Antideutsche 7

Aah - dieses Betroffenheit! Eller? Det finns delar av den tyska kulturen som inte alls visar prov på detta. Hur var det exempelvis med Konrad Lorenz, den österrikiska fisk- och fågelexperten som menade att hela samhället byggde på aggressioner? Är inte han ett ypperligt exempel på hur tyskarna försökte trycka ifrån sig skulden efter kriget? Om alla mänskliga samhällsuttryck är aggressiva kan ju ingen påstå att tyskarna på något sätt skulle vara extra farliga... Ja, varför inte. Lorenz var för övrigt en gammal medlem av NSDAP.

Den tyska schlagerartisten Heino är ett annat bra, om inte till och med, mycket bra, exempel på anti-betroffenheit. Heino, sångaren från Düsseldorf, med exoftalmus använder sig av en mycket illa vald exotisering av polska och ryska kvinnor, blott ett tiotal år efter att dessa våldtagits på löpande band av surkålsluktande Wehrmacht-soldater. Hur tänker man då när man sjunger så här;

Sie war das allerschönste Kind,
das man in Polen find';
aber nein, aber nein sprach sie,
ich küsse nie.

Nein nein nein nein
Ja ja ja ja
Oh ho ho ho
Ah ha ha ha

Kan tyckas just bara lite osmakligt att häva ur sig något sådant (utklädd på så sätt dessutom). Nej, Betroffenheit verkar vara väldigt selektiv. Kanske till och med enbart en del av det politiskt korrekta vänstertyskland. Vi får gå vidare och se...

Veckans terrorist; Richard Reid

Richard Reid - Skobombaren. En av de terrorister som greps efter att ha försökt utfört ett post-911-attentat mot ett flygplan. Inte vidare bra planerat - skobomben krävde att en stubin tändes på, och när han skulle göra detta upptäcktes han av passagerare. Reid, född i England av en brittisk mamma och en jamaicansk pappa, konverterade till islam i fängelse för att skydda sig mot rasism och få bättre mat. Han påbörjade sin brottsliga karriär som graffitimålare. Efter ett fängelsestraff började han röra sig i kretsarna kring moskén i Brixton för att senare, runt 1998, bli en del av gruppen kring Abu-Hamza al-Mazri vid Finsbury Park-Moskén i norra London. Denna grupp skall enligt vissa varit hjärtat av den islamistiska extremismen i England. Reid åkte även till Pakistan för att utbilda sig i så kallat "terroristläger." Under långa perioder innan händelsen med skon på flygplanet skall han ha varit deprimerad. Han sitter fängslad på livstid i USA och har under tiden där bland annat hungerstrejkat. Abu-Hamza al-Mazri sitter även han fängslad, i England, utifrån sin roll som uppviglare till terrorism. Han väntar på eventuell utlämning till USA.

En av Hamzas webbsidor finns arkiverad på internet;

http://web.archive.org/web/20010602034747/www.supportersofshariah.org/index1.html  

Antideutsche 6

Ian Burumas bok Skuldbördan - Hur Tyskland och Japan gjort upp med Andra världskriget har nyligen kommit på svenska hos Natur & Kultur.  Buruma, en holländsk journalist och författare, gräver i denna upp några ledtrådar till Antideutsche-fenomenet som vi måste titta på innan vi går vidare med rörelsen i stort.

Buruma uppmärksammar bland annat att en del tyska kulturpersonligheter, som Günther Grass och Wolf Biermann uppvisat en del antityska drag.  Grass menade att Auschwitz omöjliggjorde en tysk återförening. Auschwitz som händelse skulle således omöjliggöra att Tyskland blev ett land igen. Problemet är väl egentligen att så fort vi vet att något kan förenas - så sitter det alltid på en föreningspotential. Efter kalla kriget fanns nog inte något återvändo för tyskarna. Wolf Biermann använde sin antityskhet inom vänsterrörelsen - och på ett något annat sätt. Han ställde sig positiv till första gulfkriget - just för att han menade att det var omöjligt att som tysk inte stödja Israel - utan att bli en del av en fortsättning på Tredje riket.

Den tyska skulden blir intressant här - tyskarna använder sig av ordet Betroffen för att beskriva sin känsla av skuld.

betroffen

hit {past-p}
afflicted {adj} {past-p}
concerned {adj} {past-p}
pertained {adj} {past-p}
in question {adj} [postpos.]
affected {adj} {past-p} [concerned, shocked]

Denna skuld har lett till vissa konsekvenser - bland annat att omkring 60 timmar nazihistoria om året var rekommenderad norm i Västtyska skolan. Alltså varje år i varje årskurs. Jag hade 60 timmar historia i hela gymnasiet. Detta för att bygga in någon form av Von der Last, Deutscher zu sein, börda i att vara tysk. Istället för en nationalism så förfäktas istället en konstitutionell patriotism, vad Jürgen Habermas kallar Verfassungspatriotismus, en upphetsning över rättigheter, idéer och liberal demokrati. Känns det igen i dagens post-elfte september (även utanför Tyskland)?

1988 lyckades en Phillipp Jenninger med att i ett tal om Kristallnatten uppvisa ett för oengagerat Betroffenheit,  något som ledde till ett ramaskri. Så här vill engelska wikipedia beskriva det;

"After Rainer Barzel's resignation, Jenninger was elected President of the Bundestag on 5 November 1984. As President, he made a controversial speech in a special session on 10 November 1988 commemorating the 50th anniversary of Kristallnacht. Jenninger tried to explain the reasons behind German enthusiasm for National Socialism in the 1930s. His speech was presented badly (by his own later admission), as his way of speaking allowed the interpretation that Jenninger didn't sufficiently dissociate himself from the Nazi ideas he referred to, making it hard to distinguish what were his own ideas and what were the "fascinating" (as Jenninger said) Nazi ideas he was just reporting.^[1] More than 50 members of parliament walked out during their President's speech in protest.^[2] This caused a political storm, and Jenninger resigned his Bundestag presidency on 11 November."

Ett misslyckat tal om Kristallnatten kan alltså leda till avgång. Att inte vara tillräckligt Betroffen är farligt. Betroffenheit är skyddet för att överleva historien

Veckans terrorist; En första tillbakablick.

Har hunnit med fyra veckans terrorist hittils och det är dags för en ideologisk tillbakablick. Kan man säga att de personer jag tagit upp hittils utgick från en politisk övertygelse som är mer systematisk? Ted Kaczynski, UNA-bombaren, måste vi anse främst var psykiskt förvirrad. Hans manifest är inte direkt något att hänga i julgranen, och han framstår mer som en rättshaverist. Terry Nichols ligger någonstans i närheten - vad skiljer egentligen Kaczynski och Nichols från skolskjutare? Yitzak Shamir - här börjar vi närma oss. Men, vad skiljer Shamir från en person som Gustav Wasa? Shamir är verkligen ett exempel på att revolutionen var rätt om den lyckas. Kröcher-Tiedemann ligger väl ungefär på samma bana - fast hon misslyckas. Hennes scope - vad hon ville uppnå - är dessutom mycket större än Shamirs - något som säkerligen spelade in. Norbert Kröcher - som vi kommer titta på framöver har också likt Shamir lyckats vända sin karriär - dock utan att lyckas med revolutionen, eller? Vi fortsätter framåt - men bär detta i minnet - är en person som försöker förändra världen alltid psykiskt labil - är labiliteten en förutsättning för förändring? Samt - hur ideologiska måste vi vara för att vara politiska?

Veckans terrorist; Gabriele Kröcher-Tiedemann

Gabriele Kröcher-Tiedemann var aktiv i Haschrebellerna, Röda Ruhrparks-gruppen och sedan i de mer allvarliga organisationerna Bewegung 2. Juni och Andra generationens RAF. Gift med den betydligt mer "misslyckade" terroristen Norbert Kröcher - som jag kommer låta bli veckans terrorist framöver.  Hon är mest känd för aktionen mot OPECs möte i Wien tillsammans med Carlos Illich Sanchez 1975. 1973 greps hon för att ha skjutit en polisman, men frigavs i samband med kidnappningen av Peter Lorenz  och flögs i samband med detta till Yemen. Strax efter detta skedde OPEC-mötet och händelserna därvid.  Under OPEC gick hon under kodnamnet Nada eller Nadja. 1977 greps hos i Schweiz och satt i fängelse där fram till hon överfördes till Västtyskland 1987  Hon avsade sig sin övertygelse och skiljde sig från Kröcher innan hon släpptes 1991, 1992 avled hon i cancer.

Nordiska Rikspartiet; Miljön framför allt.

NRP, Nordiska Rikspartiet måste vara Sveriges mest rättshaveristiska uttryck någonsin, näst efter Bombmannen Lars Tingström. Partiet upplöstes 2009 efter att ha funnits sedan 1956 - och var egentligen den första nynazistiska yttringen i Sverige. Av någon anledning finns dock hemsidan kvar. Det har påståtts  - främst i den numera avsomnade bloggen Svinstian att NRPs sista dödsryckningar enbart var ett uttryck för att en yngre förmåga i den svenska nazistvärlden ville ha kontroll över materiel och samlingar i samband med att den gamla ledningen dog ut. Ledningen har alltid bestått av antingen Vera eller Göran Assar Oredsson - bosatta de senaste decennierna i Strängnäs eller Borensberg.

Vera Oredsson (Folke Schimanskis syster, född Schimanski, gift först Lindholm - med Sven-Olof Lindholm känd ledare för de  så kallade "Lindholmarna", sedan skild från denne och gift med Göran Assar Oredsson), Sveriges första kvinnliga partiledare som kom hit med de Vita bussarna i april 1945, har säkerligen skrivit de rader ni ser till vänster. Efter lite studier så lär man sig att skilja mellan hennes och Göran Assars berättarstil i tidningen Nordisk Kamp - det är nog bara de två som skriver i den.  Hon brukar ondgöra sig över det mesta - här över de katolska matvanorna och deras negativa inverkan på den svenska faunan. Krönikan är från 1991 - Nordisk Kamp, och NRP:s övriga tidningar "NRP Bulletin" och "Solhjulet" har varierat i utformning över tiden - här är de inne i en lite snyggare period. Under andra år var det mycket klipp och klistra. Vad ska man säga? Det är ju sant att det dödas en del "svenska" småfåglar på väg hit genom Europa. Exempelvis genom småfågelsjakten på Malta - vilket är en "sport" snarare än en jakt på mat - och troligtvis inte något påven har lagt sig i. Men igelkottar? Det måste vara världens äldsta skämt - och iofs en snygg avslutning. Det intressanta är bristen på djuretiska resonemang; egentligen bristen på resonemang överhuvudtaget. Och detta är väldigt nationalsocialistiskt - känslorna styr - det får bära eller brista. Tyvärr Vera så tror jag att det brister. Själv- och Folkcentreringen, är total - vilket måste vara varje nationalisms utgångspunkt. Schimanski förresten - det låter ju lite polskt... :) De avskyvärda italienarna skär, eftersom katolicismen förnekar djuren en själ, upp de små fågelbrösten för att göra dem till guldkrogsdelikatesser. NRP protesterar - vilka andra partier gör det?

Wikilate; Vart går Heimdaliter innan de dör?

Vi tror ju gärna att möjligheten att sprida information fritt ska leda till att sanningen snabbare kryper fram. Men detta kräver ju att någon säger den. Att Studentföreningen Heimdal skulle vilja fila liten på sin historia och gärna vill vara lite mer glamorösa än sin betongkällare till lokal kan ju vem som helst förstå - ett sätt att göra detta är att hypa sina medlemmar. Om man vill ha nya medlemmar och status inbyggt i medlemskapet så ser det ju bra ut med folk som tagit sig uppåt i karriären och varit medlemmar. Kanske inte alldeles korrekt dock - om det visar sig att vissa medlemmar inte riktigt passar in i glamour-facket - men man underlåter att signalera detta. Låt oss ta ett exempel;

http://sv.wikipedia.org/wiki/Eddie_Tistelgren

Uppsala Slott (fint ställe...) - sen tar historien slut. Det är ganska tydligt att någon med anknytning till Heimdal har författat wikiartikeln - de blir ju liksom centrum i killens liv. Han har nämnts tämligen ofta genom åren i deras papperstidskrift också - men den finns bara i pappersform. Problemet är att många vet att ET varit hemlös i Uppsala de senaste 10 åren. Hans sista permanenta bostad var i ett av Flogstahöghusen, där han hyrde en snubbes studentrum i andra hand och sysslade med att sälja  snubbens punschservis med mera. Han vräktes därifrån för att han inte betalade hyran. De har dessutom lyckats missa att ET innan flytten till Uppsala var medlem i NRP! Jag kommer skriva mer om NRP snart. LOL... Whatever. Under sin period i Heimdal med punsch och dartspel så lyckas "Mister Tistel" inspirerad av Ernst Jünger bli beroende av amfetamin. Han utvecklade det vanliga pundarbeteendet att blåsa folk på pengar och jag gissar att det även drabbade hans högerbröder i källaren. Men det sura att behöva bli av med pengar jämte att kunna räkna in en ledarskribent i Svenskan i medlemsregistren får väl vägas mot varandra. Under tiden från början av årtusendet så kunde man se ET i olika mindre trevliga sammanhang. Boendes i olika tvättstugor och då och då när han lyckats lura in sig i någon korridor i Flogsta. Säljer stulna cyklar till studenter. Stjäl böcker på bibliotek för att försöka sälja på antikvariat.. Medverkar i den vänsteranstrukna kulturtidskriften Hjärnstorm. Då och då ser man honom passera som en konservativ zombie någonstans i Uppsala. Blekare och blekare med skitigare och skitigare slipsar.  

Antideutsche 5

Som svensk, eller som vem som helst som inte kommer från Tyskland, så är det Antideutsches estetik som man reagerar på. Jag har sett vänstern i de flesta länder och det finns inga som sticker ut på et sådant sätt. Ni har ju redan i del fyra blivit ombedda att titta på Antifa 3D (D-Day Duisburgs) hemsida. Att välja ett namn på sin grupp som relaterar till Tredje Rikets fall är legio. Jag måste faktiskt medge att de har lyckats klatscha till namnet extra i Duisburg. 

Även hyllningar till Sir Arthur Harris - den RAF-officer som bland annat designade förstörelsen av Dresden. Hyllningar till "Bomber Harris" är ju tämligen lustiga i sammanhanget, har bland annat skribenter från RIO (Revolutionärer Internationalistische Organization påpekat;

"Um einen Eindruck zu geben, welche reaktionäre Politik diese (Anti)Deutschen verteidigen, erzählen wir die Geschichte eines ihrer Helden: Sir Bomber Harris. Beim Kampf gegen den Faschismus setzen wir lieber auf die ArbeiterInnen und Unterdrückten, statt auf rassistische, antikommunistische Militärkommander der imperialistischen Armee."

ArbetarInnor var ordet - jag har tittat igenom ett otal med bilder från olika Antideutsche-aktioner som florerar på internet. Inte på en enda bild har jag lyckats få en glimt av några andra än män. Det verkar vara en tämligen manlig företeelse. En sak är i alla fall viktig i sammanhanget - tyskarnas skuldkänslor för tredje riket. I nästa del ska vi titta på journalisten Ian Burumas bok om den tyska skulden. Mycket intressant. 

Wikilate; Pharmacia och tjack i beredskapssverige.

Wikilate läcker nu ett dokument från 1941, signerat den dåvarande chefen för Pharmacia Hans Elis Abraham Göth - den som lät uppföra den nybrutalistiska villan "Villa Göth" i Uppsala som ni ser här på bilden. Dokumentet sändes från början till Statens industrikommission, men slutade sina dagar i Militärapotekets arkiv som idag förvaras på Krigsarkivet i Stockholm. Det finns nu digitaliserat för påseende här;

Pharmacias erbjudande

Året är 1941 och folket är i beredskap för om den eldstorm som drabbat kontinenten även skulle sprida sig till Sverige. Folket måste vara på sin vakt 24/7 - och Pharmacia har precis de prylar som kan hålla soldater och sjömän pigga både natt och dag. Ett derivat av vad som internationellt kallas Benzedrine och som ni säkert läst om hos Burroughs och Kerouac. Det handlar om vad vi lite slarvigt brukar placera under samlingsnamnet amfetamin eller tjack. Kemiska preparat som troddes vara mindre beroendeframkallande än kokain - men visade sig spela ungefär i samma liga. Vaken är en sak - men det fanns även andra effekter som man ville åt - titta närmare här;

Det är svårt att få fram en bra version - pga kopia på kopia. Men så är det ibland. Vad Pharmacia propsar på är dock amfetaminets psykiska påverkan - att det exempelvis är lämpligt att ge till störtbombflygare för att dessa inte ska tveka att bomba kanske för att de börjar tänka på att det faktiskt finns folk nedanför. Och så fick det troligtvis fortsättta tills Bror Rexed blev den svenske chefen för FN:s narkotikaorgan UNFDAC 1971 och fick med det i 1971 års psykotropkonvention.

Veckans terrorist; Yitzhak Shamir

Att utpeka en av Israels gamla premiärministrar som terrorist kan ju verka vara ett retoriskt grepp, men det är inte för dessa perioder som statsman han är listad här. Shamir var under det sena 40-talet aktiv i den sionistiska terrorgruppen Sternligan - kallad så av britterna efter dess ledare Avraham Stern - vars ledarskap Shamir övertog i samband med att denne mördades 1942. Sternligan var ansvariga för mordet på Lord Moyne 1944 och på Folke Bernadotte 1948. Det egentliga namnet på gruppen var Lehi, en förkortning för Lohamei Herut Israel - Israels frihetskämpar. De kämpade mot ett brittiskt kolonialvälde och mot de palestinier som konkurrerade om området.


Statsterrorism är ju egentligen en benämning för något helt annat - men passar in här på ett speciellt sätt. Exemplet visar om inte annat att alla terrorister inte är helt färdiga för bältessängen, utan även kan svida om och starta en annan karriär.  

Att separera

När jag var tonåring på 90-talet så frågade en kille var jag ville bo någonstans eftersom jag klagade så på Sverige - "Vilket land vill du bo i då?" - "Jag är anarkist - jag vill inte bo i något jävla land!" - "Då får du väl skaffa en U-båt..." sa han.

Det var  ju inte riktigt så jag menade - men för många ligger gränserna fasta som om de inte bara var ritade på kartan utan även i själva landskapet. Andra arbetar för att de ska lösas upp. Bloggrannen Erik har digitaliserat en text om att separera norra delarna av "Sverige" -  Texten är ursprungligen skriven i slutet av 70-talet, men tydligt aktuell även idag.


http://907.tumblr.com/post/2785436688/digitalisering-upproret-i-norr-av-leif-drambo

Bilden föreställer Transdniestr-republiken - erkänd av få, men belägen mellan Ukraina och Moldavien. Vad moldaverna än tycker om den saken...

Antideutsche 4

Vilken relation har då Antityskarna till den övriga vänstern i Tyskland och på annat håll. Vi kan inleda denna exposé med att låta Antideutsche-skribenterna  Joachim Bruhn och Jan Gebrer från förlaget Ca Ira i Freiburg beskriva hur de ser på Röda Arméfraktionen;

"Als palästinensische Antisemiten bei den Olympische Spielen 1972 in München Mitglieder der israelischen Olympiamannschaft ermordeten, feirte Meinhof diese Aktion nicht nur als "antiimperialistisch, internationalistisch und antifaschistisch", sie erklärte zugleich, an diesem Beispiel könne die deutsche Linke ihre politische Identität wiederfinden."

Men nej, således; Svarta Septembers aktion mot den israeliska OS-truppen 1972, visar enbart den tyska vänsterns "verkliga identitet." Genom att stödja palestinerna är den just tysk vänster. Och det tyska - det nationella - är det som är farligt. Det har vi sett via Tredje riket. Ungefär så resonerar man - det finns även vissa antityskar som finner sin sionism i kopplingen mellan vissa delar av Islam och vissa delar av nationalsocialismen - något som automatiskt gör dem till antimuslimer - och förespråkare för en "occidentalism".  Enligt delar av den tyska vänstern har det gått så långt att tyska AD Antifa:s har anklagat judiska antisionister för att vara antisemiter... Något som man faktiskt får fnissa lite åt. 

Det påstås att rörelsen främst består av män ur övre medelklass (jag har snappat upp detta i diskussioner på libcom.com) och att det enligt vissa mest handlar om folk som vill diskutera mycket och ständigt vara i opposition. Kanske lite som trotskisterna har upplevts i Sverige över tid.     

I nästa avsnitt tänkte jag försök ta upp lite av den estetik som omgärdar antideutsche. Hur de israeliska och amerikanska flaggorna smygs in bland traditionell vänsterestetik - och hur och på vilket sätt de anser sig vara kommunister.

Till dess tycker jag att ni ska kolla in Antifa D-Day Duisburgs hemsida - bara därför att.

Antideutsche 3

Inför kriget i Gulfen 1991 reagerade de flesta vänstergrupper argt och traditionellt antimilitaristiskt. Men en grupp inom tyska Kommunistischer Bund hade tänkt till ordentligt tyckte de.  De började dela ut ett antipacifisktiskt flygblad som underströk de skador som Saddam Husseins åsamkat den kurdiska minoriteten i norra Irak. I översatt form hade flygbladet titeln "Posion gas and pacifism." En proamerikansk strömning fanns även hos redaktionen på tidskriften Konkret. Under kriget sänder Irak Scud-missiler mot Israel. Detta sker således samtidigt som Tyskland har en stark nationalitisk högervåg - och delar av vänstern våndas över en återförening som kan tänkas väcka upp "det farliga" Tyskland - Ett fjärde riket. Dessutom - om vänstern är ställd i motsats till nationalistiska antisemiter - hur kan de då vara mot att USA intervenerar mot en annan antisemit i mellanöstern. Och vänta nu - fanns det inte en kommunistisk tanke med det tidiga Israel? Och just hur politiskt korrekt var Stormuftin av Jerusalem? Tankarna verkar gå runt runt väldigt snabbt i Antideutsche-sfären - och jag tror nog vi får smälta allt detta innan vi går vidare. I nästa avsnitt ska jag försöka beskriva Antityskarnas relation till övrig vänster i Tyskland och annorstädes.

Antideutsche 2

Vad hände då i början av 1990-talet i Tyskland? Många uppfattar DDR som ett samhälle helt skild från väst och som levande i ett kommunistiskt vakuum. Detta är inte riktigt sant - både rasism och underjordisk nationalsocialism var levande i DDR - och under åttiotalet fanns det precis som i väst naziskins. Under åttiotalet använde sig även regeringen Honecker av institutionell rasism - de skyllde vissa ekonomiska problem på de gästarbetare från Kuba, Polen, Vietnam och Mocambique som arbetade i DDR. Trots att dessa hade ganska begränsade möjligheter att göra något överhuvudtaget i landet.  I samband med att Tyskland förenades skedde så ett flertal rasistiska upplopp i forna östtyska städer, Hoyerswerda, Rostock, Leipzig och Dresden. Nationalsocialismen växte sig stark i östtyskland - något som spelade väl in i det övriga politiska  klimatet i Europa. Ni minns väl Ny Demokrati, Lasermannen och Ultima Thule antar jag... Den tyska vänstern - som alltid varit just bara lite mer hårddragen, intellektuell och konsekvent än den vi kan se här i Sverige reagerade självfallet på detta. Svaret blev en rörelse som motsatte sig ett enat Tyskland - Antideutsche. I och med att nynazisterna hade plockat upp bombningen av Dresden som ett av sina events - med påföljande motdemonstrationer - gick man självklart längre i vad den svenska nynazistiska "resursen" metapedia träffande kallar en "etnomasochistisk hållning." Alla som hade varit i mot Tredje Riket var nu bundsförvanter. Nästan samtidigt ingriper George Bush den äldre i konflikten mellan två länder i mellanöstern...

Men detta - Antideutsches relation till konflikterna i mellanöstern - ska vi prata mer om nästa gång. Tills dess säger vi;

 "Von der Saar bis an die Neiße – Bomben drauf und weg die Scheiße!" 

Veckans terrorist; Terry Nichols

Terry Nichols var Timothy McVeighs sidekick vid Oklahoma City-bombningen 1995. Bomben som var placerad i en skåpbil riktades mot de federala myndigheternas kontor i Oklahoma City och dödade 168 människor. Nichols försökte sig på en rad olika saker i livet innan han och McVeigh träffades i amerikanska armén. Under en period försökte han bli statslös genom att säga upp sitt amerikanska medborgarskap - pågrund av misstro mot de federala myndigheterna. Nichols var vid attentatet gift med en kvinna från Filippinerna och det har ryktats att han flera gånger besökt områden där han kan ha träffat Al Quida-medlemmar innan attentaten. Ryktats och kan är nyckelord i detta sammanhang. Nichols sitter inspärrad på livstid utan möjlighet att få nåd. Han nekade till sin inblandning i attentatet fram till 2005, men har efter detta erkänt till offers anhöriga. Nichols motiv var antifederalistiska - men verkar inte på något sätt grundat sig i någon mer avancerad ideologisk övertygelse.

Antideutsche 1

Antideutsche Antifa måste vara den mest bisarra vänsterföreteelse i Europa. Jag kommer att använda mig av ett antal inlägg här för att undersöka Antideutsche och på så sätt försöka skapa en svensk resurs kring fenomenet. För er som missat vad det rör sig om så är det en del av vänsterrörelsen i Tyskland som stödjer Israel och USA. Den uppstod och började utvecklas i början på 1990-talet i samband med Tysklands enande. Representeras av ett antal stadsbundna celler - som övrig Antifa-organisering, samt av några något mer intellektuella sammanslutningar. En bra ingång till rörelsen är via Prozionistische Linke Frankfurts hemsida.

Är skoltyskan rostig finns en kortare intervju på engelska från förlaget Ca Iras hemsida - Who are the Anti-Germans? samt en text på engelska wikipedia. Jag tycker att den engelska wikipediatexten brister något i sin beskrivning av Tyskland anno tidigt 90-tal. Därför tänkte jag använda mig av nästa blogginlägg i ämnet till att försöka teckna en bild av hur centraleuropa egentligen såg ut strax efter murens fall. Så surfa runt lite och vänta in nästa del, "Var 1992 för högerextremismen vad 1968 var för vänsterextremismen?"

Tills dess säger vi;

"Deutschland von der Karte streichen, Polen muss bis Frankreich reichen!"

Veckans terrorist; Ted Kaczynski

UNA-Bombaren. Född 1942 och inspärrad på livstid för brevbomber med sammanlagt tre döda och flera skadade. Bombdåden skedde mellan 1978 och 1995 i USA. Kaczynski skrev Industrial society and its future, populärt kallat UNA-bombarmanifestet. Manifestet publicerades i New York Post och Washington Times 1995 med förhoppning att någon skulle känna igen det och kunna tipsa om författaren/gärningsmannen. 

Förkortningen UNA kommer från University and airline bomber. Kaczynski brukar benämnas anarkist men var inte kopplad till någon rörelse, och hade inte några speciella ideologiska anarkistiska influenser. Kaczynski angavs av sin bror, David.

Rysk maximalism

Det är något speciellt med ryska radikaler. Hatar de något så hatar de det verkligen. Per-Arne Bodin, Professor i Slaviska språk och snart Hedersdoktor i Teologi vid Uppsala universitet har beskrivit den ryska maximalismen på följande sätt i sin bok Ryssland och Europa - En Kulturhistorisk studie;

"De två ryska idéhistorikerna [...] Lotman och Uspenskij, vilkas kunskaper och metoder i mycket ligger till grund för detta arbete, har utvecklat en intressant teori om dessa särskilda drag i det ryska tänkandet. Teorierna framlades i en artikel 1977, "De duala modellernas roll i den ryska dynamiken". De två kulturhistorikerna hävdar att det finns en grundläggande skillnad mellan västeuropeiskt och ryskt tänkande, en skillnad som kanske har sin grund i de olika kristna traditionerna. Det ryska tänkandet är tvådelat och det västeuropeiska är tredelat."  - Det finns inte någon skärseld i det ryska tänkandet - bara himmel och helvete. Jag besökte squatet Rozbrat i Poznan, Polen för några år sedan, och tittade på en utställning med ryska antifascistiska klistermärken. Bland annat fanns en bild på ett skinhuvuds krossade skalle (troligtvis fotade i samband med gatukamp), en klibba som knappast skulle fastna på väggen i Sverige.  

Så här kan då djurrättsaktivismen se ut;

Eller så här -; получу за меха.

Är det ont, så är det.

Sanningen

Skapar en blogg för att diskutera främst samtida politiska frågor, men även del annat. Ett nytt inlägg kommer så fort jag reagerat på något! :) Har ett ganska brett intresseområde, men det som ni kommer hitta mest här rör djurrätt, öst- och centraleuropa, teologi, offentligrätt, psykiska funktionshinder, kriminalhistoria med mera.