Vilken relation har då Antityskarna till den övriga vänstern i Tyskland och på annat håll. Vi kan inleda denna exposé med att låta Antideutsche-skribenterna Joachim Bruhn och Jan Gebrer från förlaget Ca Ira i Freiburg beskriva hur de ser på Röda Arméfraktionen;
"Als palästinensische Antisemiten bei den Olympische Spielen 1972 in München Mitglieder der israelischen Olympiamannschaft ermordeten, feirte Meinhof diese Aktion nicht nur als "antiimperialistisch, internationalistisch und antifaschistisch", sie erklärte zugleich, an diesem Beispiel könne die deutsche Linke ihre politische Identität wiederfinden."
Men nej, således; Svarta Septembers aktion mot den israeliska OS-truppen 1972, visar enbart den tyska vänsterns "verkliga identitet." Genom att stödja palestinerna är den just tysk vänster. Och det tyska - det nationella - är det som är farligt. Det har vi sett via Tredje riket. Ungefär så resonerar man - det finns även vissa antityskar som finner sin sionism i kopplingen mellan vissa delar av Islam och vissa delar av nationalsocialismen - något som automatiskt gör dem till antimuslimer - och förespråkare för en "occidentalism". Enligt delar av den tyska vänstern har det gått så långt att tyska AD Antifa:s har anklagat judiska antisionister för att vara antisemiter... Något som man faktiskt får fnissa lite åt.
Det påstås att rörelsen främst består av män ur övre medelklass (jag har snappat upp detta i diskussioner på libcom.com) och att det enligt vissa mest handlar om folk som vill diskutera mycket och ständigt vara i opposition. Kanske lite som trotskisterna har upplevts i Sverige över tid.
I nästa avsnitt tänkte jag försök ta upp lite av den estetik som omgärdar antideutsche. Hur de israeliska och amerikanska flaggorna smygs in bland traditionell vänsterestetik - och hur och på vilket sätt de anser sig vara kommunister.
Till dess tycker jag att ni ska kolla in Antifa D-Day Duisburgs hemsida - bara därför att.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar