Wilhelm Reich: Den sexuella revolutionen

Upplagan från 1971; Till människans
självstyrande karaktärsstruktur.

Jag läste en massa Reich runt millenieskiftet, så det bör väl bli dags att läsa om dem nu. Egentligen kan han inte ge oss speciellt mycket alls nuförtiden - det som inte var självklart då är självklart nu och skillnaden därimellan kan vara svår att förstå. När en läser Reichs äldre texter är det viktigt att ha det tidiga nittonhundratalets utveckling av de sexuella friheterna i bakhuvudet. Att det var en röd och svart utvecklingshistoria kanske någon kan upplysa exempelvis "frihetssträvarna" i Centerpartiet om. Jag tror att de missat det - en läser väldigt lite historia på Ekonomprogrammet. Att borgarna 1910 införde en lag som förhindrade upplysningar kring användandet av preventivmedel kallad Lex Hinke - efter den  Ungsocialistiska författaren Hinke Berggren - har nog på ett Arkelstedskt sätt missats.

Lex Hinke

Reich och Hinke följer varandra på ett annat intressant sätt. Den första upplagan av "Den sexuella revolutionen" kom 1935 och tidigt i Reichs produktion verkar det ha funnits ett visst hopp till Sovjetunionen. I förordet till 1944 års upplaga har detta dock ändrats radikalt. Reich menar nu att Sovjetunionen är ett sexualpolitiskt reaktionärt land. Inte för att det uttrycks i klartext, men den avstannade utvecklingen i Sovjet kan vara en av anledningarna. I Reichs "Freudo-Marxism" sitter nämligen sexualfientligheten ihop med klassmotsättningarna; i det klasslösa samhället är sexualiteten fri. Eller ja, den är inte tyngd av ett ojämlikt samhälle. Freudo-marxismen - för att spinna vidare på denna tråd - skiljer sig för övrigt bland annat genom att vara dialektisk i sin utformning. Det finns inga absolut givna företeelser i det mänskliga psyket - de är i dialog med sin omvärld på ett sätt som gör att vi inte kan fixera dem. Om vi vill skapa ett absolut - dialektiskt-kontinuum med två av Freuds lärjungar i vardera ände så skulle vi placera Wilhelm Reich på ena sidan (dialektisk) och Carl Gustav Jung på andra sidan (absolut).

Det pratas extremt lite om kvinnans
möjligheter i Sovjetunionen.

Vad är det då Reich vill förändra? I första rummet vill han göra äktenskapet frivilligt, hindra samhället från att tvinga ungdomen till askes samt motarbeta tvångsfamiljen. Förändringar som vi idag delvis ser som självklara. Det viktiga är kanske att veta att de inte var det på 30-talet. Inte alls faktiskt. Jag har roat mig med att skanna in några gamla publikationer som upplyser om den sexuella situationen i tredje riket. Dessa utkom under ungefär samma period som Reich arbetade och kan användas som ett raster för att förstå hur världen egentligen såg ut.

• SL Solon och Albert Brandts "Barnavel och könsmoral i Tredje riket" Östeuropa-Förlag. 1939
• Hilde och Kurt Singers "Tvångssterilisering i Tredje riket" Federativs förlag. 1936 (förord av Elise Ottesen-Jensen)

Om ni intresserar er för hur motståndarsidan såg på sexualiteten så är den här publikationen mycket intressant - inte en nazistisk skrift - det var så här Svenska kyrkan arbetade på 40-talet...

• Allan Svantesson "Ungdomens fiende no 1 - Den offentliga moderna dansen" Svenska Kyrkans Diakonistyrelses förlag. 1941.

Vad Wilhelm Reich arbetade med på 30- och 40-talet var således extremt relevant. Tyvärr är han mest känd för hans amerikanska urballning ett antal år senare. Vi bör nog beröra den perioden med...

Amerikansk utgåva.

Som extremt många intellektuella i det tyskspråkiga Europa (minus Schweiz) blev Wilhelm Reich tvungen att sticka innan 40-talet började. Han hamnade i USA och det är här den berömda övergången från radikal sexualupplysare till tossig new age-person sker. Det är nu han skapar begreppet Orgone (efter organism och orgasm) och menar att denna energi är något du kan samla på dig i speciella ackumulatorer. För den som vill veta mer så har jag plockat fram en gammal instruktion ur mina gömmor. Bjuder på den, ni eventuella hippies som läser detta.

• Wilhem Reich "The Orgone Energy Accumulator - It's Scientific and Medical use." 1951

Det ballar ur.

CG Jung; Drömbild Räv

Drömbild räv

Det finns en hel serie drömbildsböcker - först utgivna på tyska och sedan översatta till svenska och utgivna i början av nittiotalet av Centrum för Jungiansk Psykologi AB. De berör olika drömbilder - bilar - fisk - orm - träd - öken - olika fenomen i drömmar. Som en räv exempelvis. Jag valde att läsa den om rävar. Författarinan Ingrid Riedel  är både teologie doktor och filosofie doktor, docent, jungiansk analytiker och utbildare i jungiansk analys. Därför är det underligt att hon lyckats få ihop ett sådant sammelsurium av svammel. Vi skulle kunna kalla det för ett svammelsurium av essentialism, etnotism och brist på källkritik. Den innehåller dock en del bra insikter i jungiansk terapi - vad det är för något -vem som utför det - och till viss del varför.

Mycket av poängen med Jung - att det finns ett kollektivt medvetande där vi kan möta varandra - försvinner tyvärr hos Riedel. Det är väldigt subjektivt. Vad dina drömmar betyder utgår starkt från vem du är som person, vilken kulturkrets du är situerad i och vad du känner själv för i detta fall djuret räv. Det är en av de saker som gör mig lite förvirrad och kritisk; vad är det jungianska egentligen? Vad behöver vi det till om det ändå är så subjektivt? Förutom den totala subjektiviteten så finns ett annat problem - bristen på insyn i självet. Ganska oroväckande hos en analytiker... Jag tänker då på att det kanske vore just bara lite intressant med ett stänk av klassperspektiv...

Det är rätt intressant att se vilka som går i jungiansk analys: Läkare, präster, lärare, speciallärare, bibliotekarier, apotekare och studenter. Om vi tittar på vad författarinan är för typ själv så kan vi tydligt se ett mönster här. Det är ett analyserande av dem själva - och det märks i analysberättelserna. Ingenting är någonsin allvarligt - det är så självklart och naturligt på medelklass- och akademiker-vis. Ingenting är dystert på riktigt. Så i det stora hela undrar en ju vad de ska analysera för...

CG Jung; Völkische Fencewalker

CG Jung

Richard Noll har skrivit en ganska bra bok om Jungianerna och deras ideologiska rötter. För någon som läst det mesta om prehitlerum så är det mycket gammal skåpmat som dyker upp, men jag tycker ändå att Noll har en ganska stark poäng i ett av sina påstående; Jungs starka koppling till Völkisch-kulturen, den subkultur som medelklassen i det nyligen nationaliserade centraleuropa flockades runt vid sekelskiftet. Jung läste ivrigt, och citerade, tänkare som Houston Stewart Chamberlain och Ernst Haeckel. Både två riktigt läskiga protonazister. Må vara proto, men jag tycker ändå att en person hade ett ansvar i huruvida denne ville följa dem ändå. Det fanns människor vid förra sekelskiftet som inte var antisemitiska fån. Exempelvis hade vi en stark rörelse för kvinnlig rösträtt i hela Europa.  Och en stark rörelse för förbättring av arbetarnas levnadsstandard. Det fanns möjligheter att inte vara idiot! Pangermanism - tanken att alla tyskspråkiga skulle bo i samma stat - var inte ovanligt i det Schweiz som Jung var bosatt i. Så han var inte unik för sin tid. Antisemitism var inte heller ovanligt - det är därför inte så underligt att sällskapet för analytisk psykologi i Zürich hade en medlemsspärr för judar på 10%. Fler än en på tio fick de inte vara i sällskapet. Låter det illa?  Nu ska jag förklara vilken typ av kultur som Jung egentligen ingick i.

Völkischer Beobachter. Först ägd av Thulesällskapet (där bland annat
Haeckel var medlem) senare av NSDAP.

Jag har nog läst allt man kan läsa snart om Völkisch-rörelsen. Var en än rör sig så finns små efterskalv av det helt galna påhänget till skapandet av nationalstaten. Nu ska jag försöka förklara begreppet för er. Völkisch är kulturen runt den nationalistiska rörelsen. Det är ett tyskt begrepp främst kopplat till tysk nationalism, men kan användas även till andra folks nationalism eftersom liknande fenomen även existerar där. Pangermansk völkisch innehöll fenomen som spiritism, paganism, antisemitism, vegetarianism och nudism. Det var saker som den tidiga nittonhundratalsmänniskan kopplade till det prekristna ursprungliga tyska. Ett försök att kasta ut en boj till forntiden för att kunna bli som förfäderna. Jag vill mena att de misslyckades ganska kapitalt med detta. Men jag kommer återkomma till det nedan.

HS Chamberlain den gamla protonazisten

New age? Wataboutit? Jo, precis som Jungianismen så har både antroposofi och teosofi (och biodynamiska grönsaker och homeopati) en stark relation till Völkisch. De uppstod under samma tid och praktiserades av samma människor. För alla er som läst NRPs gamla partitidning så vet ni att under hela femtiotalet så annonserade en göteborgshomeopat i detta nazistiska tidningsorgan. Kan verka konstigt idag - men var inte konstigt alls då. Dessutom finns det en annan mycket intressant samstämmighet. I hela detta kollektivistiska projekt finns även  en form av individualism - en satsa på dig själv-filosofi som filosofen George Lukács kallat för lebensphilosophie (till skillnad från det mer kollektivistiska och allomfattande Weltanschauung). Detta var utmärkande för den period som Jung levde i och vi kan även se det i stor omfattning i varje new age-affär. Det är du som individ som ska förändra dig - inte omvärlden.

Nudister också.  Jajamensan.

Det finns vissa andra problem med den jungianska rörelsen. Den verkar till stor del, när det gäller jungianska terapeuter i alla fall, vara initiatorisk: Det vill säga att du efter lång prövotid och en massa pengar kan bli antagen. På detta sätt liknar den både sekter som Scientologerna och "hemliga sällskap" som Frimurarna. Nu ska jag inte ta på mig en foliehatt - men det finns problem med initiatoriska sällskap oavsett om de skulle vilja ta över världen eller ej. Det finns ett demokratiskt problem och också ett problem med ömsesidighet. Vi kan låta Nations of Gods and Earth (även de sprungna ur samma mylla som new age) berätta detta för oss. På detta sätt har vi låtit kritiken komma från ett inte helt främmande sällskap, rent idémässigt. Se detta klipp för en "build" kring Frimureri:

Varför är jag då så misstänksam mot de som försöker re-enacta forntiden? För det första för att vi så tydligt i Völkisch kan se hur fel det gick. Det vore oansvarigt av oss att inte se mycket kritiskt på det nationalistiska projektet. Problemet är här att det finns en ganska kraftig kritik av nationalismen från ett vetenskapligt håll - men nästan inga som försöker sno tillbaka forn sed och annat från artonhundratalet gubbjävlar. Jag arbetar själv med detta i mitt sejdprojekt Örloglausa och skulle gärna vilja att fler tog sig tid att rycka forntiden ur nationalismens klor. Gör det.


Läs:

http://www.bokus.com/bok/9780684834238/jung-cult/

Antipsykiatri; Seth Farbers "The Spiritual gift of madness"

Jag har använt lite tid till att plöja Seth Farbers nya bok om de olika antipsykiatriska strömningarna i USA idag, "The Spiritual gift of madness - The failure of psychiatry and the rise of the mad pride movement". Farber har under en längre tid intervjuat olika psykiatriska patientaktivister och dissidenter från psykiatrin och blandar dessa intervjuer med övergripande diskussioner kring den antipsykiatriska rörelsen. Det är en mycket bra bok det här - den behövs verkligen - jag själv är dock lite besviken på att det mest är New Age-folk och inte så många sociala aktivister som verkar vara på tapeten för tillfället. Som tur är verkar de flesta vara new age från rätt håll - det vill säga - de utgår från en specifik händelse i sitt liv och gör något andligt av den. De utgår inte från sitt eget behov av att tjäna pengar för att sedan utnyttja sin förmåga att dupera människor. Något som annars är tämligen vanligt inom nyandliga kretsar utifrån mina egna erfarenheter. Flera av de personer som dyker upp i Farbers berättelse är dessutom Jungianer - en rörelse och en livsfilosofi som jag ju använt en hel del tid till att undersöka tidigare. Detta gör boken ännu mer intressant i min mening.

Kate Millett - en feministikon om någon.

Inledningen till boken har skrivits av en kändis - kanske till och med en historisk person - Kate Millett. Känd för att hon författat den episka Sexual Politics, men även, vilket få vet om, diagnosticerad som manodepressiv och författare till en text om frigörelse från psykiatrin och medicinerna; The Looney-Bin Trip. Kate Millett påstår sig ha överlevt på grund av Thomas Szasz kritik av "det galna" - det var denna kritik som fick henne att ifrågasätta sin diagnos och sin medicinering och helt enkelt kasta etiketter och metoder över bord. Jag är själv väldigt ambivalent rörande Szasz. Jag gillar självklart hans tankar om att psykiatrin inte ska definiera huruvida någon är frisk eller ej. Vad jag dock har svårt med är han nyliberala tankar om ägandet av den egna kroppen, rätten till självmord, radikal individualism och så vidare. Mer om min kritik av Szasz kan ni läsa i min avhandling, speciellt i kapitel tre som handlar om Thomas Szasz och Robert Nozick. Avhandlingen hittar ni här. Jag tycker att Szasz saknar en förändringspotential eftersom hans idéer förutsätter en nyliberal antisocial kapitalism. Det är inte något vidare alls - jag tror inte att någon med "mentala problem" eller "mentala gåvor" har en fördel i det samhälle som Szasz vill skapa - för övrigt nästan det samhälle vi har idag efter välfärdssamhället sammanbrott. All heder till Millett - men jag förstår inte hennes relation till Szasz.

SPK-graffiti - "Kapitalism och dårhus -  enbart folkkriget kan lösa oss från dem"
(i min rätt så fria översättning) 

Några mer radikala tänkare möter oss dock i Farbers bok. Sascha DuBrul (som var i Sverige och hade en workshop på anarkistiska bokmässan 2011) och hans tankar om mentalsjukdom som "Dangerous gifts". David Oaks som tillsammans med ett antal andra före detta patienter hungerstrejkande tills American Psychiatric Association (APA) svarade på deras frågor (och som hade en dold expertpanel som mosade APAs svar när de väl kom...) och en del andra känns som friska fläktar faktiskt. Oaks är dessutom en av de få som nämner klass i diskussionen. Han beskriver sitt eget "genombrott" eller vad vi ska kalla det som händer i hjärnan då allt plötsligt rämnar som direkt relaterat till att han inte kände till de sociala koder et cetera som styrde Harvard, universitetet där han plötsligt hamnade trots sin arbetarklassbakgrund. Ensam och rädd i ett främmande land så blev han plötsligt annorlunda. Jag kan själv relatera till detta och tycker därför självklart att det är en bra historia.

David Oaks;"I came from a working-class background, and I was going to
Harvard, and people dont understand how that kind of
thing affects you to the very cell of your being."

Klass har även betydelse för Farber. Han har själv upptäckt att det verkar som att outbildade oftare får diagnosen schizofren medan utbildade får diagnosen schizoaffektiv eller bipolär. Min farbror (outbildad) lyckades faktiskt få både diagnosen manodepressiv och schizofren vid olika tillfällen. Det har i flera fall visat sig att det är ytterst svårt att skilja på "sjukdomarna" och att en person då får endera beroende på hur den verkar (vilken klass den tillhör) är ju kanske inte så underligt. Bipolär anses ju i allmänhet som en mer hoppfull diagnos än schizofren därav en möjlig anledning till att personer som är mer lika psykiatrikern utifrån utbildning, socialgrupp etc, får denna diagnos.

Kreativitet, radikalitet och galenskap. Titta på

Carl Cracks ögon runt 1.43 min in i videon.

Seth Farbers bok finns att köpa från bland annat Bokus.

C G Jung; Jung och etiken

C G Jung

Efter att ha dissat drivkraften i den analytiska psykologin i ett tidigare inlägg så har jag nu hittat något som motbevisar min tidigare åsikt något. Det verkar som om Jung antingen förändrats över tid, eller helt enkelt inte är helt konsekvent. Han har i alla fall uttryckt sig på ett sätt om etiska förnimmelser som får mig att reagera mycket positivt. Det är nämligen så att en konsekvens av sökandet i det undermedvetna är att vi kanske måste göra nya moraliska val. Något som exemplifieras med detta citat ur självbiografin Mitt liv;

Jag var mycket noga med att försöka förstå varje enskild bild och varje detalj och - såvitt var möjligt - rationellt inordna och framför allt i livet förverkliga dem. Det är detta som merendels försummats. Man låter bilderna stiga upp och förundrar sig kanske över dem, men därvid får det bero. Man gör sig icke möda med att söka förstå dem, långt mindre att dra de etiska konsekvenserna. Dessa tillkortakommanden frambesvärjer det omedvetnas negativa verkningar. Även den som någorlunda förstår bilderna men tror att det räcker med detta är offer för ett farligt misstag. Ty den som inte betraktar sin insikt som en etisk förpliktelse hemfaller åt maktprincipen.

Det finns således ett ansvar hos den enskilde att följa de etiska förpliktelser som den finner i sökandet inom sig själv. Att inte göra detta skulle vara att falla från en moralisk position till en ren maktposition - där individen gör så för att den i sitt medvetna "känner för det" - något som är något helt annat än att försöka finna det rätta i sitt undermedvetna. Kanske inte helt övertygande - lite fattas allt - men i alla fall mycket intressant. 

De flesta som söker i sitt inre finner att det känns fel att
döda och äta andra levande varelser när det går att
äta exempelvis falafel i stället.

C G Jung; Anima naturaliter Christiania

Det finns alltid ett problem med teorier. De vill i sin utgångspunkt vara allmängiltiga i tid och rum men lyckas alltid på ett snöpligt sätt misslyckas med detta. Ibland även på ett sådant generaliserande sätt så att vi kan mena att det är direkt diskriminerande. Jungs teorier är inte befriade från detta om det var någon som trodde det. En djupt problematisk del är hans kraftiga slagsida mot kristendomen. Religionspsykologen Hjalmar Sundén, som läste sin Jung riktigt ordentligt har bland annat visat att Jung stundom menade att kristendomen var den religion som "själen hade en naturlig benägenhet för". Ett uttalande som är mycket problematiskt.

Jung växte upp i en prästfamilj och hade en ganska tydlig relation till kristen religion. Men det är inte detta som är viktigt i sammanhanget. Det viktiga är snarare att han placerar sig så tydligt i en västlig kontext (där kristendomen har varit ytterst viktigt) och flyttar över dess egenskaper för jämförelse gentemot andra. Utifrån detta kan en lätt sedan mena att de andra gör fel - oavsett hur de gör. De gör ju inte som vi...

Läs gärna:

• Sundén, Hjalmar Persona och Anima - En tillämpning av C G Jungs psykologi på sex författare. Proprius förlag. Stockholm. 1981.

C G Jung; Amplifikationen som hermeneutisk cirkel

CG Jung

Amplifikationen, den drömtydarteknik som skiljer det jungianska från Freuds fria association, har den en relation till den hermeneutiska cirkeln? Ja, amplifierandet är en någorlunda kontrollerad hermeneutisk cirkel. På ett sätt kan vi faktiskt mena att den är en hermeneutisk cirkel fast den inte explicit utgår ifrån skriven text.  Ett litet textfragment, eller en episod ur en drömberättelse plockas vid amplifikationen ut och analyseras av terapeuten inför analysanden. Den plockas ut för att den anses vara mer relevant än den övriga berättelsen. Detta är inget underligt i ett hermeneutiskt sammanhang – förfinandet måste dock redovisas i det vetenskapliga arbetet. I amplifikationen bör det säkerligen redovisas mellan terapeut och analysand. Det relevanta rör sig sedan i en cirkelrörelse både utifrån terapeuten och analysandens sida. För terapeuten blir det den hen analyserar vars berättelse blandas med terapeutens erfarenhet. För analysanden blir det terapeutens vidareförda erfarenheter och teoretiska grund som blandas med analysandens berättelse. Vad som i slutänden blir resultatet är ny kunskap som utifrån både terapeut och analysand diskuterats fram.

En hermeneutisk cirkel

C G Jung: UFO Mandalas

CG Jung

En mycket intressant iakttagelse mötte mig i en grundbok i jungiansk psykologi som jag precis läste ut. Det är CG Jungs egna tolkningar av den UFO-våg som slog ner över bland annat USA under 50-talet. Jung hade nämligen en del att säga, inte just om huruvida flygande tefat existerade, det verkar som om han faktiskt inte trodde det, men mer om hur vi skulle tolka deras form och det de bar med sig. För Jung var Mandalan, den dekorerade cirkeln, väldigt viktig, som en arketypisk urform. Flygande tefat, det vanligaste UFO-fenomenet under 50-talet, har en mycket speciell form som intresserade Jung, i och med att den liknar Mandalan. Att formen är lika har betydelse - det visar att det finns en arketypisk närhet mellan fenomenen. Den arketypiska närheten har betydelse för hur vi ska tolka UFO-fenomenet.

Det har också de små gröna männen som kommer ur tefatet och rymden som den kommer ifrån. De små gröna männen kan motsvara vissa antropomorfa arketyper, som skuggan exempelvis, medan rymden självfallet i sin stora svarta och okända gestalt är människans undermedvetna. Bara så ni vet.

En Mandala

Ett UFO

C G Jung; Råttorna i muren och drömmen om att stiga ner i underjorden

Det finns en intressant likhet mellan en av CG Jungs beskrivna drömmar, och en berättelse av den amerikanska skräckförfattaren HP Lovecraft. Berättelsen bär på namnet "The rats in the walls", men vi kommer återkomma till den senare. Först ska vi titta på den dröm som CG Jung beskrivit. Det är en berömd dröm, eftersom den sker under den resa med båt över atlanten som Jung genomförde tillsammans med Sigmund Freud, och det är också för Freud som han först berättar om drömmen. Den beskrivs i hans av Aniela Jaffé redigerade självbiografi, men har plockats upp av andra författare som Londonskolans Anthony Stevens i "Archetype - A natural history of the self" som relaterar mycket till just den här drömmen. Jag tror inte att de har något samband egentligen - förutom just i detta att det finns likheter mellan den dröm som Jung berättar om och den novell som Lovecraft skrivit.

I drömmen stiger Jung ner genom tiden inuti ett hus - hans eget hus. Plötsligt blir han stående i medeltiden, sedan i romarriket. Samtidigt som han stiger nedåt i underjorden så förändras omgivningen i en arkeologisk-kronologisk nedåtlutande riktning. Vid den botten han når finns två stycken människoskallar. Dessa satte Freud stor tilltro till - han trodde att det var människor från Jungs förflutna - som nu skulle vara avlidna. Detta är en tolkning som Jung själv ställde sig skeptisk till. 

Nyarlathotep

I H P Lovecrafts berättelse "The rats in the walls" så återtar en man sin släktgård och stiger i undersökningen av denna ned våning för våning tills han når en grotta vid jordens mitt. Mängder av ben finns samlade här, keltiska, anglosaxiska och romerska. Här har kannibalism föregått sedan tidernas begynnelse - med mannens egen släkt som en förmedlare av handlingarna genom årtusendena. De dyrkar Nyarlathotep - som i denna berättelse beskrivs som den ansiktslöse guden - annars som på bilden ovan som en krälande massa. Huvudpersonen förlorar sitt förstånd och hittas med liket av sin halvätne vän Kapten Norrys utstöttande en typisk Chtulisk ramsa; ...Magna Mater! Magna Mater!...Atys... Dia ad agaidh 's ad aodann ... agus bas dunach ort! Dhonas 's dholas ort, agus lea sa!... Ungl...ungl...rrrlh... chchch.... innan han förs till sinnessjukhuset Hanwell.

Hanwell Asylum

Läs:

• Stevens, Anthony "Archetype - A natural history of the self." Routledge. 1991.
• Jung, Carl Gustav "Mitt liv, mina drömmar, tankar." Wahlström & Widstrand. 1979.
• Lovecraft, H P "The rats in the walls" (finns i flera samlingar och även på svenska som "Råttorna i muren").

Jung; Kerberos/Anubis i drömtydning.

Anubis

Har hittat en riktigt intressant uttydning av en dröm i Michael Fordhams bok "Jungian psychotherapy - a study in analytical psychology". Senare, i tolkningen, finns både ett stressat barnlöst par - urin som i graviditetstest - det underjordiskt garage och Kerberos/Anubis som vaktar det underjordiska garaget. Håll till godo!

"The patient was a man in his thirties who seldom remembered his dreams. At the interview that I shall describe he started by saying that he had had a dream: it ran as follows: My wife is riding a bicycle down a slope to a large empty underground garage. I follow in a car and park it in the garage. My wife urinates at the entrance. A huge dog appears. The dog gets into the car but I pull him out. The dog gets in again, once more I pull him out, and I shut the car door. My wife and I then walk up the slope."

Kom ihåg det viktiga (som Fordham påpekar) - "Analysis means: The resolution of anything complex into its simple elements."

Kerberos

C G Jung; Aniela Jaffé och den rasmedvetna drömtolkningen

Aniela Jaffé (1903-1991) var en av Jungs lärjungar, en tyska verksam i Zürich. Jaffé har haft stort inflytande på Jungs eftermäle, bland annat som redaktör för sammanställningen av hans självbiografi, "Mitt liv - Minnen, drömmar, tankar". På ett sätt så tycker jag hon visar upp ett tydligt drag i 1900-tals psykologin; att den är så personbunden, att den verkar ha svårt att förnya sig utan att göra kraftiga brytningar med det förgångna. Detta märks tydligt i den artikel som Jaffé bidrar med i en av Jungs senare samlingsverk, den ganska sent utkomna och flera gånger nytryckta "Människan och hennes symboler" som publicerades i Sverige 1992 av Forum. Den innehåller delar som inte riktigt passar sig idag och som måste finnas där enbart för att ingen kunde säga åt tanten att hålla käft. Det passar sig faktiskt inte för tyskar födda i det tidiga nittonhundratalet att prata om ras. Det passar inte för några människor vid den tiden - men det kan tyckas vara extra osmakligt bland intellektuella tyskar. Det var ju inte mer än ett tiotal år tidigare som de inte riktigt kunde bete sig mot sina medmänniskor. Om vi ska uttrycka det lätt. Det jag blir lite lätt irriterad på är Jaffés text "Symboler i bildkonsten" och hennes passager där som beskriver drömtydningen hos en patient som kallas Henrik. Vi ska titta på ett par exempel;

Kineser och blut und boden... Kanske skulle Jaffé lugna sig lite
med fantasierna... 

Taskig skanning. En neger vandrar naken mot Bern...

Den mörka urvarelsen...

Okej, jag ser inte någon uppmaning till någon förintelse. Men det är fortfarande Jaffé som bestämmer vad de olika raserna symboliserar. På vilka grunder kan vi fråga oss? Det här kanske inte är något problem för mig, som kan avfärda dessa delar av det Jungianska tänkandet, men jag tror att personer utifrån en mer personkultisk och icke-kritisk tradition som möter detta kan ha svårt att veta hur de ska hantera det.

Referenser:

• Jung, Carl Gustav "Människan och hennes symboler" Forum. Stockholm. 1992.

C G Jung; Jag tror jag funnit vad som fattas...

Nu har jag läst en stor del av CG Jungs mer populära produktion, i alla fall den som finns översatt till svenska. Det finns egentligen två problem med Jungs psykologi - två problem som både gör den oanvändbar och lockande för den new-ageiska allmänhet där hans tankar bubblar upp då och då. Lockande i och med att den sätter personen, individen, i centrum. Oanvändbar i och med att de leder rätt in i en evig analys. Något som Jung själv erkänt; den analytiska psykologin är ingen quick-fix - den kommer inte göra någon "frisk". Den kommer enbart leda till mer kunskap om självet.

Det första problemet - som går hand i hand med den nyliberalt inriktade new age-ideologin - berör oförmågan att lyfta ansiktet från det rent personliga. Jag tror inte detta är en ideologisk inriktning utan en ren personlig oförmåga hos Jung. Uppväxt i en tyskspråkig medelklassfamilj i det neutrala Schweiz så blir den egna personen en större faktor i påverkan av yttervärlden om vi jämför med någon annan människa mer i världsbrandens mitt. Det bästa exemplet på detta hittar jag i  "Jaget och det omedvetna". Jung uttrycker sig där på detta sätt - han citerar den berömda latinska sentensen quod licet Jovi, non licet Bovi ungefär: "Det som passar gudarna (Jupiter) passar inte oxen" och anger den som ett exempel för individuell distinktion - som ett uttryck för ett individuellt val eller en individuell predestination kanske? Vi känner igen detta idag i diskussionerna om klass, barnfattigdom etc i svensk nutida debatt. En oförmåga att förstå, eller ingen vilja att förstå, att maktordningar i samhället faktiskt kan förändras.

Ett sätt att förändra sig själv är att förändra sin livssituation.
Här indiska naxaliter som gör en insats för ett rättvisare
samhälle.

Förutom denna rent klassomedvetna utsaga (ett uttryck som faktiskt även kan användas utanför en socialistisk kontext) så hittar vi flera alldeles för sena (rent kronologiskt sätt) plumpa uttalanden om kvinnor - som underordnade, som tjänare etc. Jung har nog tittat för mycket på sin mamma och hennes roll som prästfru i en reformert prästfamilj. Han skulle behövt lyfta blicken något och titta ut i världen och de förändringar som genomfördes under samma tid.

Suffragett ett tiotal år före Jung satt och skrev. I och
för sig infördes inte kvinnlig rösträtt i Schweiz förrens
1971...

Det andra - som egentligen kanske inte går hand i hand med new age som jag i alla fall själv sammankopplar med någon form av personlig förändring - är bristen på personalism; det finns ingen ingång för personens förändring mer än att analysera och åter analysera sig själv. Vad leder detta till - hur kan det hjälpa personer i psykisk nöd? Det kan det troligtvis inte alls. Därför måste Jungiansk terapi flyttas ifrån en allmän sjukvård. Något som turligt nog även har skett. Jag skulle själv faktiskt, om jag var terapeut, tycka att det skulle vara ganska kränkande att mena att en person som lider av en depression gör detta på grund av sina fantasier (och helt plocka bort faktorer som exempelvis trauma och ärftliga faktorer). Vi kan ju se att detta har blivit problematiskt i Frankrike (fast där är det psykoanalys som gäller). Där autistiska barn tvingas genomgå psykoanalys.

Men inte i vården.

Något som gör detta lite underligt är att det hos Jung just finns en "individuationsprocess", där individens personliga drag skapas utifrån dess arv och miljö. Arvet är här inte genetiskt utan snarare en del av det kolletiva medvetandet. Denna process värderas dock inte - det finns ingen fixstjärna som bestämmer vad som kan tänkas vara ett mer eller mindre lyckats resultat. Jo, det finns, men enbart i förhållande till själva processen - som kan gå mer eller mindre bra för den enskilde. Individuationen kan översättas med  självförverkligande, men det är ett självförverkligande direkt kopplat enbart till den enskilde. Den förverkligas i förhållande till sig själv. Jung såg det utopiska samhället som en specifik arketypisk dröm. Någon annan omvälvande potential saknas dock. Det behövdes inte i en prästfamilj i det neutrala Schweiz...

Ibland undrar jag vilka som egentligen är Jungianer. Här har någon klottrat
"Hej Jag är en ligist" just innan första kapitlet av ett exemplar av
"Jaget och det omedvetna" som jag lånade på Karin Boye-biblioteket
vid Uppsala universitet.

Referenser:

• Jung, Carl Gustav "Jaget och det omedvetna". Wahlström & Widstrand. Stockholm. 1989.
• Jung, Carl Gustav "Människan och hennes symboler" Forum. Stockholm. 1992.

C G Jung; Neurosen hos Adler, Freud och Jung

CG Jung

I tiden runt andra världskriget fanns det flera psykologiska skolbildningar som profilerade sig - ofta utifrån en person med Sigmund Freud som arketypen för den psykologiske mästaren. Alfred Adler var en annan österrikisk läkare som har stått förebild för den neofreudianska skolan där han fick efterföljare som Karen Horney och Erich Fromm. Till skillnad från Freud så hade Adler ett större socialt engagemang och en mindre mystisk inriktning. Hos Adler fick Oidipuskomplexet en annan karaktär - det blev ett mer allmänt mindervärdeskomplex. Det är faktiskt från Adler som vi fått detta begrepp som ju har en mycket fast förankring i det svenska språket. Det är inte ovanligt att anklagas för att lida av ett mindervärdeskomplex - om man som man köper en motorcykel eller lyfter skrot på ett gym.

Neurosen är viktig både hos Jung och hos Freud och Adler. Hos Jung är neurosen kopplad till den extraverta och den introverta personligheten - något vi diskuterat tidigare. Hos Freud och Adler ser vi viktiga skillnader mellan hur den neurotiska uppfattas. Hos Adler skapas neurosen genom att en person som känner sig underlägsen skapar sig falska och illusoriska fördelar på olika plan. Detta för att kompensera sin tänkta underlägsenhet. Detta leder självfallet till problem, då dessa fördelar inte är reellt existerande - utan just konstruerade för att klara av ett problem med hur självet möter sin omvärld.

Alfred Adler

Hos Freud uppfattar sig den neurotiske som beroende av och stående i relation till olika betydelsfulla objekt - som exempelvis den i Oidipuskomplexet närvarande fadern. Så här förklarar Jung skillnaden mellan Freud och Adlers tolkning av neurosen;

"Hos Adler ligger accenten på ett subjekt som säkerställer sig och strävar efter överlägsenhet över varje godtyckligt objekt. Hos Freud ligger däremot accenten uteslutande på objektet, som på grund av sin bestämda egenart befordrar eller lägger hinder i vägen för subjektets begär efter lust." (Jung 1986, s. 53)

Jung tolkar i stället detta som att skillnaden i lust är direkt kopplad till olikhet i temperament; en skillnad mellan de två grundläggande mänskliga inställningstyperna - den extraverta och den introverte. 

Vi har hittat saker av betydelse i hjärnan sen dess.

Hur ska vi tolka detta idag med den insikt vi har i signalsubstaner, neuropsykiatriska funktionshinder samt dubbel- och trippeldiagnoser? Egentligen finns det ett sätt att inkorporera tankar från alla tre av dessa psykologiska pionjärer i dagens tankar om personlighet. Inte som ett sätt att förklara den i allmänhet. Däremot som ett sätt för den enskilde individen att undersöka sig själv och sitt eget beteende. Även om de inte skulle ingå i en allmän förklaringsmodell så kan den enskilde hitta förslag på svar att avfärda eller undersöka vidare. Svar kring våra relationer och oss själva kan ha betydelse för hur vi skapar en ingång till oss själva och vårt inre. Även om inte förklaringen går att använda på ett mer vetenskapligt sätt.

Bibliografi:

• Jung, Carl Gustav "Det omedvetna" Wahlström & Widstrand. Stockholm 1986
• http://en.wikipedia.org/wiki/Alfred_Adler  

C G Jung; Introvert/Extravert, Medveten/Det omedvetna

CG Jung

Hur ska vi kunna tydliggöra de två huvudinställningarna introvert och extravert i förhållande till det medvetna respektive det omedvetna? För att kunna svara på detta måste vi först förstå vad Jung menar med introversion respektive extroversion. Det rör sig helt enkelt om två olika personlighetstyper - den första inåtriktad, eller i alla fall mer avvaktande. En reflexiv personlighetstyp som inte kastar sig in i något. Den andra, den extraverta personligheten, är mer social, mer impulsiv och har det skenbart lättare att hantera nya situationer. Skenbart lättare! Detta är mycket viktigt. Jung  har en beskrivning av två personer med varsin av dessa personlighetstyper som kommer till ett slott. Den extroverta får dem att titta in på slottet, frågar sig fram och gör att de till slut får en möjlighet att titta över  detta slott, få höra om dess historia och dess skatter. Här tar den extrovertas flyt slut och det blir i stället den introverte som kan ta sig möjligheten att mer tillbakalutat undersöka det som de fått tillfälle att se närmare på. 

Hur relaterar sig då dessa personlighetstyper till det medvetna respektive det omedvetna? Detta varierar enligt Jung från person till person. En neurotisk människa har bägge dessa personlighetsdrag i konflikt med varandra. Detta kan vara en orsak till neurosen. Huruvida detta då är medvetet eller omedvetet blir upp till terapeuten att undersöka. Skillnaderna kan också relateras till att en viss del av medvetandet dominerar, Jung nämner i detta sammanhang tanke och känsla som två möjligt duala poler. Detta är de två rationella inställningarna, medan varseblivning och intuition räknas till de irrationella. Eftersom vi människor gärna ser kausala samband i vår omgivning så har vi en tendens att vilja se bort från det som bara råkar hända; därav begreppet irrationella.

De personlighetstyper som Jung beskriver är två idealtyper - egentligen är vi troligtvis en blandning av dem båda - även om självfallet extremerna också finns. Jung beskriver en amerikansk affärsman som han behandlat, som efter en låg period av hårt affärsliv drog sig tillbaka. När han gjorde detta drabbades han av en kraftig hypokondri. Jung spekulerar i huruvida detta att leva ut en del av sig själv (den extroverta - i affärslivet) skulle kunna leda till stora problem då denna del inte har samma möjlighet till uttryck längre. När affärsmannen väl skulle slappna av så fanns där inte möjlighet att luta sig tillbaka och kontemplera, när det var just detta som ett tillbakadragande borde innebära.

Med en mer extrovert personlighetstyp så hade
han kanske blivit nummer 1...

Hur ska vi då kunna tydliggöra vad Jung menade med individuationsprocessen och särskilja detta från annan förståelse av begreppet individualitet? Individuationsprocessen, som Jung undersökt via drömtydning hos en rad olika individer ska ses som det mönster som människan följer i sin psykiska utvecknling. Vårt psyke utvecklas i en meanderslinga som man efter många jämförelser kan se ett mönster i - det är detta mönster som är en individuationsprocess. Den skiljer sig från en individualitet på en rad olika sätt. Det viktigaste kan tyckas vara att individualitet bygger på att individen har plockat ihop sig själv utifrån någon form av fritt val och efter rationella premisser. Jung menar att detta inte är fallet utan ser människans utveckling som något mer deterministiskt styrd.  Här finns en viss möjlighet att utifrån dagens filosofiska debatt placera in Jung på skala mellan kommunitarian och liberal, det vill säga mellan en mer determinerad och samfundsinriktad syn på människan och en individualistisk "tabula rasisk" sådan. Det är ganska tydligt att Jung skulle placera sig i en mer kommunitarian ådra, även om det är inom psykologin och inte politisk filosofi som han gjort sina teoretiska avtryck.

Bibliografi

• Jung, Carl Gustaf "Det omedvetna". Wahlström och Widstrand. Stockholm. 1985.
• Jung, Carl Gustaf "Människan och hennes symboler. Forum. Stockholm. 1992.

C G Jung; Drömtydning som alkemi.

CG Jung

Det är viktigt med fantasi.

Bra ritat för övrigt.

Bibliografi:

• Jung, CG (Ed. Campbell, Joseph) The Portable Jung. Penguin Books. London. 1976.

C G Jung; Psykoanalys eller analytisk psykologi?

CG Jung

Hur skiljer sig egentligen den jungianska psykologin från psykoanalysen? Samtidigt som de är sprungna ur samma källa så skiljer de sig märkbart på flera olika sätt. Det bästa sättet att förklara detta på är att utgå från några gemensamma begrepp som bägge skolorna använder sig av för att se hur synen på dessa skiljer sig åt. Jung började ju som karriär som lärjunge till Freud och en hel del av de grundläggande begreppen finns kvar hos honom även efter brytningen. När det gäller exempelvis Libido - som har en central betydelse för Freud - så förändras det libidiösa hos Jung i en mer öppen riktning. Borta är enbart den sexuella energin som det som ska sättas i fokus. I stället blir patientens för tillfället aktuella konfliktsituationer ingången till terapin. Även utifrån dagens syn på det terapeutiska så måste detta anses som en viktig utveckling.

Det omedvetna har en betydelse för både Freud och Jung - det är i konflikten mellan det medvetna och det omedvetna som neurosen - det "huvudsakliga psykiska problemet" dyker upp. För Freud är hela den religiösa sfären ett uttryck för denna konflikt - detta är inte fallet hos Jung. Begreppena jaget och överjaget är en del i denna konflikt. Jung lägger dock till ett kollektivt medvetande som kan anses korrespondera med Freuds överjag. Det är i  detta kollektiva medvetande som vi kan finna de arketyper som gör Jungs analytiska psykologi mycket speciell. Detet är ett annat sorts medvetande - de aspekter av vår personlighet som är direkt relaterade till vår evolutionära placering som människor. 

En skiss över hur vi kan föreställa oss Jungs personlighetsanatomi
hämtad från wikipedia commons.

Det finns ett flertal andra begrepp vi måste omnämna. Persona används både av Freud och Jung och är den mask ett "Jag" använder för att kunna röra sig fritt i och konfrontera sin yttervärld. Det är således med en oreflektera mask på sig som det ej ännu analyserade subjektet rör sig i yttervärlden bland de andra individerna. Men han eller hen(ne) har någon efter sig; Skuggan är ett mycket intressant element i den Jungska beskrivningen av våra komplexa medvetanden. Skuggan är de delar av vår person som vi inte vill föra fram i ljuset. Vi kan även prata om en kollektiv skugga vilket är det som vi som grupp håller i det dolda för vår omvärld. "Det som vi inte vill prata om." Alm beskriver hur vi tar våra egna skuggegenskaper och projicerar dessa på andra i vår omvärld. Skuggan kan då bli mycket genomskinlig - vi andra ser att personen beskyller sin nästa för sina egna fel.

Skuggan skildrad av en konstnär.

Animus och anima är delar av Jungs psykologi som vi troligtvis idag, med de insikter vi har i hur kön konstrueras, kommer behöva förhålla oss kritiska till. Det är två själar - en manlig och en kvinnlig - som existerar hos varje person. Jungs syn på dessa är okritisk i en postmodern människas ögon; vi kan i mångt och mycket enbart finna de fördomar som bärs av Jungs samtid i vilket mannen bär förnuft (logos) och kvinnan bär känsla (eros). Det behöver inte betyda att dessa två egenskaper inte kan beskrivas som binära motsatspar i en personlighet. Frågan är hur de relaterar till kön; detta är idag inte alls lika självklart som det var under den period som Jung formulerade sig. 

Persona - en mask vi bär mot yttervärlden.

En av författarna Ivar Alm hänvisar till
är Miguel Serrano.

Ivar Alms bok Från Freud till Jung kom 1973 och används fortfarande som kursbok i ämnet. Det är inte något fel på Alms bok om vi bortser från ett par mycket illa använda och graverande exempel som han använder sig av och som känns ganska mossiga redan på sjuttiotalet. De hade gärna fått stanna så att säga pre-Nürnbergrättegången... För det första finns det ett textstycke om en bushman som mördar sin son vilket känns i hans "ömma aphjärta". Detta var inte okej ens 1973. För det andra hänvisas till en Miguel Serrano som chilensk författare vän till Jung och Jung-tolkare. Ja, det var han. Han är också världskänd efterkrigsnazist (och vishnuit), Chiles ambassadör till Indien och författare till boken Adolf Hitler, el Ultimo Avatara. Boken må ha utkommit 1984, mer än tio år efter Alms död, men lär inte ha kommit som en blixt från en klar himmel; Serrano hade sedan 40-talet varit en aktiv antisemit. Det  är väldigt synd att Serrano letat sig in så okritiskt hos Alm. Det är nämligen som vän till Jung och till Herman Hesse som han fått mycket uppmärksamhet. Denna uppmärksamhet använde han sedan fram till sin död 2009 för att föra fram en esoterisk och mycket bisarr nationalsocialism. Är någon intresserad av att titta närmare på denna föreslår jag Joscelyn Godwins kritiska granskning av myter inom nazismen som jag hänvisar till nedan. Bägge dessa "missar" i Ivar Alms bok är helt klart väldigt problematiska och bör diskuteras när man använder sig av den som lärobok.  Jag har ingen aning var Alm placerad sig själv på den politiska kartan - men det är tydligt att han i alla fall var väldigt okritisk i vilka källor han använde sig av samt i hur han uttryckte sig i text.  

Bibliografi:

• Alm, Ivar Från Freud till Jung. Almqvist & Wiksell. Uppsala. 1973
• Godwin, Joscelyn Arktos - The Polar myth in science, symbolism and nazi survival. Thames and Hudson. London. 1993.