Skriver i Arkiv om konspirativt användande av arkivmaterial

”Arkivarien som väktare av hemligheter – Tankar kring tysk och svensk
samtidshistoria och arkivväsendets eventuella konspirativa karaktär.”
Arkiv 2/2013

Skrivbordets När Var Hur, 1968

Det här kan vara en av de roligaste
böcker som skrivits. Från 1968 och "när var
hur"-serien.  Berör allt du måste veta på
hemmakontoret.

Hur du viker brev...

Hur du skickar brev till tyskar . Självklart till en Herrn Doktor och
självklart till Västtyskland.

Hur du skriver Tjänstebetyg till din Hushållspraktikant.

Hur du får din son omyndigförklarad.

Hur du skriver ett "Giftomannasamtycke" när två omyndiga vill gifta sig.

Hur du skriver ut en check.

Och självfallet: Hemmaarkivet!

Varför såg de här två så purkna ut då? Jo, de
skriver en hemskillnad.

Egon Krenz Widerworte; "Deine Mutter war ein Unrechtsstaat"

Egon Krenz by LostThyme

Egon Krenz var DDR:s sista statschef, två veckor innan muren föll. Han började sin karriär i ett elevråd och lyckades toppa i statsmakten även om han gjorde det hopplöst försent. Likväl fick han sitta i fängelse under en period efter murens fall - något som väcker en del intressanta frågor. Hur länge kan du vara en del av en regim i syfte att förändra den? Om inget sker med regimen och den begår brott? Och var det över huvud taget vad Krenz gjorde? Är du skyldig till något du fullständigt är uppvuxen i (en fråga jag ofta ställt mig i djurrättssammanhang - och där jag tror att svaret är jakande)? Krenz väcker en hel del frågor och är dessutom en ganska kaxig personlighet. Widerworte är hans brevsamling där både personliga brev till gamla vänner (i bland annat Ryssland) finns med tillsammans med debattartiklar av ett mer offentligt slag. Krenz var dessutom inte av alla sedd som en skurk. Under hans fängelseperiod som varade i fyra år och sattes av i Gefängnis Berlin-Plötzensee fick han 36 000 brev och enligt honom själv var 30 000 av dessa ren fanmail. Inte helt svart-vitt således.

Widerworte utgiven på Edition Ost

Krenz kaxighet är extremt underhållande. I samlingen kallas murens fall genomgående för ett "Anschluss" med en hänvisning till Tredje rikets övertag av Österrike 1938. För varje anklagelse om mord i DDR (han dömdes till slut för dråp till sex års fängelse, men blev utsläppt efter fyra år) så kommer Krenz med en motanklagelse: "Skedde inte detta i väst också? Martin Luther King? Salvador Allende? Che Guevara?" Han är dessutom snabb att påpeka att 136 andra stater faktiskt erkände DDR - skulle de gjort det om det var en "unrechtsstaat"? En skarp bitterhet finns också mot de sista ledarna i Sovjetunionen. Gorbatjov hade lovat Krenz personligen (första november, 1989) att ett enande av Tyskland inte över huvud taget stod på dagordningen. Senare, när Gorbatjov vände sig än mer mot väst så möttes han av ett brev från Krenz med överskriften "Wo bleibt Deine Solidarität, Michail Sergejewitsch?" Han fortsatte sedan att smörja efterträdaren Jeltsin med ett brev från 1995 där han uppger att "die NVA (faktiskt) war ein treuer Bündnispartner." Genom att konstant påminna om tidigare viktig solidaritet försöker han få igång en rörelse i politiken - men verkar misslyckas helt. DDR var något som tydligen ansågs väldigt passé i mitten av 90-talet.

Gorby på en typisk sovjet-bild från 1985.

När det inte går att få fatt i de gamla vänner så finns det alltid en möjlighet att skylla på sina antagonister. En hel del av ilskan går mot Helmut Kohl. Här finn nästintill konspiratoriska inslag. Bland annat så frågar sig Krenz om verkligen alla som jublade när Kohl höll tal i Frauenkirche-ruinen i Dresden verkligen var Dresden-bor. Han påminner sig också att han tidigt i processen varnades för Kohl: "Gorbatschow warnte mich vor Bundeskanzler Kohl der auf das "pferd des Nationalismus" gesetzt habe" - en häst som aldrig Krenz skulle sätta sig på. Inte ens rykta faktiskt.

Kohl - inte populär

En ganska kraftig ingång i flera av breven är huruvida DDR var en rättsstat eller ej. Krenz menar att DDR ansågs vara en "unrechtsstaat" eftersom "Das hat auf jeden fall damit zu tun, dass das Grosskapital und der Grossgrund besitz über 40 Jahren keinen zugriff auf die DDR hatten." Han medger att der fanns problem i staten:  "Sicher: Unser wohlstand in der DDR war bescheiden, vieles war in den Läden nicht zu haben und die eingeschränkte Reisefreiheit war ein Manko unserer Politik aber: Niemand hatte angst um seinen Arbeitsplatz. Die dienste des Gesundheits und Sozialwesen waren kostenlos. Die Kinderbetreuung ermöglichte es 89% der Frauen, berufstätig zu sein." och vidare "Arbeiter und Bauern kamen auf die Universitäten, ohne studiengebühren und mit Stipendium." - problemen var således inte fullständiga. 

Det är en skillnad i hur gamla Warszawapakts-medlemmar behandlat de
personer som var "staatsnah". Putin kan utan problem vara gammal KGB-
överstelöjtnant. Svårare att vara ex-Stasi i Tyskland. 

Det finns en besvikelse över hur speciellt de politiskt aktiva östtyskarna blivit behandlade efter Warszawapaktens kollaps. Tänk att exempelvis Putin är gammal KGB-officer, något som knappast skulle vara möjligt för en tysk ledare att ha varit på motsvarande sätt. Krenz besvikelse fortsätter i och med att han menar att han inte försökt vinna något själv - för honom var socialismen en övertygelse. En övertygelse han delade med fler: "Der Sozialismus war für mich nicht nur Entartung, es war und bleibt eine weltanschauung von Millionen Menschen." Frågan är vilket sorts socialism, men den frågan ställer sig Krenz även själv i vad som faktiskt kan tyckas vara en självkritik mot DDR: "Untergangen ist nicht die Sozialistische Idee, sondern ein bestimmtes Modell." Han öppnar således för en framtida kritik av kapitalismen men visar inte hur denna skulle se ut. Möjligtvis kan de egalitetstankar som ges uttryck för ovan (rörande kvinnors möjlighet till arbete, allas rätt till studier och så vidare) vara den öppning han letar efter. Inte helt omöjligt kanske i och med hur Europa ser ut idag.

Antideutsche 20

Lite mer reklam för FFT:S konferens. Platsen är Universitetshuset
och jag kommer prata på fredagen 5/4.

Fredag 5/4

Antideutsche 19

http://www.fft.uu.se

Jag kommer att hålla ett föredrag om Antideutsche-rörelsen på Forum för Tysklandsstudiers konferens med titeln

Sverige och det tyskspråkiga Europa -
Samhälleliga och vetenskapliga frågeställningar

Ett mångvetenskapligt möte i Uppsala 5–6 april 2013

Som jag har förstått det är det fri entré och ni får jättegärna komma och lyssna. Abstract finns på FFT:s hemsida (länk ovan).

Antideutsche 16

Antideutsche pro-israel "antifa"

För ett tag sedan skrev jag att det verkade som de antityska israelvännerna hade börjat rinna ut lite i sanden. På ett sätt är det självfallet sant - deras sidor börjar försvinna från internet - men som vi kan se på bilden ovan från en naziblockad i Potsdam idag så målar de fortfarande banderoller och viftar med flaggor. 

Fler bilder från protesten finns här.

Tyskar och allierade i Sverige

Lars Gyllenhaal släppte förra året en riktigt bra bok om Sverige och andra världskriget. Det är som en rad speeddater med en massa fördomar från efterkrigstiden. Att 3300 svenskar dog i andra världskriget att jämföra med 7500 danskar. En sak som sällan tas upp när vi pratar om vilka som "egentligen var med i kriget".  En rad sådana här problematiska efterarbeten tas upp. Det är intressant och ganska fräscht att så mycket kan bestå enbart av "våra åsikter om kriget och hur det egentligen gick till" samt av direkta felaktigheter. Extra intressant blir det eftersom andra världskriget känns så väldans uttjatat. Det känns som om inget nytt någonsin skulle kunna grävas fram. Men tydligen så går det fortfarande att göra det.

Gauleiter Karl-Johan Torin

Göteborg

Författaren Wulvaricht (jag antar att det är pseudonym) har i en nyutkommen bok berört spionage i Göteborg under andra världskriget. Boken, Spionage i Göteborg under andra världskriget - Hemlig tysk och allierad verksamhet i Göteborg 1939-1945 innehåller en del nya intressanta fakta, men är också behäftad med lite korrekturfel, lite värderingsproblem och så vidare som skymmer sikten. Särskrivningar som lätt kunde ha plockat bort av korrekturen har tyvärr fastnat - Abwehr_agent, SS_soldat et cetera. Ett annat problem är rädslan för att värdera (eller så är det ett försök att dölja egna  ljusskygga värderingar...) historiska händelser. Jag har lite problem med att danska motståndskämpar benämns dödspatruller - det tappar fokus rörande vilken fiende de bekämpade och vilka brott den fienden begick. Det hade varit bättre om författaren tagit tydligare ställning för endera sidan eller i alla fall etablerat sin "neutrala" position tydligare.  Dessa problem är lite synd att de dyker upp - för annars är det en ganska bra bok. Jag tänker dessutom återge en intressant historia från den lite översiktligt nedan.

Göteborg var en riktig spioncentral under andra världskriget - inte bara kopplat till engelsk och norsk underrättelsetjänst. Det fanns även tysksympatiserande göteborgare, speciellt inom militären. En sådan person var Karl-Johan Torin. Torin hade under en affärsresa till Tyskland 1940 sammanträffat med Deutsches Auslandsdienst och där tagit på sig att bilda en svensk skuggregering som skulle kunna ta över om tyskarna erövrade Sverige. Detta skulle ske genom ett hemligt sällskap kallat "Vikingarna" som sköttes ihop med ett öppet sällskap "Sällskapet för kulturell och social upplysning." Som tur är inföll två stycken aspekter som stjälpte detta. 1 - Tyskland invaderade aldrig Sverige, 2 - Interna bråk och en uppmärksam säkerhetspolis förhindrade vid ett tidigt stadium hela verksamheten. Annars kanske Torin hade betytt samma sak som Quisling - vem vet. Det interna bråket utgick från ett gammalt problem i nazi-sverige - huruvida det var Tyskland eller Sverige som skulle sättas i fokus. På ett större möte som anordnades med "Sällskapet för kulturell och social upplysning" sjöngs bland annat "Wir fahren gegen Engeland" som ni kan lyssna och titta på ovan. Den tyska inriktningen ogillades av vissa i kärngruppen och en splittring uppstod. Handlingarna som beskrev sällskapets verksamhet och medlemsskara skulle eldas upp, men polisen hade redan bevis genom spaning och teleavlyssning. Efter några andra incidenter så blev flera av "vikingarna" gripna och dömda. Karl-Johan Torin fick tre års straffarbete. Jag har inte hittat någon information om var han tog vägen sedan förutom att han enligt Tobias Hübinettes hemsida är angiven som avliden i Göteborg 1964 och som osäker frivillig i Waffen-SS. 

I Hübinettes register benämns han på följande sätt:

Carl Johan Torin ”Karl” ”Thorin” (090925 Havanna-640406 Göteborg). Rederitjänsteman, ingenjör 1941, Göteborg. SNSP, SKSU, NSAP/SSS. Till Tyskland 1940. Till Sverige 1940.

För den intresserade finns boken, som är utgiven på Alruna förlag, hos Bokus:

http://www.bokus.com/bok/9789197788113/spionage-i-goteborg-under-andra-varldskriget/

Plötslig Wallensteinhyllning

Vi är lite svältfödda på Wallensteinhyllningar i Sverige...

Mordet på Wallenstein för övrigt. Impopulär kille.

Antideutsche 14

Det verkar som om den antityska rörelsen börjar rinna ut lite i sanden: i alla fall på internet. Ni kan ju följa den här länken till Antideutsche kommunisten Berlin om ni vill - varning för spamattack. Sanningen är att det här inte är den enda sidan som försvunnit det senaste året. Flera andra sidor som jag tidigare bevakat har slutat uppdaterats, eller helt plockats bort. Antideutsche Gruppe Hamburg har inte uppdaterat sin sida sedan i höstas (hösten 2011). Hittar dock en film som ni kan titta på om ni vill reta upp er. 

CG Jung; Völkische Fencewalker

CG Jung

Richard Noll har skrivit en ganska bra bok om Jungianerna och deras ideologiska rötter. För någon som läst det mesta om prehitlerum så är det mycket gammal skåpmat som dyker upp, men jag tycker ändå att Noll har en ganska stark poäng i ett av sina påstående; Jungs starka koppling till Völkisch-kulturen, den subkultur som medelklassen i det nyligen nationaliserade centraleuropa flockades runt vid sekelskiftet. Jung läste ivrigt, och citerade, tänkare som Houston Stewart Chamberlain och Ernst Haeckel. Både två riktigt läskiga protonazister. Må vara proto, men jag tycker ändå att en person hade ett ansvar i huruvida denne ville följa dem ändå. Det fanns människor vid förra sekelskiftet som inte var antisemitiska fån. Exempelvis hade vi en stark rörelse för kvinnlig rösträtt i hela Europa.  Och en stark rörelse för förbättring av arbetarnas levnadsstandard. Det fanns möjligheter att inte vara idiot! Pangermanism - tanken att alla tyskspråkiga skulle bo i samma stat - var inte ovanligt i det Schweiz som Jung var bosatt i. Så han var inte unik för sin tid. Antisemitism var inte heller ovanligt - det är därför inte så underligt att sällskapet för analytisk psykologi i Zürich hade en medlemsspärr för judar på 10%. Fler än en på tio fick de inte vara i sällskapet. Låter det illa?  Nu ska jag förklara vilken typ av kultur som Jung egentligen ingick i.

Völkischer Beobachter. Först ägd av Thulesällskapet (där bland annat
Haeckel var medlem) senare av NSDAP.

Jag har nog läst allt man kan läsa snart om Völkisch-rörelsen. Var en än rör sig så finns små efterskalv av det helt galna påhänget till skapandet av nationalstaten. Nu ska jag försöka förklara begreppet för er. Völkisch är kulturen runt den nationalistiska rörelsen. Det är ett tyskt begrepp främst kopplat till tysk nationalism, men kan användas även till andra folks nationalism eftersom liknande fenomen även existerar där. Pangermansk völkisch innehöll fenomen som spiritism, paganism, antisemitism, vegetarianism och nudism. Det var saker som den tidiga nittonhundratalsmänniskan kopplade till det prekristna ursprungliga tyska. Ett försök att kasta ut en boj till forntiden för att kunna bli som förfäderna. Jag vill mena att de misslyckades ganska kapitalt med detta. Men jag kommer återkomma till det nedan.

HS Chamberlain den gamla protonazisten

New age? Wataboutit? Jo, precis som Jungianismen så har både antroposofi och teosofi (och biodynamiska grönsaker och homeopati) en stark relation till Völkisch. De uppstod under samma tid och praktiserades av samma människor. För alla er som läst NRPs gamla partitidning så vet ni att under hela femtiotalet så annonserade en göteborgshomeopat i detta nazistiska tidningsorgan. Kan verka konstigt idag - men var inte konstigt alls då. Dessutom finns det en annan mycket intressant samstämmighet. I hela detta kollektivistiska projekt finns även  en form av individualism - en satsa på dig själv-filosofi som filosofen George Lukács kallat för lebensphilosophie (till skillnad från det mer kollektivistiska och allomfattande Weltanschauung). Detta var utmärkande för den period som Jung levde i och vi kan även se det i stor omfattning i varje new age-affär. Det är du som individ som ska förändra dig - inte omvärlden.

Nudister också.  Jajamensan.

Det finns vissa andra problem med den jungianska rörelsen. Den verkar till stor del, när det gäller jungianska terapeuter i alla fall, vara initiatorisk: Det vill säga att du efter lång prövotid och en massa pengar kan bli antagen. På detta sätt liknar den både sekter som Scientologerna och "hemliga sällskap" som Frimurarna. Nu ska jag inte ta på mig en foliehatt - men det finns problem med initiatoriska sällskap oavsett om de skulle vilja ta över världen eller ej. Det finns ett demokratiskt problem och också ett problem med ömsesidighet. Vi kan låta Nations of Gods and Earth (även de sprungna ur samma mylla som new age) berätta detta för oss. På detta sätt har vi låtit kritiken komma från ett inte helt främmande sällskap, rent idémässigt. Se detta klipp för en "build" kring Frimureri:

Varför är jag då så misstänksam mot de som försöker re-enacta forntiden? För det första för att vi så tydligt i Völkisch kan se hur fel det gick. Det vore oansvarigt av oss att inte se mycket kritiskt på det nationalistiska projektet. Problemet är här att det finns en ganska kraftig kritik av nationalismen från ett vetenskapligt håll - men nästan inga som försöker sno tillbaka forn sed och annat från artonhundratalet gubbjävlar. Jag arbetar själv med detta i mitt sejdprojekt Örloglausa och skulle gärna vilja att fler tog sig tid att rycka forntiden ur nationalismens klor. Gör det.


Läs:

http://www.bokus.com/bok/9780684834238/jung-cult/

Das Stuka-Lied

Det finns vissa vapenslag som blir hyllade mer sällan än andra. Bombflyget är ett sådant - landminsvapnet ett annat. Här har i alla fall Stukapiloterna fått en sång, vad vi nu än tycker om detta.

Antideutsche 10

Antityskarna måste ju självfallet, det är inte svårt att räkna ut, ha problem med det tyska författningsskyddet. Det vore annars ganska underligt. Det finns faktiskt till och med en längre rapport författad av Verfassungsschutz des Landes Nordrhein-Westfalen. Annars skulle vi ju kunna tänka oss att antityskarna just är en sådan grupp som är så tokig så den går myndigheterna förbi. Men, men, Tyskland är ju ändå Tyskland, och de har varit med om tokigheter förr och fått betala dyra krigsskadestånd för det. Vän av humor kan ju för övrigt tycka att den antityska rörelsen är ett naturligt svar på att förlora två världskrig - lite som att man kanske inte väljer att ställa upp i melodifestivalen en tredje gång när man kommit sist två gånger tidigare.

Författningsskydd? Är det för övrigt inte ett ganska underligt begrepp? Utifrån Carl Schmitts teori om diktaturer är det en del av en så kallad kommissariatsdiktatur - Ett statsskick där undantagstillstånd kan utropas om grundvalarna i det rådande styret hotas.  En form av diktatoriell styrelseform som är inlemmad i alla dagens stater. Kanske egentligen inte ett problem: vem vill att små grupper med hjälp av våld försöker påverka den politiska utvecklingen? Ja, inte de små grupper som med hjälp av pengar påverkar den idag...

Magnus Sandelin

Vad tycker då det Nordrhensktwestfaliska författningsskyddet om antityskarna? För det första måste vi imponeras av den tyska polisens research. Liknande publikationer från den svenska staten brukar likna "Hej kom och hjälp mig - Jag heter Magnus Sandelin och ska skriva mitt specialarbete" Det här är ju faktiskt en ganska gedigen B-uppsats i alla fall. Tyvärr dock mest en beskrivning av rörelsen utan en möjlighet till styrkemätning. Det känns dock som om frågeställningen borde ha varit "kan de göra något?" och slutsatsen "ja, alienera den tyska vänstern från den övriga europeiska." + kanske = är de köpta av någon ?

Det finns faktiskt en och annan som frågar sig om det inte finns någon utländsk underrättelsetjänsts pengar bakom den antityska rörelsen - det kanske är en sådan fråga som författningsskyddet borde ställa sig...  

Antideutsche 9

Men, det tidiga Israel - innan grundandet - fanns det inte en socialistisk tanke då? För det första finns det ingen naturlig början på det tidiga "moderna" Israel. År 1800 bodde 6000 judar i Palestina. Sakta men säkert har den siffran ökat år för år - ibland något snabbar under någon av de så kallade alijorna, eller invandringsvågerna. Men var det socialistiskt? Både och - svårt att säga. Det fanns inslag av olika typer av socialistiskt tänkande i det tidiga Israel. Theodor Herzls egna uppdelning i "Föreningen för judar" och "Det judiska bolaget" som båda hade olika uppgifter i koloniseringen är ett sådant exempel. Poale Zion - det socialistiska sionistiska partiet som stundtals hade sitt säte i Sverige och ett samarbete med Hjalmar Branting och den svenska arbetarrörelsen. Poale Zion bildades som ett alternativ till det icke-sionistiska Bund. Men idag? Den israeliska vänstern är snarare postsionistisk. De som idag står för sionismen är religiösa judar. När Antideutsche placerar sig i det sionistiska facket (dessutom som tyskar), så blir de snarlika kristen sionism som exempelvis Operation Jabotinsky.

Men, men, vi har mer att undersöka. Vi måste få reda på vad det tyska författningsskyddet egentligen tycker om Antideutsche, samt se över en del kritik från vänster.

Solidaritet med Liebig14 även i CPH

Även i Köpenhamn har de autonoma grupperna visat solidaritet med Liebig14. Våldsamt som vanligt.

Läs mer på:

http://motkraft.net/2011/02/04/kopenhamn-solidaritet-med-liebig14-brinnande-barrikader-och-stormat-ungdomshus/


Det finns även en film från sammanstötningarna på Vimeo;

http://vimeo.com/19580486

Liebig 14 får support

Liebig 14 får support från frirummet Rozbrat i Poznan, Polen. Rozbrat har under en lång period också varit hotat att bli utkörda. Gentrifieringen har dock gått något längre i Berlin än i Poznan, vilket gör att det troligtvis kommer vara något svårare. Squaten är främst hotade av att det finns starka ekonomiska incitament i att få dem vräkta. Den nyliberala vågen som har svept över europa vill förvägra människor områden som inte ägs av någon. Squatet är en naturlig motkultur till detta - även om de snarare från början bildades för att skapa bostäder med större frihet. Och framförallt utan hyror...

Liebig 14

Från Tyskland kommer nyheter om att squatet Liebig 14 på Liebigstrasse 14 i Berlin, som funnits sedan muren föll, ska utrymmas. Vi kan vänta oss att den tyska ockupantscenen är av en annan mening.

Följ händelserna här:

http://liebig14.blogsport.de/

Antideutsche 8

Med Israel och USA för kommunismen? Det är lätt att vi blir förvirrade av den antityska-rörelsen. Bilden här till vänster visar för övrigt DJ-båset på en av rörelsens fester i Frankfurt under 2005. De har alltså fester (finns till och med bilder när de dansar)...

USA och kommunism - något svårt att vidhålla. Israel och kommunism? Kanske - vi har ju tidigare sett att antityskarna försöker härleda detta till någon form av sionistisk urkommunism, någonstans i första till femte alijan. Vi kastar ett getöga på den saken!

Den stora socialistiska rörelsen bland judar i centrala och östra Europa innan förintelsen var Bund. Deras mål, som en judisk, eller egentligen "jiddisch" organisation var att organisera judar för ett framtida socialistiskt Europa. Utifrån detta var de inte sionister - de ville skapa en god framtid för judarna i diasporan - inte utvandra till det heliga landet. Bund kan således inte användas som en socialistisk prosionistisk förebild för antityskarna. Denna måste sökas annorstädes.

Bund upplöstes efter kriget, och de sista bundisterna fick fly ett sargat Europa till det Israel som de motsatt sig att kolonisera. Här ovan när de sista bundisterna firar första maj 2006 i Tel Aviv och sjunger Internationalen på jiddisch.

Hur var det då med de judiska invandrarna till Israel före andra världskriget? Nja, kanske - men detta får vi undersöka i nästa avsnitt.

Antideutsche 6

Ian Burumas bok Skuldbördan - Hur Tyskland och Japan gjort upp med Andra världskriget har nyligen kommit på svenska hos Natur & Kultur.  Buruma, en holländsk journalist och författare, gräver i denna upp några ledtrådar till Antideutsche-fenomenet som vi måste titta på innan vi går vidare med rörelsen i stort.

Buruma uppmärksammar bland annat att en del tyska kulturpersonligheter, som Günther Grass och Wolf Biermann uppvisat en del antityska drag.  Grass menade att Auschwitz omöjliggjorde en tysk återförening. Auschwitz som händelse skulle således omöjliggöra att Tyskland blev ett land igen. Problemet är väl egentligen att så fort vi vet att något kan förenas - så sitter det alltid på en föreningspotential. Efter kalla kriget fanns nog inte något återvändo för tyskarna. Wolf Biermann använde sin antityskhet inom vänsterrörelsen - och på ett något annat sätt. Han ställde sig positiv till första gulfkriget - just för att han menade att det var omöjligt att som tysk inte stödja Israel - utan att bli en del av en fortsättning på Tredje riket.

Den tyska skulden blir intressant här - tyskarna använder sig av ordet Betroffen för att beskriva sin känsla av skuld.

betroffen

hit {past-p}
afflicted {adj} {past-p}
concerned {adj} {past-p}
pertained {adj} {past-p}
in question {adj} [postpos.]
affected {adj} {past-p} [concerned, shocked]

Denna skuld har lett till vissa konsekvenser - bland annat att omkring 60 timmar nazihistoria om året var rekommenderad norm i Västtyska skolan. Alltså varje år i varje årskurs. Jag hade 60 timmar historia i hela gymnasiet. Detta för att bygga in någon form av Von der Last, Deutscher zu sein, börda i att vara tysk. Istället för en nationalism så förfäktas istället en konstitutionell patriotism, vad Jürgen Habermas kallar Verfassungspatriotismus, en upphetsning över rättigheter, idéer och liberal demokrati. Känns det igen i dagens post-elfte september (även utanför Tyskland)?

1988 lyckades en Phillipp Jenninger med att i ett tal om Kristallnatten uppvisa ett för oengagerat Betroffenheit,  något som ledde till ett ramaskri. Så här vill engelska wikipedia beskriva det;

"After Rainer Barzel's resignation, Jenninger was elected President of the Bundestag on 5 November 1984. As President, he made a controversial speech in a special session on 10 November 1988 commemorating the 50th anniversary of Kristallnacht. Jenninger tried to explain the reasons behind German enthusiasm for National Socialism in the 1930s. His speech was presented badly (by his own later admission), as his way of speaking allowed the interpretation that Jenninger didn't sufficiently dissociate himself from the Nazi ideas he referred to, making it hard to distinguish what were his own ideas and what were the "fascinating" (as Jenninger said) Nazi ideas he was just reporting.^[1] More than 50 members of parliament walked out during their President's speech in protest.^[2] This caused a political storm, and Jenninger resigned his Bundestag presidency on 11 November."

Ett misslyckat tal om Kristallnatten kan alltså leda till avgång. Att inte vara tillräckligt Betroffen är farligt. Betroffenheit är skyddet för att överleva historien

Veckans terrorist; Gabriele Kröcher-Tiedemann

Gabriele Kröcher-Tiedemann var aktiv i Haschrebellerna, Röda Ruhrparks-gruppen och sedan i de mer allvarliga organisationerna Bewegung 2. Juni och Andra generationens RAF. Gift med den betydligt mer "misslyckade" terroristen Norbert Kröcher - som jag kommer låta bli veckans terrorist framöver.  Hon är mest känd för aktionen mot OPECs möte i Wien tillsammans med Carlos Illich Sanchez 1975. 1973 greps hon för att ha skjutit en polisman, men frigavs i samband med kidnappningen av Peter Lorenz  och flögs i samband med detta till Yemen. Strax efter detta skedde OPEC-mötet och händelserna därvid.  Under OPEC gick hon under kodnamnet Nada eller Nadja. 1977 greps hos i Schweiz och satt i fängelse där fram till hon överfördes till Västtyskland 1987  Hon avsade sig sin övertygelse och skiljde sig från Kröcher innan hon släpptes 1991, 1992 avled hon i cancer.