de här små klantigheterna kan vara en flagga att skärpa sig lite på flera olika sätt... Både med utbildning och rutiner.

Länkar till artiklar och förklaringar för det specifika ärendet:

http://research.nu/2012/10/04/sapo-hangde-ut-kallor/

http://www.sakerhetspolisen.se/publicerat/nyhetsarkiv/nyheter/sakerhetspolisenshanteringavutlamnandeavallmanhandling.5.409a0431139ff79fc93800021.html

http://arbetaren.se/artiklar/sapo-hangde-ut-kallor/

http://www.dn.se/nyheter/sverige/sapo-lamnade-ut-lista-med-namn-pa-tipsare

Rudolf Gelpke; Vom Rausch im Orient und Okzident

Rudolf Gelpke (1928-1972)

Jag har skannat in Rudolf Gelpkes gamla klassiker Vom Rausch im Orient und Okzident, så att den ska finnas tillgänglig på Internet. Gelpke var iranist och har bland annat översatt klassiska persiska sagor som Layla och Majun. Men det här är något helt annat. En utvikning i psykedelia och hallucinogener fast med den ena foten fast i akademin och orienten. Följ länken nedan.

http://www.fribergvonsydow.se/gelpke.html