Antideutsche 7

Aah - dieses Betroffenheit! Eller? Det finns delar av den tyska kulturen som inte alls visar prov på detta. Hur var det exempelvis med Konrad Lorenz, den österrikiska fisk- och fågelexperten som menade att hela samhället byggde på aggressioner? Är inte han ett ypperligt exempel på hur tyskarna försökte trycka ifrån sig skulden efter kriget? Om alla mänskliga samhällsuttryck är aggressiva kan ju ingen påstå att tyskarna på något sätt skulle vara extra farliga... Ja, varför inte. Lorenz var för övrigt en gammal medlem av NSDAP.

Den tyska schlagerartisten Heino är ett annat bra, om inte till och med, mycket bra, exempel på anti-betroffenheit. Heino, sångaren från Düsseldorf, med exoftalmus använder sig av en mycket illa vald exotisering av polska och ryska kvinnor, blott ett tiotal år efter att dessa våldtagits på löpande band av surkålsluktande Wehrmacht-soldater. Hur tänker man då när man sjunger så här;

Sie war das allerschönste Kind,
das man in Polen find';
aber nein, aber nein sprach sie,
ich küsse nie.

Nein nein nein nein
Ja ja ja ja
Oh ho ho ho
Ah ha ha ha

Kan tyckas just bara lite osmakligt att häva ur sig något sådant (utklädd på så sätt dessutom). Nej, Betroffenheit verkar vara väldigt selektiv. Kanske till och med enbart en del av det politiskt korrekta vänstertyskland. Vi får gå vidare och se...

Veckans terrorist; Richard Reid

Richard Reid - Skobombaren. En av de terrorister som greps efter att ha försökt utfört ett post-911-attentat mot ett flygplan. Inte vidare bra planerat - skobomben krävde att en stubin tändes på, och när han skulle göra detta upptäcktes han av passagerare. Reid, född i England av en brittisk mamma och en jamaicansk pappa, konverterade till islam i fängelse för att skydda sig mot rasism och få bättre mat. Han påbörjade sin brottsliga karriär som graffitimålare. Efter ett fängelsestraff började han röra sig i kretsarna kring moskén i Brixton för att senare, runt 1998, bli en del av gruppen kring Abu-Hamza al-Mazri vid Finsbury Park-Moskén i norra London. Denna grupp skall enligt vissa varit hjärtat av den islamistiska extremismen i England. Reid åkte även till Pakistan för att utbilda sig i så kallat "terroristläger." Under långa perioder innan händelsen med skon på flygplanet skall han ha varit deprimerad. Han sitter fängslad på livstid i USA och har under tiden där bland annat hungerstrejkat. Abu-Hamza al-Mazri sitter även han fängslad, i England, utifrån sin roll som uppviglare till terrorism. Han väntar på eventuell utlämning till USA.

En av Hamzas webbsidor finns arkiverad på internet;

http://web.archive.org/web/20010602034747/www.supportersofshariah.org/index1.html  

Antideutsche 6

Ian Burumas bok Skuldbördan - Hur Tyskland och Japan gjort upp med Andra världskriget har nyligen kommit på svenska hos Natur & Kultur.  Buruma, en holländsk journalist och författare, gräver i denna upp några ledtrådar till Antideutsche-fenomenet som vi måste titta på innan vi går vidare med rörelsen i stort.

Buruma uppmärksammar bland annat att en del tyska kulturpersonligheter, som Günther Grass och Wolf Biermann uppvisat en del antityska drag.  Grass menade att Auschwitz omöjliggjorde en tysk återförening. Auschwitz som händelse skulle således omöjliggöra att Tyskland blev ett land igen. Problemet är väl egentligen att så fort vi vet att något kan förenas - så sitter det alltid på en föreningspotential. Efter kalla kriget fanns nog inte något återvändo för tyskarna. Wolf Biermann använde sin antityskhet inom vänsterrörelsen - och på ett något annat sätt. Han ställde sig positiv till första gulfkriget - just för att han menade att det var omöjligt att som tysk inte stödja Israel - utan att bli en del av en fortsättning på Tredje riket.

Den tyska skulden blir intressant här - tyskarna använder sig av ordet Betroffen för att beskriva sin känsla av skuld.

betroffen

hit {past-p}
afflicted {adj} {past-p}
concerned {adj} {past-p}
pertained {adj} {past-p}
in question {adj} [postpos.]
affected {adj} {past-p} [concerned, shocked]

Denna skuld har lett till vissa konsekvenser - bland annat att omkring 60 timmar nazihistoria om året var rekommenderad norm i Västtyska skolan. Alltså varje år i varje årskurs. Jag hade 60 timmar historia i hela gymnasiet. Detta för att bygga in någon form av Von der Last, Deutscher zu sein, börda i att vara tysk. Istället för en nationalism så förfäktas istället en konstitutionell patriotism, vad Jürgen Habermas kallar Verfassungspatriotismus, en upphetsning över rättigheter, idéer och liberal demokrati. Känns det igen i dagens post-elfte september (även utanför Tyskland)?

1988 lyckades en Phillipp Jenninger med att i ett tal om Kristallnatten uppvisa ett för oengagerat Betroffenheit,  något som ledde till ett ramaskri. Så här vill engelska wikipedia beskriva det;

"After Rainer Barzel's resignation, Jenninger was elected President of the Bundestag on 5 November 1984. As President, he made a controversial speech in a special session on 10 November 1988 commemorating the 50th anniversary of Kristallnacht. Jenninger tried to explain the reasons behind German enthusiasm for National Socialism in the 1930s. His speech was presented badly (by his own later admission), as his way of speaking allowed the interpretation that Jenninger didn't sufficiently dissociate himself from the Nazi ideas he referred to, making it hard to distinguish what were his own ideas and what were the "fascinating" (as Jenninger said) Nazi ideas he was just reporting.^[1] More than 50 members of parliament walked out during their President's speech in protest.^[2] This caused a political storm, and Jenninger resigned his Bundestag presidency on 11 November."

Ett misslyckat tal om Kristallnatten kan alltså leda till avgång. Att inte vara tillräckligt Betroffen är farligt. Betroffenheit är skyddet för att överleva historien

Veckans terrorist; En första tillbakablick.

Har hunnit med fyra veckans terrorist hittils och det är dags för en ideologisk tillbakablick. Kan man säga att de personer jag tagit upp hittils utgick från en politisk övertygelse som är mer systematisk? Ted Kaczynski, UNA-bombaren, måste vi anse främst var psykiskt förvirrad. Hans manifest är inte direkt något att hänga i julgranen, och han framstår mer som en rättshaverist. Terry Nichols ligger någonstans i närheten - vad skiljer egentligen Kaczynski och Nichols från skolskjutare? Yitzak Shamir - här börjar vi närma oss. Men, vad skiljer Shamir från en person som Gustav Wasa? Shamir är verkligen ett exempel på att revolutionen var rätt om den lyckas. Kröcher-Tiedemann ligger väl ungefär på samma bana - fast hon misslyckas. Hennes scope - vad hon ville uppnå - är dessutom mycket större än Shamirs - något som säkerligen spelade in. Norbert Kröcher - som vi kommer titta på framöver har också likt Shamir lyckats vända sin karriär - dock utan att lyckas med revolutionen, eller? Vi fortsätter framåt - men bär detta i minnet - är en person som försöker förändra världen alltid psykiskt labil - är labiliteten en förutsättning för förändring? Samt - hur ideologiska måste vi vara för att vara politiska?

Veckans terrorist; Gabriele Kröcher-Tiedemann

Gabriele Kröcher-Tiedemann var aktiv i Haschrebellerna, Röda Ruhrparks-gruppen och sedan i de mer allvarliga organisationerna Bewegung 2. Juni och Andra generationens RAF. Gift med den betydligt mer "misslyckade" terroristen Norbert Kröcher - som jag kommer låta bli veckans terrorist framöver.  Hon är mest känd för aktionen mot OPECs möte i Wien tillsammans med Carlos Illich Sanchez 1975. 1973 greps hon för att ha skjutit en polisman, men frigavs i samband med kidnappningen av Peter Lorenz  och flögs i samband med detta till Yemen. Strax efter detta skedde OPEC-mötet och händelserna därvid.  Under OPEC gick hon under kodnamnet Nada eller Nadja. 1977 greps hos i Schweiz och satt i fängelse där fram till hon överfördes till Västtyskland 1987  Hon avsade sig sin övertygelse och skiljde sig från Kröcher innan hon släpptes 1991, 1992 avled hon i cancer.

Nordiska Rikspartiet; Miljön framför allt.

NRP, Nordiska Rikspartiet måste vara Sveriges mest rättshaveristiska uttryck någonsin, näst efter Bombmannen Lars Tingström. Partiet upplöstes 2009 efter att ha funnits sedan 1956 - och var egentligen den första nynazistiska yttringen i Sverige. Av någon anledning finns dock hemsidan kvar. Det har påståtts  - främst i den numera avsomnade bloggen Svinstian att NRPs sista dödsryckningar enbart var ett uttryck för att en yngre förmåga i den svenska nazistvärlden ville ha kontroll över materiel och samlingar i samband med att den gamla ledningen dog ut. Ledningen har alltid bestått av antingen Vera eller Göran Assar Oredsson - bosatta de senaste decennierna i Strängnäs eller Borensberg.

Vera Oredsson (Folke Schimanskis syster, född Schimanski, gift först Lindholm - med Sven-Olof Lindholm känd ledare för de  så kallade "Lindholmarna", sedan skild från denne och gift med Göran Assar Oredsson), Sveriges första kvinnliga partiledare som kom hit med de Vita bussarna i april 1945, har säkerligen skrivit de rader ni ser till vänster. Efter lite studier så lär man sig att skilja mellan hennes och Göran Assars berättarstil i tidningen Nordisk Kamp - det är nog bara de två som skriver i den.  Hon brukar ondgöra sig över det mesta - här över de katolska matvanorna och deras negativa inverkan på den svenska faunan. Krönikan är från 1991 - Nordisk Kamp, och NRP:s övriga tidningar "NRP Bulletin" och "Solhjulet" har varierat i utformning över tiden - här är de inne i en lite snyggare period. Under andra år var det mycket klipp och klistra. Vad ska man säga? Det är ju sant att det dödas en del "svenska" småfåglar på väg hit genom Europa. Exempelvis genom småfågelsjakten på Malta - vilket är en "sport" snarare än en jakt på mat - och troligtvis inte något påven har lagt sig i. Men igelkottar? Det måste vara världens äldsta skämt - och iofs en snygg avslutning. Det intressanta är bristen på djuretiska resonemang; egentligen bristen på resonemang överhuvudtaget. Och detta är väldigt nationalsocialistiskt - känslorna styr - det får bära eller brista. Tyvärr Vera så tror jag att det brister. Själv- och Folkcentreringen, är total - vilket måste vara varje nationalisms utgångspunkt. Schimanski förresten - det låter ju lite polskt... :) De avskyvärda italienarna skär, eftersom katolicismen förnekar djuren en själ, upp de små fågelbrösten för att göra dem till guldkrogsdelikatesser. NRP protesterar - vilka andra partier gör det?

Wikilate; Vart går Heimdaliter innan de dör?

Vi tror ju gärna att möjligheten att sprida information fritt ska leda till att sanningen snabbare kryper fram. Men detta kräver ju att någon säger den. Att Studentföreningen Heimdal skulle vilja fila liten på sin historia och gärna vill vara lite mer glamorösa än sin betongkällare till lokal kan ju vem som helst förstå - ett sätt att göra detta är att hypa sina medlemmar. Om man vill ha nya medlemmar och status inbyggt i medlemskapet så ser det ju bra ut med folk som tagit sig uppåt i karriären och varit medlemmar. Kanske inte alldeles korrekt dock - om det visar sig att vissa medlemmar inte riktigt passar in i glamour-facket - men man underlåter att signalera detta. Låt oss ta ett exempel;

http://sv.wikipedia.org/wiki/Eddie_Tistelgren

Uppsala Slott (fint ställe...) - sen tar historien slut. Det är ganska tydligt att någon med anknytning till Heimdal har författat wikiartikeln - de blir ju liksom centrum i killens liv. Han har nämnts tämligen ofta genom åren i deras papperstidskrift också - men den finns bara i pappersform. Problemet är att många vet att ET varit hemlös i Uppsala de senaste 10 åren. Hans sista permanenta bostad var i ett av Flogstahöghusen, där han hyrde en snubbes studentrum i andra hand och sysslade med att sälja  snubbens punschservis med mera. Han vräktes därifrån för att han inte betalade hyran. De har dessutom lyckats missa att ET innan flytten till Uppsala var medlem i NRP! Jag kommer skriva mer om NRP snart. LOL... Whatever. Under sin period i Heimdal med punsch och dartspel så lyckas "Mister Tistel" inspirerad av Ernst Jünger bli beroende av amfetamin. Han utvecklade det vanliga pundarbeteendet att blåsa folk på pengar och jag gissar att det även drabbade hans högerbröder i källaren. Men det sura att behöva bli av med pengar jämte att kunna räkna in en ledarskribent i Svenskan i medlemsregistren får väl vägas mot varandra. Under tiden från början av årtusendet så kunde man se ET i olika mindre trevliga sammanhang. Boendes i olika tvättstugor och då och då när han lyckats lura in sig i någon korridor i Flogsta. Säljer stulna cyklar till studenter. Stjäl böcker på bibliotek för att försöka sälja på antikvariat.. Medverkar i den vänsteranstrukna kulturtidskriften Hjärnstorm. Då och då ser man honom passera som en konservativ zombie någonstans i Uppsala. Blekare och blekare med skitigare och skitigare slipsar.