Brev från samhället

Ni kanske minns Eriks Erikssons bok "Brev till samhället" som kom för några år sedan? En galning skriver brev till företag och myndigheter - en IRL-trollning som roade rätt många - även mig delvis. Jag var dock inte riktigt lika såld som alla andra, vilket jag uttryckte rätt ofta i diskussioner om boken. Visst, Hassan-humor är ganska kul, men verkligheten är nästan alltid roligare. Den överträffar liksom dikten - är mörkare, äckligare och mer cynisk. Om nu verkligheten verkligen finns - vilket det jag ska presentera för er ibland kan få en att betvivla. I alla fall hur denna verklighet manifesterar sig. En anledning till att jag inte var såå imponerad av Erikssons bok är att jag efter flera år som yrkesverksam arkivarie samt på egen hand på fritiden har lyckats få ihop till en ganska intressant samling av verkliga brev. Brev från så kallade galningar till deras motparter. Jag vet, genom att prata med äldre kollegor, att jag inte hittat de mest imponerande breven, men vissa av dem är i alla fall tillräckligt bra för att stå som exempel. Alla är inte från arkiv heller - vissa har kommit till vänner och bekanta. Vem som helst kan vara ett mål för den tokige.

Jag drömmer tidvis sanndrömmar - och nu är det bråttom!

När brev kommer till en myndighet och visar prov på att vara från en galning så brukar registratorn ibland undvika att stämpla in dem bland de andra skrivelserna i diariet. Ofta, eftersom de brukar vara ställda till en chef, hamnar de bland de så kallade handbreven. De mer informella skrivelserna. Där trängs dessa verklighetens Eriksson med tackbrev och festinbjudningar. Ett tydligt sätt för myndigheten att skilja mellan sans och osans. Eller kanske ett sätt att uppgradera den tokige - eller visa henoms verkliga status. Det är ju inte vem som helst som skickar handbrev.

Någon börjar bli lite orolig.

Men kanske har hittat lösningen på problemet.

Andra är säkra på sin sak och har historiska bevis.

Men gillar inte Dagens Nyheter.

Andra är helt och hållet tokiga.

Men behärskar verkligen ordens suggestiva kraft.

Övernaturligt i Kvällsstunden

Hittade en intressant bok second hand. Det är en samling av insändare rörande varsel, sanndrömmar och annat, som skickats till den gamla klassiska tidningen Kvällsstunden genom tiderna. Kvällsstunden började komma ut 1938 och är fortfarande i tryck. Tydligen är det den svenska tidning som säljer bäst i USA, troligtvis eftersom emigranter och emigrantbarn har läst den since anno domino. Samlingen är från 1964, och många som skrivit om sina upplevelser är personer som levt under perioder då väldigt många människor dog unga. Som exempelvis under spanska sjukan - vilken nämns flera gånger i olika texter. Jag tror att denna närhet till döden, oavsett hur vi ser på "det övernaturliga", kommer att leda till en ökad spekulation, ökad stress, ökade "underliga" upplevelser. Möjligtvis har jag fel - program som "Det okända" är ju extremt populära idag, trots att de flesta av oss avlider betydligt senare än under "spanskan". Så det finns väl möjligheter att det är helt andra saker som är i görningen här. Intressant i vilket fall att en helt religiöst och politiskt obunden tidskrift som Kvällsstunden använt så pass mycket tid och energi till att först återge (under flera decennier) människors övernaturliga upplevelser, för att sedan dessutom publicera dessa i ett särtryck. Det tyder på att det måste funnits ett engagemang hos utgivaren, samtidigt som det funnits en stort intresse hos läsarna. 

Annan ångare - inte Trollhättan

Några varsel är extra fina. En gammal sjöman berättar exempelvis om att ljus han ser på Vänern förebådade ångaren Trollhättans förlisning. Och vad ska en säga om en sådan här berättelse: "En annan gång drömde jag att det gick konkurs för en rik bonde med skogshemman för en 100 000kr och samtidigt blev hans svärfar alldeles blind. En månad efter gick den drömmen i uppfyllelse."Vem drömmer något sådant och har sedan mage att komma med det efteråt? Jag skulle vara tyst. En färdighet vi tyvärr förlorat över tid är den som en gammal finngubbe berättas ha. Att kunna höra på kyrkklockornas klang om de "väntar på lik". En färdighet som enbart har relevans i en tid och i ett samhälle där begravningarna är täta och plötsliga. 

Foliehattar - funktionellt mode

Bra skylt - ta på din hatt!

Foliehatt - det svenska nyordet för en person som är tokig på endera sätt. Kanske exempelvis drabbad av en paranoia kring att andra människor lyssnar på dennes tankar eller försöker störa dessa på något annat sätt med hjälp av radiovågor. Tydligen så finns det en litterär källa för detta i en gammal science fiction-novell från 1920-talet skriven av biologen Julian Huxley. I den ska huvudpersonen försöka styra bort telepati med hjälp av en hatt av aluminiumfolie. Det finns dessutom en rent praktisk möjlighet att förhindra signaler med hjälp av foliet. En ordentligt tillverkad foliehatt skulle kunna motsvara en så kallad Faradaybur som just används för att isolera något från radiovågor. Enligt uppgift skall det dock krävas någon form av jordning - exempelvis genom en flärp som är fäst vi hatten och släpar i backen när bäraren är ute och promenerar.

Men för att detta över huvud taget skall vara intressant så krävs det förstås att det är någon som sänder ut dylika signaler och försöker störa eller läsa av din hjärna. Och, nja, jag tror inte att det är någon som gör det. Men, det är ju bara min enkla mening. Samtidigt! Det har funnits en del idéer om att lägga in olika elektroniska funktioner i människors hjärnor för att kunna styra dessa med hjälp av radiovågor. Den spanska forskaren José Delgado utförde under 1950-talet en del forskning kring detta. Meningen var att kunna styra exempelvis vålds- och sexualbrottslingar och med hjälp av radiovågor stänga av deras lustar att skada andra människor. Detta fungerade dock inte riktigt. En annan forskare med betydelse för tanken om fjärrstyrning av människor med elektronik är den gamla serben och oslagbara arketypen för en galen vetenskapsman; Nikola Tesla. Tesla kunde redan 1891 förevisa hur vi kan sända elektriska signaler genom luften och på så sätt skapa trådlös el. En möjlig förutsättning för att styra de komponenter vi satt in i våra medmänniskors hjärnor. Nu i och för sig kanske ersatt av litiumbatterier eller andra små och smidiga kraftkällor. Ska du plantera in elektronik i någon annans hjärna så bör du ha en kraftkälla med lång hållbarhetstid - så du slipper springa och byta batterier stup i kvarten. 

Men - foliehattar! Låt oss öppna catwalken och låta några stolta bärare visa upp sig i sina kreationer. De paranoidas funktionella mode när det är som allra bäst.

Lite slarvigt gjord - men jag gillar skärmen
och att den går ner över öronen.

Ännu mer över öronen! Men jag tror den här blåser av vid hårt väder...

Skratta inte! Delgados forskning skedde främst på djur - så katter
har en mycket större anledning att bära foliehatt än oss andra.

Den mer avancerade versionen - de elallergiskas huvor av koppartråd
 (om jag minns rätt är det koppar de använder).

Vissa måste ju vara tvärtom jämt och ständigt!  Här har vi en jeppe som
försöker förstärka signalerna för att få kontakt med Scientologernas
gudafilur Xenu. Det kan också vara något form av skämt...

Parapsykologin - det snygga forskningsområdet

PK-experiment med slumpgenerator. Parapsykologin må ha sprungit ur
spiritismen, men den var mycket naturvetenskaplig i sin
nittonhundratalsversion.

Ett psykokinesi-experiment. Det var rätt många psykologer som
sysslade med parapsykologi, men även flera fysiker bland annat.

Datorer var populärt. En rolig grej var att när Upton Sinclairs (!) bok
om parapsykologi "Mental radio" kom på tyska så var det
Albert Einstein (!) som skrev förordet.