Dammsugarförsäljare hade jag inte sett sen jag var liten fram tills igår faktiskt. En kvinna hade ringt min fru och sagt att en annan person (en bekant till hennes föräldrar) hade gett henne en gratis städning av en valfri möbel hemma. Det skulle ta 90 minuter, kosta ingenting och vi var tvungna att vara hemma båda två. Vi tackade ja och bokade in ett möte. Jag var lite misstänksam att det var någon sekt först (typ Vineyard) men eftersom jag nästan är doktor i teologi så tyckte jag att jag i så fall borde klara av att driva ut den innan den ätit våra själar. Det visade sig dock vara en synnerligen elak inriktning på den person som dök upp - en mammonitisk!
Jag märkte direkt att något var skumt - att det rörde sig om en försäljning. Speciellt när hon var tvungen att ringa till kontoret för att tala om att hon kommit fram samt gav min fru en magisk målarbok. Möjligheten att få en vinöppnare också om vi gjorde något jag inte riktigt förstod vad fanns också. Så när försäljaren begav sig ut googlade jag raskt firmanamnet på den förpackning hon hade burit in. "Pro Aqua". När man skriver in det i googlefönstret är det första förslaget man får upp "Pro Aqua Lurad" - något som jag ju var tvungen att reagera på. Mycket mer än att maskinen i slutänden skulle kosta runt 35 000kr fick jag inte reda på innan kvinnan var inne hos oss och började demonstrera sin maskin, som såg lite ut som en förväxt 90-tals produkt från TV-Shop.
35 000kr! Det måste vara en massa maskin för pengarna tänkte jag. Kvinnan visade att maskinen skulle fyllas med vatten och att den även kunde användas som luftrenare. Den lät väldigt mycket tänkte jag - väldigt mycket för att vara en luftrenare för 35 000kr. Lite som att ha dammsugaren på i vardagsrummet. Detta skulle jag inte orka med dagligen - vilket hon rekommenderade. Annars skulle vi kunna få astma! Vi kunde även ha eteriska oljor i vatten så att hela rummet (vid val av eterisk olja "citrus") luktade pissoarrengöring. Men vi spelade med. Sen började hon dammsuga vårt hem med dammsugaren kopplad till ett genomskinligt filter. Hon jämförde med vår dammsugare etc och så vidare och använde alla säljarknep. I detta ingick bland annat att skämta om nationaliteter utifrån ett tyskt perspektiv - hon påpekade hela tiden att maskinen var tysk - något som ju inte är såå imponerande för en elektrisk apparat av idag. Hon menade att den hade en livslängd på 40-50år något som nästan fick mig att brista ut i skratt. Damm är över tid en av de största farorna för produkter som innehåller elektronik - därav den korta livslängden på dammsugare. Vafan människor har ju knappt en livslängd på 50 år idag, med tanke på alla hjärt- och kärlsjukdomar. Jag är osäker om det ens gjorts någon forskning för att bevisa att dammsugare håller eller inte håller i 50 år - och om den utförts vill jag gärna veta vilka metoder de använt.
Dammsugande gick dock ganska bra - jag och min fru har två hundar + en bonushund som bor hos oss för tillfället. Det finns hår nästan överallt och detta är inte så mycket att göra någonting åt faktiskt. Hon dammsög med en sån där genomskinlig filterhållare så man kan se allt damm och jag lovar att det fanns så det räckte. Vi har en långhårig matta och det har fastnat en del i den... Med två motorer i dammsugaren får man ju upp en del. Dock ska det ju vara en del damm om det ska vara värt 35 000 kr. Annars gav den inte ett så imponerande intryck.
En beskrivning av maskinen.
Till slut - efter att hon vid varje visad funktion sagt: "Vad säger ni? Är den bra? Vill ni ha den?" Var hon tvungen att visa priset. Hade jag inte vetat det innan hade jag skrattat på mig. När vi sa att det var på tok för dyrt för våran budget fick vi ett förslag om att dela upp betalningen på 1000kr i månaden i 36 månader. Utan ränta! Tack, men nej tack svarade vi. Sedan började hon prata om att ett svenskt hushåll i genomsnitt lade 5000kr om året på städprodukter och att vi därigenom skulle sparat in kostnaden på 7år i alla fall. LOL!
Männen bakom Pro-Aqua.
När vi var helt obevekliga så ringde hon upp kontoret igen. Vi fick tala med en hurtfrisk kvinna med norrlandsdialekt som frågade om allt som försäljerskan gjort. När jag påpekade att priset var i högsta laget för en dammsugare så menade norrländskan att hon själv köpt en när hon var timvikarie i hemtjänsten. Hon menade att de handlade om att prioritera - Jag menar nog att det snarare handlar om huruvida man är helt dum i huvudet eller ej. Till slut gick försäljerskan efter 3 timmar. Vi var hungriga och hundarna var ännu mer hungriga. En riktig helkväll faktiskt...
Slutligen - vi lyckades få reda på vad försäljaren tjänade genom lite sökningar på internet: 100kr per visning (2008) och ingen milersättning. Men som ni vet: entreprenörsanda is the shit! :)
Och så vidare - det finns en hel del att läsa om företaget.
2013-07-20 --------------------
Jag uppdaterar det här inlägget då och då eftersom det får rätt många sökträffar. Därför försvinner länkar om de bryts osv. Kommentera gärna med bra länkar till Pro aqua-incidenter så hjälps vi åt att stoppa den här typen av försäljning.
Jadwiga av Polen (1373-1399), regerade Polen från 1384 fram till sin död. Hon är en en del av det Capetiska huset av Anjou, en kungaätt som styrt på flera ställen i Europa. Jadwiga blir i försvenskad form Hedvig. Som regent styrde hon dåtidens Polen fram tills att hon dog i barnsäng 1399. Hon är begravd i katedralen i Wavel, Krakow, en gravplats hon delar med ett flertal polska kungligheter, bland annat flera ur Vasa-ätten. Jadwiga är helgon i Romersk-katolska kyrkan som Sankt Hedwig, och därigenom skyddshelgon för drottningar och för ett enat Europa.
Punkrörelsen har en drygt trettioårig historia och över tid har den förändrats något, även om vissa drag gällande stil och ideologi verkar vara stabila. En viss benägenhet för svart och skit. På det politiska planet placerad någonstans inom den frihetliga vänstern. Något har dock börjat ske de senaste åren. Plötsligen är man religiös.
Jag skall föregripa eventuella protester; detta har faktiskt hänt tidigare. Inom nittiotalets amerikanska Straight-Egde-hardcoresecen fanns det ett mindre inslag av religiositet. Detta i form av bland annat den till sin storlek mycket begränsade Krishnacore-scenen i New York under 1980- och 1990-talen. I stencilerade tidskrifter som Krsna Grrrl Fanzine och via band som 108 och Shelter spreds en punkversion av Hare Krishnas budskap, i god harmoni med tidens vurm för veganism och renlevnad. Tillsammans med denna föregångare till de fenomen jag kommer beskriva nedan, kan man faktiskt tala om en religiös bredd inom dagens punk- och hardcorerörelse.
Michael Muhammad Knight är en amerikansk muslim uppväxt i en katolsk irländsk familj i USA. Via ett intensivt intresse för Malcolm X konverterade Knight till Islam och begav sig vid 17 års ålder till Pakistan för att studera vid Faisal-moskén i Islamabad. Tillbaka i USA växte dock besvikelsen över en trångsynthet han upptäckt i nutida Islam. En trångsynthet som inspirerade honom till att skriva en bok om en fiktiv samling av muslimska punkare i Buffalo, och en fiktiv scen inom punkrörelsen kallad Taqwacore. Taqwa efter det arabiska ordet för pietet och core efter slutledet i hardcore. Boken spreds först via stencilerade exemplar av Knight själv, för att 2002 distribueras av det inom punkrörelsen välrenommerade skivbolaget Alternative Tentacles. 2004 blev den till slut utgiven i inbunden version av Autonomedia.
Michael Muhammad Knight
The Taqwacores är berättelsen om den pakistanska invandraren Yusuf som kommer till Buffalo för att studera till ingenjör. Hans föräldrar varnar honom för livet i studentkorridorerna på amerikanska universitet, där spriten flödar och möjligheten finns att han kan träffa dåliga flickor. Yusuf svarar istället på en annons angående möjligheten att hyra ett rum i ett hus tillsammans med andra muslimska ungdomar. Vad varken Yusuf eller hans föräldrar är medvetna om är att huset är ett centra för så kallade Taqwacores, den muslimska punkrörelsen. Jehangir, en av husets invånare, har till och med varit en del av den hårda Taqwacore-scenen i Kalifornien, eller Khalifornien, som han väljer att kalla det. Taqwacores dricker och är kritiska till Islam på ett sätt som liknar vissa delar av sufismen. Rumi är också en av favoriterna. De praktiserar bön ledd av kvinnor. Deras samtal är fyllda av två saker; vad är Islam, och vad håller vi på med egentligen? Varför har Islam gått från att ha varit hemmaplan för sufipoeter som Rumi för att bli något som av hela världen anses som en rigid och kontrollerande företeelse?
And you know, brother, Muslim Spain had such an incredible freedom of thought… that’s why the Inquisition happened. When the Catholics retook Spain, there where all these Christian heresies that had flourished because the Muslims didn’t give a shit… and all these Jews – like fuckin’ Maimonides their greatest medieval thinker, right there in Muslim Spain. And of course, lots of mumins. So when the church got it back they had to clean up, wipe out all that free thought. Damn said Marcos. Yeah, said Jehangir. We used to be the good guys and they were the assholes. What happened?
The Taqwacores har även blivit utgiven i England. Detta inträffade dock efter kontroversen kring Muhammedkarikatyrerna, så vissa delar av boken har i den utgåvan censurerats. Det gäller främst de delar där bokens karaktärer uttrycker sig hädiskt kring Muhammed. Vad man missar i detta sammanhang är dock att uttalande måste sättas in i en proggresiv muslimsk kontext (och i dess punkinfluerade uttryck). Vad författaren försöker säga är att Allah är störst, och skulle det vara så att hans profet sagt saker som inte stämmer med verkligheten, eller är rent av horribla, så kan dessa delar av budskapet spolas till förmån för en generösare tolkning. En del som undslapp censuren är den avslutande historien om när Jehangir anordnar en Taqwacore-spelning i Buffalo. Till spelningen kommer det fundamentalistiska bandet Bilal's Boulder. Rayea, den burkaiklädda kvinnliga invånaren i Taqwacore-kollektivet suger under spelningen av Fasiq, en annan av invånarna, samtidigt som denna bär en T-shirt med en Davidsstjärna på (Davidsstjärnan används av Taqwacores på samma sätt som sjuttiotalets punkare använde svastikan). Hon spottar sedan hans sperma efter medlemmarna i Bilal's Boulder. Detta som sätt att i performance utföra en protest för kvinnlig frigörelse och fri sexualitet.
Iman Burroughs
The Taqwacores har fått efterverkningar. Bön ledd av kvinnor praktiseras nu inom vissa delar av amerikansk islam, och det påstås att boken inspirerat till detta. Samtidigt har The Taqwacores lett till en diskussion kring vilka som egentligen är muslimer. Kan en konvertit som Knight komma in i Islam och säga hur den skall vara? Eller vad den är? Den enligt mig mest intressanta efterverkningen är dock att muslimska ungdomar inom den amerikanska punkrörelsen läst boken och inspirerats. Band, som exempelvis The Kominas, har startats, och det finns nu en Taqwacore-scen i USA. Boken har kallats en Catcher in the Rye för amerikanska muslimer. Likheterna med efterverkningarna av William Gibsons Neuromancer blir här tydliga. En författare beskriver en miljö man vill leva i och man inspireras att skapa denna miljö. Om Neuromancer beskrivs som en av anledningarna till att Internet växte så snabbt, vad kan då inte en bok som The Taqwacores göra? En parallell kan även dras till Jack Kerouac The Dharma Bums, även den en generationsroman med religiösa förtecken. Referenser till Beat-rörelsen finns i The Taqwacores; huvudpersonerna nämner William S. Burroughs Tanger-resa och han kallas genomgående för Imam Burroughs. Michael Muhammad Knight lyckas foga ihop en historia av amerikanska subkulturella yttringar med en världsreligion. Förhoppningsvis till glädje för dem bägge.
Alternative Tentacles, det skivbolag som distribuerat The Taqwacores, leds av före detta Dead Kennedys-sångaren Jello Biafra. Ett namn han tog på sjuttiotalet och vars syfte var att visa på ojämnlikheterna i världen genom att kombinera den amerikanska godissorten Jello med det svältdrabbade Biafra. Jello Biafra har på senare tid även distribuerat ett annat amerikanskt uttryck för kombinationen religiositet och punkrock. Bandet The Knights of the New Crusade ligger sedan deras senaste album på Alternative Tentacles. Riddarna av det nya korståget sprider ett budskap som till viss del liknar det vi i är vana vid att mötas av när vi blickar över Atlanten efter uttryck för typisk amerikansk kristendom. De är mot abort, de förnekar evolutionsläran (Tydligast i spåret There aint no monkey in my family tree från deras första skiva) och de varnar för farorna med utomäktenskapligt sex. Tillsammans med detta, och det är nog det som gjort att de får ge ut sina skivor på Alternative Tentacles, så utgår de starkt från det budskap om kollektivt ägande som uttrycks i Urkyrkan, exempelvis i Apostlagärningarna 2:45 (De sålde allt vad de ägde och delade med sig till varandra, allt efter vars och ens behov). De har även protesterat mot kriget i Irak (i What part of thou shall not kill don’t you understand, från deras senaste skiva). The Knights of The New Crusade representerar en hårdför tolkning av det kristna budskapet som delvis inte är i linje med det som i allmänhet når oss från Bushs Amerika.
Charles E Curran
Vad är det då som gör att punkrörelsen och vissa typer av religiösa yttringar fungerar så oproblematiskt tillsammans? Det finns vissa saker som de har gemensamt. Den katolska teologen Charles E. Curran har analyserat katolska rörelser utifrån tre analyskategorier; personalism, social mission och predikan. Dessa tre fenomen går enligt honom alltid att se inom dessa typer av religiösa rörelser. Om man applicerar dessa på en punkscen någonstans i världen kan man, vill jag mena, få svar som inte helt är väsenskilda från de som Curran finner. Det finns en personalism; människan skall förändras. Det finns en social mission i form av att ta hand om varandra och driva något framåt. Det finns även en predikan att föra fram; ett budskap. Det handlar helt enkelt bara om vad man fyller dessa kategorier med.
Källor
Curran, Charles E Directions in Catholic Social Ethics. Notre Dame. 1985
Kerouac, Jack The Dharma Bums. Flamingo. 1994
Knight, Michael Muhammad The Taqwacores. Autonomedia. 2004
Krsna grrrl Fanzine. 1994
Gibson, William Neuromancer. Grafton Books. 1985
"The Knights of the New Crusade"
My God is alive! Sorry about yours! - Song in praise of the Lord God and in condemnation of sin. Screaming Apple Records. 2004
A Challenge to the Cowards of Christendom. Alternative Tentacles. 2006.
Ravachol, eller François Claudius Koenigstein, föddes 1859 och avrättades med giljotin 1892. Ravachol uttryckte det som brukar kallas fransk illegalism, eller exproprierande anarkism - i vilken egendom anses omoralisk (när andra svälter) och skall bekämpas med våld. Utifrån detta utförde han bland annat ett rånmord. Vid fyra tillfällen skall han även ha varit ansvarig för explosioner i Paris. Det är så han är mest känd - som Ravachol - dynamitarden. Han är även känd för att vara en svordom som kapten Haddock i berättelserna om Tintin använder sig av.
På marxist.org finns en Ravachol-resurs. Här finns bland annat texten till den sång som författats om honom - översatt till engelska för oss som inte kan franska. Det går även bra att lyssna på den franska versionen.
Lyssna även på de grönsvarta anarkisterna i Blackbird Raum, när de på primitivistiskt vis lyckas placera Ravachol i Valhall.
I samband med att det visat sig att de rörbomber som Taimour Abdulwabab - Stockholms självmordsbombare (I detta fall med betoningen på självmord) - använt sig av en cannabispress för att bygga sina rörbomber så kom en gammal tanke till mig igen. Jag vill inte nedvärdera någon rörelse eller någon person - inte heller SÄPOs beredskap (i alla fall inte i detta inlägg) - men ibland känns det som att rätt många terrorister snarare borde jagas av männen i vitt än av männen i svart. De är helt enkelt mer sinnesslöa än de kan anses vara delar av högteknologiska avancerade SPECTRE-nätverk. Jag uppmärksammade detta något tidigare med Jihad Jane. Vi behöver inte säkerhetsstyrkor för att skydda oss mot henne och Taimour A. Vi behöver troligtvis terapeuter och kanske även medicin. Med detta menar jag inte att de är ansvarsbefriade - men att de inte skulle gjort på samma sätt om någon tagit hand om dem lite bättre. Hatar man allt idag så har man något man kan dra sig till för att bli hatad av alla. Muslimska självmordsbombare. Nazister är nästan redo för Allsång på Skansen i jämförelse.
Den polska högermannen Michal Kaminski är först ut i min serie med polacker. Tanken är att jag ska göra en exposé över östeuropa för att uppmärksamma aktörer inom olika politiska rörelser. Polen blir först ut med tio stycken personer. Kaminski är född 1972 och började sin politiska karriär i femtonårsåldern i det antisemitiska förbundet Narodowe Odrodzenie Polski. Han har framgent försökt att föra fram sig som en seriös högerpolitiker men lyckats falla i alla möjliga fallgropar. Kaminski, som medverkat i många katolska tidskrifter kallade homoaktivister för ungefär "bögjävlar" i polsk press. Och menade i efterhand att "det är ju vad folk kallar dem" Han lyckades även vid ett tal i den polska staden Jedwabne som är känd för pogromer under andra världskriget mena att polackerna skulle säga förlåt till judarna när dessa sa förlåt för att de hjälpt Sovjetunionen att ta över Polen. Detta ledde till att Kaminski uppmärksammades av Anti-Defamiation League... Idag sitter Kaminski i EU-parlamentet. Hans politiska idoler är Margaret Thatcher, Ronald Reagan och Jan Pawel II.
När är man terrorist kan frågan vara. När man försöker skjuta en revolutionsledare under revolutionen? Nej, skulle vi säga. När man försöker skjuta en statsman? Ja, skulle vi säga. Så Fanny Kaplan (eg. Feiga Chaimovna Roytblat), den judiska anarkisten från Volyn oblast (runt Lutsk) i norra Ukraina, kvalar precis in till att tillhöra ett terrornätverk. 28 år gammal var detta andra gången. Första gången var 1906 då hon arresterades för att ingå i en komplott med syfte att spränga guvenören av Kiev i luften. Hon släpptes 1917, för att sedan i besvikelse över hur revolutionen blivit auktoritär 1918 skjuta mot Lenin. Hur gick det för Lenin? Kaplan sköt tre skott, ett gick i Lenins rock, ett i axeln och ett i käken. Han överlevde, men blev aldrig riktigt bra igen. Det spekuleras i om attentatet bidrog till att han senare fick en stroke. Kaplan torterades och avrättades av Tjekan.
Raphael Schlembach, doktor i Sociologi vid universitetet i Manchester och redaktör för Shift Magazine, har i ett paper vid namn Towards a critique of anti-German "communism", visat på vissa aspekter på det antityska. Några av dessa förstärker de tankar som jag kommit med tidigare, andra visar på helt andra aspekter. Den aspekt jag tycker är mest intressant är (som vissa kanske förstår av bilden till vänster föreställande Sabbatai Zwi) de messianska tongångar som finns inom den antityska rörelsen. Men det finns mer än det att hämta här - häng med!
Schlembach menar att 9/11 skapade en utveckling från det antityska och det proisraeliska till vad man skulle kunna kalla anti-islamisk materialism. En "The West is the Best"-ideologi, som många med rätta uppfattar som ganska otypisk för vänstern. Utifrån detta har en rörelse som beskrivs som Post-Antifa växt fram. Det har varit väldigt svårt att hitta någon information kring denna.Ur mitt perspektiv så måste detta ligga nära det som beskrivits som Anti-Volkfront (en ställning som bland annat George Bataille utgick från i mellankrigstiden). Eller? Och i så fall hur uttrycks den? Revolutionär antifascism har här bytts ut mot en kritik av Tyskland som ideologiskt begrepp, en kritik av der Volkskörper. Men är detta möjligt undrar självfallet vän av ordning? Och kan man "själv" placera sig i denna position? Jag ska försöka förklara varför jag inte tror på detta. Schlembacher uttrycker sig så här om Antityskarnas Israel-vurm;
The Israeli state flag is frequently used in actions and demonstrations against the processions and rallies of neo-nazis in Germany. The existence of the state of Israel reminds right-wing extremists of Hitler's failure to exterminate the Jews they argue.
Det finns ett allvarligt problem med det resonemang som beskrivs. Det måste vara väldigt skönt att inte vara tysk ibland ("Dont mention the war"). Det betyder inte att man kan välja att inte vara det. När en tysk antifascist demonstrerar mot en tysk fascist är de fortfarande bägge två tyskar. Nation må vara relativt - men inte hos en individ vid ett specifikt tillfälle. Antitysken fortgår att vara tysk. Om det inte vore så, skulle vi göra ett brott i genealogin. Rent släktskapsmässigt är det ju lika mycket, kanske mer, den antityska tysken vars "naziopa" bleibt in Stalingrad. Det är bara att svälja denna företret, och försöka göra det bästa av den. Att göra sig själv till någon form av farkost för framtiden kommer bara förvirra alla. Även i messianismen märks ett liknande perspektiv.
Sionismen är enligt antityskarna ett av "de sista borgerliga projekten" - "Israel is the armed attempt by the Jews to reach communism alive." Genom att det sista borgerliga projektet slutförs är vägen öppen till kommunismen. Utifrån detta perspektiv kan en uppmaning till USA att bomba Iran vara vägen till kommunism - det är historiematerialism dragen till sin spets - de sista "pre-moderna" staterna måste falla för att kapitalismen till slut ska kunna falla den med. Historien är determin - den är ett streck som vi kan följa framåt.
Nu ska vi ta en riktigt gammal historia. Guy Fawkes (1570-1606), katoliken som anklagades för att försöka spränga Englands parlament med kung och allt 1605. Frågan är dock om vi kan prata om terrorism så här långt bak i tiden. Guy har förutom traditionen att bränna en docka som föreställer honom även varit förebild till användandet av "guy" som syftande på "någon mansperson."
Han finns även kvar i form av ett ganska meningslöst rim;
"Remember, remember the Fifth of November,
The Gunpowder Treason and Plot,
I know of no reason
Why the Gunpowder Treason
Should ever be forgot."
Guy Fawkes erkände under tortyr och den skakiga underskrift han lämnade på sitt erkännande har ofta använts som ett skräckinjagande exempel på tortyrens nedbrytande kraft.
Söker lite info om en person som heter Tyra Persén och som tydligen var bosatt i Loos i Hälsingland. Hon ska ha varit rätt välbeställd, medlem i Nordiska Rikspartiet, och aktiv i olika djurskyddsorganisationer. I samband med att Nordiska Rikspartiet sökte stöd hos Nordiska Sällskapet Mot Plågsamma Djurförsök på åttiotalet och NSMPD slog bakut ska G.A Oredsson avslöjats att Tyra skänkt stora mängder pengar till NSMPD. Detta skulle vara problematiskt i och med att Tyra var öppen nationalsocialist sedan 30-talet. Tyra var även offer i en bedrägerihärva med en för ändamålet skapad organisation kallad Djurens vänner (Omskriven i Nordisk Kriminalkrönika 1982). Bedragarnas identitet nämns här. Mycket mer än så här finns inte att tillgå på internet. Förutom detta är Tyra omnämnd i Heléne Lööws Nazismen i Sverige 1924-1979. Vet du något mer, eller har tips på var det kan finnas mer info, så hör av dig. Kul också om någon skulle sitta på tidningsartiklar som det går att skanna. Tyra Persén ska ha blivit över hundra år gammal också tydligen.
Antisemitismen - som Antityskarna påstår sig bekämpa - bör ju utgå från en nidbild av judarna. Eftersom nationalchauvinismen erkänner fler folkkaraktärer än den judiska så bör ju liknande anti-epitet kunna placeras på andra folk? Ja, de har ju exempelvis placerat den på sig själva. Men har de då lyckats jaga ut sin tyska chauvinism? Nja, det kanske har gått si och så med detta. Efter en läsning av en text vid namn Der deutsche Blick auf die Al-Aksa-Intifada som är en kritik av den tyska mellanöstern-politiken författad vid ett "antifascistiskt rådslag i Gera" så börjar jag betvivla att de lyckats med detta.
Efter en kritik av antiamerikanismen inom den latinamerikanska vänstern lyckas de häva ur sig "der Marxismus auf den sich die revolutionären Bewegung stützen kam schiesslich aus Europa und nicht von alten Inkakulturen" - Sorgligt kolonialt hörni! Om en känslighet för en chauvinism glider över i en okänslighet för en annan så har man ju helt enkelt glidit tillbaka till ruta ett. Nu utgår ju Antityskarna från en revolutionär vänsterideologi från början, vilket dock inte räddar dem i detta fall. Jag försöker bara visa att de inte står i total motsatsställning till uppsalaislamister som Muhammad Omar. Vilken från början utgick från en neslig borgerlig och konservativ position - och liksom bara väntade på att brista ut i nationalsocialism.
Antityskarna stannar dock inte i sina chauvinistiska uttryck. De fortsätter med att beskriva palestinierna på detta sätt... "Sollten die Palästinenser irgendwann einen eigenen Staat bekommen, dann wird dieser eine völkische Diktatur sein, die die eigene Bewölkerung ebenso Unterdrückt, wie sie Basis für Terroranschläge auf Israel sein wird, die von der Mehrheit der palästinenser befürwortet werden. In den Moscheen von Gaza wird den Glaübigen der Hass gepredigt, der allein Palästinenser zusammenhält: Wo immer ir sie trefft, tötet sie. Wo immer ihr seid tötet Juden und Amerikaner."
Jag tror vi låter denna utsaga om ett folk som tydligen "enbart hålls samman av hat" avsluta vår antityska session för idag. Ni kan behöva smälta lite av den tyska radikaliteten tills vi ses härnäst.
Antityskarna måste ju självfallet, det är inte svårt att räkna ut, ha problem med det tyska författningsskyddet. Det vore annars ganska underligt. Det finns faktiskt till och med en längre rapport författad av Verfassungsschutz des Landes Nordrhein-Westfalen. Annars skulle vi ju kunna tänka oss att antityskarna just är en sådan grupp som är så tokig så den går myndigheterna förbi. Men, men, Tyskland är ju ändå Tyskland, och de har varit med om tokigheter förr och fått betala dyra krigsskadestånd för det. Vän av humor kan ju för övrigt tycka att den antityska rörelsen är ett naturligt svar på att förlora två världskrig - lite som att man kanske inte väljer att ställa upp i melodifestivalen en tredje gång när man kommit sist två gånger tidigare.
Författningsskydd? Är det för övrigt inte ett ganska underligt begrepp? Utifrån Carl Schmitts teori om diktaturer är det en del av en så kallad kommissariatsdiktatur - Ett statsskick där undantagstillstånd kan utropas om grundvalarna i det rådande styret hotas. En form av diktatoriell styrelseform som är inlemmad i alla dagens stater. Kanske egentligen inte ett problem: vem vill att små grupper med hjälp av våld försöker påverka den politiska utvecklingen? Ja, inte de små grupper som med hjälp av pengar påverkar den idag...
Magnus Sandelin
Vad tycker då det Nordrhensktwestfaliska författningsskyddet om antityskarna? För det första måste vi imponeras av den tyska polisens research. Liknande publikationer från den svenska staten brukar likna "Hej kom och hjälp mig - Jag heter Magnus Sandelin och ska skriva mitt specialarbete" Det här är ju faktiskt en ganska gedigen B-uppsats i alla fall. Tyvärr dock mest en beskrivning av rörelsen utan en möjlighet till styrkemätning. Det känns dock som om frågeställningen borde ha varit "kan de göra något?" och slutsatsen "ja, alienera den tyska vänstern från den övriga europeiska." + kanske = är de köpta av någon ?
Det finns faktiskt en och annan som frågar sig om det inte finns någon utländsk underrättelsetjänsts pengar bakom den antityska rörelsen - det kanske är en sådan fråga som författningsskyddet borde ställa sig...
Ännu en post-911-terrorist. Född 1963. Colleen LaRose har nyligen erkänt försöken att skapa en terrorcell och döda bland annat Lars Vilks. Efter att under en depression 2005 försökt att begå självmord, men överlevt, verkar det som om hon under 2007 började intressera sig för islam, främst genom att sprida information via sin Myspace-sida. Under 2009 var hon i Europa för att söka information om bland annat Vilks - men hon verkar inte ens ha lyckas ta sig till Sverige. Enligt många som tittat närmare på fallet verkar LaRose inte vara speciellt mentalt stabil. Något vi kommer återkomma till.
Men, det tidiga Israel - innan grundandet - fanns det inte en socialistisk tanke då? För det första finns det ingen naturlig början på det tidiga "moderna" Israel. År 1800 bodde 6000 judar i Palestina. Sakta men säkert har den siffran ökat år för år - ibland något snabbar under någon av de så kallade alijorna, eller invandringsvågerna. Men var det socialistiskt? Både och - svårt att säga. Det fanns inslag av olika typer av socialistiskt tänkandei det tidiga Israel. Theodor Herzls egna uppdelning i "Föreningen för judar" och "Det judiska bolaget" som båda hade olika uppgifter i koloniseringen är ett sådant exempel. Poale Zion - det socialistiska sionistiska partiet som stundtals hade sitt säte i Sverige och ett samarbete med Hjalmar Branting och den svenska arbetarrörelsen. Poale Zion bildades som ett alternativ till det icke-sionistiska Bund. Men idag? Den israeliska vänstern är snarare postsionistisk. De som idag står för sionismen är religiösa judar. När Antideutsche placerar sig i det sionistiska facket (dessutom som tyskar), så blir de snarlika kristen sionism som exempelvis Operation Jabotinsky.
Men, men, vi har mer att undersöka. Vi måste få reda på vad det tyska författningsskyddet egentligen tycker om Antideutsche, samt se över en del kritik från vänster.
Det finns planer att starta ett socialistiskt bokcafé i Uppsala. Ett projekt som skulle kunna fylla det tomrum som uppstod när syndikalisternas café på Sysslomansgatan gick i graven. Det nya projektet heter Projektil och har en blogg. Tittade lite på deras böcker under Uppsala Pride och måste säga att de skulle vinna på att utvidga sortimentet lite bort från det gråsocialistiska hållet. Oavsett vad Murray Bookchin sa så är anarkism en livsstil (också). Trehundra titlar från 1900-talet om hur vi organiserar oss i klasskampen kan ju göra vem som helst lite trött i ögonen. Titta lite mer på den bredd som fanns under Anarkistiska bokmässan och försök att få in några fler ämnen Men, men, det blir nog jättebra. Jag kan ju alltid dricka kaffe.
Liebig 14 får support från frirummet Rozbrat i Poznan, Polen. Rozbrat har under en lång period också varit hotat att bli utkörda. Gentrifieringen har dock gått något längre i Berlin än i Poznan, vilket gör att det troligtvis kommer vara något svårare. Squaten är främst hotade av att det finns starka ekonomiska incitament i att få dem vräkta. Den nyliberala vågen som har svept över europa vill förvägra människor områden som inte ägs av någon. Squatet är en naturlig motkultur till detta - även om de snarare från början bildades för att skapa bostäder med större frihet. Och framförallt utan hyror...
Från Tyskland kommer nyheter om att squatet Liebig 14 på Liebigstrasse 14 i Berlin, som funnits sedan muren föll, ska utrymmas. Vi kan vänta oss att den tyska ockupantscenen är av en annan mening.
Med Israel och USA för kommunismen? Det är lätt att vi blir förvirrade av den antityska-rörelsen. Bilden här till vänster visar för övrigt DJ-båset på en av rörelsens fester i Frankfurt under 2005. De har alltså fester (finns till och med bilder när de dansar)...
USA och kommunism - något svårt att vidhålla. Israel och kommunism? Kanske - vi har ju tidigare sett att antityskarna försöker härleda detta till någon form av sionistisk urkommunism, någonstans i första till femte alijan. Vi kastar ett getöga på den saken!
Den stora socialistiska rörelsen bland judar i centrala och östra Europa innan förintelsen var Bund. Deras mål, som en judisk, eller egentligen "jiddisch" organisation var att organisera judar för ett framtida socialistiskt Europa. Utifrån detta var de inte sionister - de ville skapa en god framtid för judarna i diasporan - inte utvandra till det heliga landet. Bund kan således inte användas som en socialistisk prosionistisk förebild för antityskarna. Denna måste sökas annorstädes.
Bund upplöstes efter kriget, och de sista bundisterna fick fly ett sargat Europa till det Israel som de motsatt sig att kolonisera. Här ovan när de sista bundisterna firar första maj 2006 i Tel Aviv och sjunger Internationalen på jiddisch.
Hur var det då med de judiska invandrarna till Israel före andra världskriget? Nja, kanske - men detta får vi undersöka i nästa avsnitt.
Aah - dieses Betroffenheit! Eller? Det finns delar av den tyska kulturen som inte alls visar prov på detta. Hur var det exempelvis med Konrad Lorenz, den österrikiska fisk- och fågelexperten som menade att hela samhället byggde på aggressioner? Är inte han ett ypperligt exempel på hur tyskarna försökte trycka ifrån sig skulden efter kriget? Om alla mänskliga samhällsuttryck är aggressiva kan ju ingen påstå att tyskarna på något sätt skulle vara extra farliga... Ja, varför inte. Lorenz var för övrigt en gammal medlem av NSDAP.
Den tyska schlagerartisten Heino är ett annat bra, om inte till och med, mycket bra, exempel på anti-betroffenheit. Heino, sångaren från Düsseldorf, med exoftalmus använder sig av en mycket illa vald exotisering av polska och ryska kvinnor, blott ett tiotal år efter att dessa våldtagits på löpande band av surkålsluktande Wehrmacht-soldater. Hur tänker man då när man sjunger så här;
Sie war das allerschönste Kind,
das man in Polen find';
aber nein, aber nein sprach sie,
ich küsse nie.
Nein nein nein nein
Ja ja ja ja
Oh ho ho ho
Ah ha ha ha
Kan tyckas just bara lite osmakligt att häva ur sig något sådant (utklädd på så sätt dessutom). Nej, Betroffenheit verkar vara väldigt selektiv. Kanske till och med enbart en del av det politiskt korrekta vänstertyskland. Vi får gå vidare och se...
Richard Reid - Skobombaren. En av de terrorister som greps efter att ha försökt utfört ett post-911-attentat mot ett flygplan. Inte vidare bra planerat - skobomben krävde att en stubin tändes på, och när han skulle göra detta upptäcktes han av passagerare. Reid, född i England av en brittisk mamma och en jamaicansk pappa, konverterade till islam i fängelse för att skydda sig mot rasism och få bättre mat. Han påbörjade sin brottsliga karriär som graffitimålare. Efter ett fängelsestraff började han röra sig i kretsarna kring moskén i Brixton för att senare, runt 1998, bli en del av gruppen kring Abu-Hamza al-Mazri vid Finsbury Park-Moskén i norra London. Denna grupp skall enligt vissa varit hjärtat av den islamistiska extremismen i England. Reid åkte även till Pakistan för att utbilda sig i så kallat "terroristläger." Under långa perioder innan händelsen med skon på flygplanet skall han ha varit deprimerad. Han sitter fängslad på livstid i USA och har under tiden där bland annat hungerstrejkat. Abu-Hamza al-Mazri sitter även han fängslad, i England, utifrån sin roll som uppviglare till terrorism. Han väntar på eventuell utlämning till USA.
En av Hamzas webbsidor finns arkiverad på internet;
Ian Burumas bok Skuldbördan - Hur Tyskland och Japan gjort upp med Andra världskriget har nyligen kommit på svenska hos Natur & Kultur. Buruma, en holländsk journalist och författare, gräver i denna upp några ledtrådar till Antideutsche-fenomenet som vi måste titta på innan vi går vidare med rörelsen i stort.
Buruma uppmärksammar bland annat att en del tyska kulturpersonligheter, som Günther Grass och Wolf Biermann uppvisat en del antityska drag. Grass menade att Auschwitz omöjliggjorde en tysk återförening. Auschwitz som händelse skulle således omöjliggöra att Tyskland blev ett land igen. Problemet är väl egentligen att så fort vi vet att något kan förenas - så sitter det alltid på en föreningspotential. Efter kalla kriget fanns nog inte något återvändo för tyskarna. Wolf Biermann använde sin antityskhet inom vänsterrörelsen - och på ett något annat sätt. Han ställde sig positiv till första gulfkriget - just för att han menade att det var omöjligt att som tysk inte stödja Israel - utan att bli en del av en fortsättning på Tredje riket.
Den tyska skulden blir intressant här - tyskarna använder sig av ordet Betroffen för att beskriva sin känsla av skuld.
Denna skuld har lett till vissa konsekvenser - bland annat att omkring 60 timmar nazihistoria om året var rekommenderad norm i Västtyska skolan. Alltså varje år i varje årskurs. Jag hade 60 timmar historia i hela gymnasiet. Detta för att bygga in någon form av Von der Last, Deutscher zu sein, börda i att vara tysk. Istället för en nationalism så förfäktas istället en konstitutionell patriotism, vad Jürgen Habermas kallar Verfassungspatriotismus, en upphetsning över rättigheter, idéer och liberal demokrati. Känns det igen i dagens post-elfte september (även utanför Tyskland)?
1988 lyckades en Phillipp Jenninger med att i ett tal om Kristallnatten uppvisa ett för oengagerat Betroffenheit, något som ledde till ett ramaskri. Så här vill engelska wikipedia beskriva det;
"After Rainer Barzel's resignation, Jenninger was elected President of the Bundestag on 5 November 1984. As President, he made a controversial speech in a special session on 10 November 1988 commemorating the 50th anniversary of Kristallnacht. Jenninger tried to explain the reasons behind German enthusiasm for National Socialism in the 1930s. His speech was presented badly (by his own later admission), as his way of speaking allowed the interpretation that Jenninger didn't sufficiently dissociate himself from the Nazi ideas he referred to, making it hard to distinguish what were his own ideas and what were the "fascinating" (as Jenninger said) Nazi ideas he was just reporting.[1] More than 50 members of parliament walked out during their President's speech in protest.[2] This caused a political storm, and Jenninger resigned his Bundestag presidency on 11 November."
Ett misslyckat tal om Kristallnatten kan alltså leda till avgång. Att inte vara tillräckligt Betroffen är farligt. Betroffenheit är skyddet för att överleva historien
Har hunnit med fyra veckans terrorist hittils och det är dags för en ideologisk tillbakablick. Kan man säga att de personer jag tagit upp hittils utgick från en politisk övertygelse som är mer systematisk? Ted Kaczynski, UNA-bombaren, måste vi anse främst var psykiskt förvirrad. Hans manifest är inte direkt något att hänga i julgranen, och han framstår mer som en rättshaverist. Terry Nichols ligger någonstans i närheten - vad skiljer egentligen Kaczynski och Nichols från skolskjutare? Yitzak Shamir - här börjar vi närma oss. Men, vad skiljer Shamir från en person som Gustav Wasa? Shamir är verkligen ett exempel på att revolutionen var rätt om den lyckas. Kröcher-Tiedemann ligger väl ungefär på samma bana - fast hon misslyckas. Hennes scope - vad hon ville uppnå - är dessutom mycket större än Shamirs - något som säkerligen spelade in. Norbert Kröcher - som vi kommer titta på framöver har också likt Shamir lyckats vända sin karriär - dock utan att lyckas med revolutionen, eller? Vi fortsätter framåt - men bär detta i minnet - är en person som försöker förändra världen alltid psykiskt labil - är labiliteten en förutsättning för förändring? Samt - hur ideologiska måste vi vara för att vara politiska?
Gabriele Kröcher-Tiedemann var aktiv i Haschrebellerna, Röda Ruhrparks-gruppen och sedan i de mer allvarliga organisationerna Bewegung 2. Juni och Andra generationens RAF. Gift med den betydligt mer "misslyckade" terroristen Norbert Kröcher - som jag kommer låta bli veckans terrorist framöver. Hon är mest känd för aktionen mot OPECs möte i Wien tillsammans med Carlos Illich Sanchez 1975. 1973 greps hon för att ha skjutit en polisman, men frigavs i samband med kidnappningen av Peter Lorenz och flögs i samband med detta till Yemen. Strax efter detta skedde OPEC-mötet och händelserna därvid. Under OPEC gick hon under kodnamnet Nada eller Nadja. 1977 greps hos i Schweiz och satt i fängelse där fram till hon överfördes till Västtyskland 1987 Hon avsade sig sin övertygelse och skiljde sig från Kröcher innan hon släpptes 1991, 1992 avled hon i cancer.
NRP, Nordiska Rikspartiet måste vara Sveriges mest rättshaveristiska uttryck någonsin, näst efter Bombmannen Lars Tingström. Partiet upplöstes 2009 efter att ha funnits sedan 1956 - och var egentligen den första nynazistiska yttringen i Sverige. Av någon anledning finns dock hemsidan kvar. Det har påståtts - främst i den numera avsomnade bloggen Svinstian att NRPs sista dödsryckningar enbart var ett uttryck för att en yngre förmåga i den svenska nazistvärlden ville ha kontroll över materiel och samlingar i samband med att den gamla ledningen dog ut. Ledningen har alltid bestått av antingen Vera eller Göran Assar Oredsson - bosatta de senaste decennierna i Strängnäs eller Borensberg.
Vera Oredsson (Folke Schimanskis syster, född Schimanski, gift först Lindholm - med Sven-Olof Lindholm känd ledare för de så kallade "Lindholmarna", sedan skild från denne och gift med Göran Assar Oredsson), Sveriges första kvinnliga partiledare som kom hit med de Vita bussarna i april 1945, har säkerligen skrivit de rader ni ser till vänster. Efter lite studier så lär man sig att skilja mellan hennes och Göran Assars berättarstil i tidningen Nordisk Kamp - det är nog bara de två som skriver i den. Hon brukar ondgöra sig över det mesta - här över de katolska matvanorna och deras negativa inverkan på den svenska faunan. Krönikan är från 1991 - Nordisk Kamp, och NRP:s övriga tidningar "NRP Bulletin" och "Solhjulet" har varierat i utformning över tiden - här är de inne i en lite snyggare period. Under andra år var det mycket klipp och klistra. Vad ska man säga? Det är ju sant att det dödas en del "svenska" småfåglar på väg hit genom Europa. Exempelvis genom småfågelsjakten på Malta - vilket är en "sport" snarare än en jakt på mat - och troligtvis inte något påven har lagt sig i. Men igelkottar? Det måste vara världens äldsta skämt - och iofs en snygg avslutning. Det intressanta är bristen på djuretiska resonemang; egentligen bristen på resonemang överhuvudtaget. Och detta är väldigt nationalsocialistiskt - känslorna styr - det får bära eller brista. Tyvärr Vera så tror jag att det brister. Själv- och Folkcentreringen, är total - vilket måste vara varje nationalisms utgångspunkt. Schimanski förresten - det låter ju lite polskt... :) De avskyvärda italienarna skär, eftersom katolicismen förnekar djuren en själ, upp de små fågelbrösten för att göra dem till guldkrogsdelikatesser. NRP protesterar - vilka andra partier gör det?
Vi tror ju gärna att möjligheten att sprida information fritt ska leda till att sanningen snabbare kryper fram. Men detta kräver ju att någon säger den. Att Studentföreningen Heimdal skulle vilja fila liten på sin historia och gärna vill vara lite mer glamorösa än sin betongkällare till lokal kan ju vem som helst förstå - ett sätt att göra detta är att hypa sina medlemmar. Om man vill ha nya medlemmar och status inbyggt i medlemskapet så ser det ju bra ut med folk som tagit sig uppåt i karriären och varit medlemmar. Kanske inte alldeles korrekt dock - om det visar sig att vissa medlemmar inte riktigt passar in i glamour-facket - men man underlåter att signalera detta. Låt oss ta ett exempel;
Uppsala Slott (fint ställe...) - sen tar historien slut. Det är ganska tydligt att någon med anknytning till Heimdal har författat wikiartikeln - de blir ju liksom centrum i killens liv. Han har nämnts tämligen ofta genom åren i deras papperstidskrift också - men den finns bara i pappersform. Problemet är att många vet att ET varit hemlös i Uppsala de senaste 10 åren. Hans sista permanenta bostad var i ett av Flogstahöghusen, där han hyrde en snubbes studentrum i andra hand och sysslade med att sälja snubbens punschservis med mera. Han vräktes därifrån för att han inte betalade hyran. De har dessutom lyckats missa att ET innan flytten till Uppsala var medlem i NRP! Jag kommer skriva mer om NRP snart. LOL... Whatever. Under sin period i Heimdal med punsch och dartspel så lyckas "Mister Tistel" inspirerad av Ernst Jünger bli beroende av amfetamin. Han utvecklade det vanliga pundarbeteendet att blåsa folk på pengar och jag gissar att det även drabbade hans högerbröder i källaren. Men det sura att behöva bli av med pengar jämte att kunna räkna in en ledarskribent i Svenskan i medlemsregistren får väl vägas mot varandra. Under tiden från början av årtusendet så kunde man se ET i olika mindre trevliga sammanhang. Boendes i olika tvättstugor och då och då när han lyckats lura in sig i någon korridor i Flogsta. Säljer stulna cyklar till studenter. Stjäl böcker på bibliotek för att försöka sälja på antikvariat.. Medverkar i den vänsteranstrukna kulturtidskriften Hjärnstorm. Då och då ser man honom passera som en konservativ zombie någonstans i Uppsala. Blekare och blekare med skitigare och skitigare slipsar.
Som svensk, eller som vem som helst som inte kommer från Tyskland, så är det Antideutsches estetik som man reagerar på. Jag har sett vänstern i de flesta länder och det finns inga som sticker ut på et sådant sätt. Ni har ju redan i del fyra blivit ombedda att titta på Antifa 3D (D-Day Duisburgs) hemsida. Att välja ett namn på sin grupp som relaterar till Tredje Rikets fall är legio. Jag måste faktiskt medge att de har lyckats klatscha till namnet extra i Duisburg.
Även hyllningar till Sir Arthur Harris - den RAF-officer som bland annat designade förstörelsen av Dresden. Hyllningar till "Bomber Harris" är ju tämligen lustiga i sammanhanget, har bland annat skribenter från RIO (Revolutionärer Internationalistische Organization påpekat;
"Um einen Eindruck zu geben, welche reaktionäre Politik diese (Anti)Deutschen verteidigen, erzählen wir die Geschichte eines ihrer Helden: Sir Bomber Harris. Beim Kampf gegen den Faschismus setzen wir lieber auf die ArbeiterInnen und Unterdrückten, statt auf rassistische, antikommunistische Militärkommander der imperialistischen Armee."
ArbetarInnor var ordet - jag har tittat igenom ett otal med bilder från olika Antideutsche-aktioner som florerar på internet. Inte på en enda bild har jag lyckats få en glimt av några andra än män. Det verkar vara en tämligen manlig företeelse. En sak är i alla fall viktig i sammanhanget - tyskarnas skuldkänslor för tredje riket. I nästa del ska vi titta på journalisten Ian Burumas bok om den tyska skulden. Mycket intressant.
Wikilate läcker nu ett dokument från 1941, signerat den dåvarande chefen för Pharmacia Hans Elis Abraham Göth - den som lät uppföra den nybrutalistiska villan "Villa Göth" i Uppsala som ni ser här på bilden. Dokumentet sändes från början till Statens industrikommission, men slutade sina dagar i Militärapotekets arkiv som idag förvaras på Krigsarkivet i Stockholm. Det finns nu digitaliserat för påseende här;
Året är 1941 och folket är i beredskap för om den eldstorm som drabbat kontinenten även skulle sprida sig till Sverige. Folket måste vara på sin vakt 24/7 - och Pharmacia har precis de prylar som kan hålla soldater och sjömän pigga både natt och dag. Ett derivat av vad som internationellt kallas Benzedrine och som ni säkert läst om hos Burroughs och Kerouac. Det handlar om vad vi lite slarvigt brukar placera under samlingsnamnet amfetamin eller tjack. Kemiska preparat som troddes vara mindre beroendeframkallande än kokain - men visade sig spela ungefär i samma liga. Vaken är en sak - men det fanns även andra effekter som man ville åt - titta närmare här;
Det är svårt att få fram en bra version - pga kopia på kopia. Men så är det ibland. Vad Pharmacia propsar på är dock amfetaminets psykiska påverkan - att det exempelvis är lämpligt att ge till störtbombflygare för att dessa inte ska tveka att bomba kanske för att de börjar tänka på att det faktiskt finns folk nedanför. Och så fick det troligtvis fortsättta tills Bror Rexed blev den svenske chefen för FN:s narkotikaorgan UNFDAC 1971 och fick med det i 1971 års psykotropkonvention.
