Alldeles precis nyss har vid Högskolan i Malmö en avhandling kommit ut som undersöker personer från mellanösterns syn på den psykiatriska vård de erbjuds - och vårdens syn på dessa patienter. Ni kan läsa mer om Parvin Pooremamalis avhandling här. Den berör bland annat - vilket ni kan utläsa av länken - hur arbetsterapi kan anpassas för att möta de behov som migranten med mentala problem kan ha rörande anpassad vård etc. Jag har precis läst den själv och hittar flera intressanta inslag. Exempelvis tycker jag att det är mycket bra att den blickar åt två håll: dels mot patienterna, men dels även mot den personal som har hand om dessa patienter. Den är även fräsch i sin kritik av den mossiga positivism som har legat som en våt filt över psykiatrin; men här tycker jag möjligen att linjerna mellan universalism och kulturbundenhet är för hårt dragna av avhandlingsförfattarinan. Vi kan säkerligen tänka oss att vissa saker i vårt beteende och vårt medvetande är universella medan andra är kulturbundna - något som borde diskuterats mer i arbetet. Det kommer dock fram till viss del på några ställen.
 |
| Det blev bara lite för frestande att lägga till en bild av serietolkningen av Abdul Alhazred här. Den galne araben alltså. För er som läser Lovecraft. Även om Alhazred väl inte var ett fall för psykiatrin. |
Två andra frågor som diskuteras och som är mycket intressanta är dels relationen mellan terapeut och patient - där exempelvis språket visar sig vara viktigt för patienten - att vårdpersonalen förstår honom eller henne. Detta bör bli extra relevant i svårmätbara problem som ju psykiska åkommor är. Ett annat exempel är de känsla av skam som kan följa med den psykiska åkomman (speciellt i detta fall på grund av kulturell kontext). Här vill jag dock flika in att detta inte är något form av mellanösternproblem vilket det är lätt att få för sig om en exempelvis som svensk medelklass läser avhandlingen. Alla västerlänningar har inte gottat sig i sin ångest på divanerna. Skam inför psykisk sjukdom är jag själv som uppväxt i svensk arbetarklass djupt medveten och även mycket påverkad av. Det bör snarare vara en fråga som till sin grund är mer klassrelaterad än kulturrelaterad. Och här finner vi kanske en av avhandlingens missar: att den berör intersektionella problem utan att egentligen benämna dem för vad de är. Fast en kan ju inte få allt i och för sig.
